Myndighetens förslag: inför dödskalle-märkning av vissa fonder

Som jag tidigare har skrivit om förekommer det en relativt icke-konstruktiv debatt om fonder och de avgifter som tas ut för förvaltningen. Att det finns en debatt om fondavgifterna är förståeligt och rentav bra, men att ensidigt diskutera avgiften utan relation till fondens utfall är direkt fel och kan i utbildande syfte leda till en helt felaktig bild av hur bra eller dålig en fond verkligen är.

Igår nådde denna debatt en ny dimension med ett kontroversiellt förslag att införa en dödskalle-märkning av vissa fonder av sjunde AP-fondens kommunikationschef. Förslaget kom i ett blogg-inlägg på myndighetens officiella webbsida under titeln  ”Dyra fonder utan historik som säljs per telefon borde dödskallemärkas”.

En diskussion kring fondavgifterna är bra och behövs. Naturligtvis under förutsättningen att det är en nyanserad sådan som även tar upp information om förvaltarmodell, vilka tillgångar fonden får placera i och hur avkastningen har sett ut med den historik som finns tillgänglig.

En diskussion kring försäljning per telefon är också viktig. I den omfattande kritik som förekommer mot denna typ av försäljning så glömmer man ofta att de flesta större svenska bolag knyter avtal med kunder via telefon. Men branschen kommer säkert förändras framöver, exempelvis genom införande av skriftlig accept på ingångna avtal.

Förslaget att dödskalle-märka vissa fonder förefaller såväl problematisk som rent löjeväckande. Då tänker jag kanske inte främst på risken att spararna ska förväxla den med giftiga vätskor eller vem som ska besluta över en sådan varningssymbol och på vilka grunder.

Nej, det mest oroande med förslaget är avsändaren. 

Sjunde AP-fonden är en statlig myndighet och den förvaltar, bland annat, ”soffliggarfonden” Såfa som är default-valet för spararna i premiepensionssystemet. Som myndighet har man ett ganska långtgående ansvar och frågan är väl om det kan anses lämpligt att en myndighet förekommer i ett sådant sammanhang. Särskilt som man kritiserar en del av en bransch man själv faktiskt är en del av.

Jag frågade också kommunikationschefen på Twitter när han publicerade inlägget om det var AP7:s officiella ”hållning” i frågan att dessa fonder borde dödskalle-märkas. Han duckade för frågan.

En ensidig fokusering på avgifter hämmar spararna från att välja fonder som sparalternativ, vilket sannolikt indirekt leder till ett minskat intresse för sparande i aktier. Debatten om försäljning via telefon behövs likaså. Men är verkligen avsaknad av historik för en fond ett skäl att den svartmålas? Är det ett skäl att dessa fonder ska märkas med en dödskalle? Historik är något man förtjänar och tills fondens förträfflighet är bevisad borde man väl just få en chans att visa det?

Det finns en del oklarheter, men helt klart är i varje fall följande:

Förslaget att dödskalle-märka en grupp av fonder sker på myndighetens egen webbsida. Det görs av myndighetens ansvarig för deras kommunikation. Det är alltså inget hastigt påkommet privat inlägg av en lägre tjänsteman. Olämpligheten i ett sådant uttalande behöver knappast understrykas. Däremot hoppas, och tror jag, att de funderar över sin roll på finansmarknaderna framöver.

Det är möjligt att fonder med relativt höga avgifter som grupp lyckas sämre än de med relativt låg avgift. Det är möjligt att fonder som saknar ett långt track-record som grupp har en lägre förväntad avkastning än de med längre historik. Det är också möjligt att telefonförsäljning är ett stort problem. Allt detta är möjligt.

Men, att på ett så starkt sätt som statlig myndighet ta ställning är olämpligt, farligt och sannolikt även konkurrenshämmande.

Det är enkelt att kritisera sina motståndare (alltså de flesta andra fondbolag) när man sitter på en myndighet med dess skyddsnät. För oavsett vilka budskap AP7 förmedlar i sin officiella kommunikation så fortsätter pengarna att flöda in. Inte för att förvaltningen går särskilt bra (vilket den i och för sig kan göra) utan för att det är det automatiska alternativet om spararen inte väljer fond aktivt i Premiepensionssystemet.

Det gör det då alltså ytterligare farligt att som myndighet raljera kring andra fonder och fondbolag som ju arbetar på en konkurrensutsatt marknad, en marknad där AP7 inte behöver marknadsföra eller prestera för att få inflöden i sin soffligar-fond.

Låt mig avsluta med kärnfrågan: ryms AP7:s dödskalle-märknings-förslag av vissa fonder inom myndighetsutövandet?

Mitt svar: Knappast.

Nej, det officella blogg-inlägget från AP7 resulterar i en rad följdfrågor. Tyvärr tror jag att möjligheten till en nyansering av bilden från deras sida kommer att utebli. Men som företrädare för ett bolag i branschen ville jag bara säga det jag har skrivit i ovan och som kort kan sammanfattas så här:

Det räcker med osakliga diskussioner i branschen och den ensidiga avgiftsfokuseringen. Visst spelar avgiften roll, men det är väl inte storleken på avgift som genererar nivån på avkastning?