PPM, galna nedmonteringsförslag och bristande kunskaper

För drygt en månad sedan gjorde socialdemokraten Leif Pagrotsky ett utspel om att skrota Premiepensionsmyndigheten. När utspelet kom var det många som förvånades eftersom den breda uppgörelsen om hela pensionssystemet sedan länge har stått som ett stabilt fundament för medborgarnas framtida ekonomiska trygghet.

Hela tanken med systemet var att föra över en del av ansvaret för den framtida pensionen till den enskilde. Detta innebar naturligtvis ett ökat ansvar för den framtida pensionen hos alla och envar, men betydde samtidigt att det fanns ett incitament att bry sig om den avsättning som gjordes på detta sätt. En liten folkbildningsåtgärd om man så vill. Och för de som kände att valet var för svårt fanns alltid möjligheten att välja det statliga alternativet.

Och avsättningen till PPM-kontot är inga gigantiska belopp, det motsvarar 2,5% av lönen upp till en viss nivå.

Idag gjorde ytterligare en socialdemokrat, denna gång deras talesperson i pensionsfrågor Tomas Eneroth, ett utspel om PPM. Eneroth menar att premiepensionen har ”stora legitimitetsproblem” vilket han främst tycker beror på att:

  • två sparare med samma insats kan få vitt skilda utfall,
  • att på tok för få gör aktiva fondval, och
  • att avsättningen är för stor och att egna val idag också kan göras via tjänstepensionen.

Jag har svårt att se vad kritiken egentligen handlar om. Ska man tro Pagrotsky så har endast 2% av svenskarna gjort ett aktivt val. Varifrån han har inhämtat denna uppgift förtäljer inte historien, men siffran är inte korrekt i varje fall. Om man tittar på den senaste officiella månadsstatistiken från Pensionsmyndigheten själva så visar den att 27,7% av pengarna finns i de statliga alternativet AP7. Om man istället tittar på andelen av spararna som har valt ”soffligaralternativet” och räknar en smula slarvigt så visar den sig uppgå till 23,8%.

Kritiken att för få gör aktiva val verkar alltså vara föga befogad. Att det kan skilja ganska mycket i avkastning mellan hur två sparare väljer att placera – just sina pengar – är väl relativt självklart? Att avsättningen på 2,5% skulle vara för stor kan väl knappast betecknas som något annat än ett stort skämt?

Ja, en frihet över sin egen inkomstpension på 2,5% kanske är lite väl mycket frihet…

Nej, kunskapen som omgärdar pensionssystemet i allmänhet och premiepensionen i synnerhet är på tok för låg.

En annan klassisk kritik mot PPM-systemet på ett generellt plan är att avgifterna i fonderna är för höga. Men låt mig då påminna om att de fondbolag som ansluter sig till systemet snällt får acceptera att minst lämna en rabatt till Premiepensionsmyndigheten på 65% av fondavgifterna som återförs till spararna. När fondbolagets samlade förvaltade medel i systemet överstiger 1 miljard är rabatten 75% och därefter stiger den ytterligare för att uppgå till 90% över 10 miljarder. Ganska bra förhandlat från statens sida, eller hur? Tråkigt bara att politikerna inte har lyckats med sin folkbildande uppgift att få ut detta i stugorna runt om i landet eftersom en färsk undersökning från Fondbolagens Förening visar att så få som 10% av svenskarna vet att avgiften i PPM-systemet är kraftigt rabatterad.

Och värst ställt är det bland kvinnorna där bara 7% känner till rabatten.

Rapporten från Fondbolagens Förening visar för övrigt också att över hälften av de tillfrågade har gjort ett aktivt val i PPM-systemet.

Det är inte utan viss munterhet jag betraktar den mediala debatten på området. Flera sparekonomer anser att den statliga soffliggarfonden är ett mycket bra alternativ. Det kan vara så, men att den har en, så kallad, hävstång som gör att den faller ganska mycket när börserna faller berättar man sällan. Att så är fallet lär de förmedla först när skadan, så att säga, redan är skedd. Fonder som har ett skydd mot börsnedgångar, ofta kallade hedgefonder, är inte tillåtna i PPM. Varför är svårt att förstå. Främst eftersom de tenderar att ge en positiv avkastning oavsett hur börsen går till skillnad från exempelvis soffliggarfonden. Hur tänkte man här?

Att, som Eneroth föreslår, minska avsättningen till PPM-systemet vore en katastrof.

Nej, jag föreslår istället följande:

  • Öka avsättningen i systemet så att individen för ett ökat inflytande över vilka ägg han/hon vill ha i sin korg.
  • Tillåt hedgefonder i PPM-systemet, fonder med förväntad positiv avkastning till begränsad risk.
  • Satsa ordentligt på folkbildning kring ekonomi och gör det möjligt att redan från barnsben få lära sig hur man tar hand om sin egen ekonomi.

Men att införa ekonomi på skolschemat vore väl som att svära i kyrkan? Ett ämne att ta upp i ett annat blogginlägg…

Kunskap är nyckeln…

I måndags, den 15 oktober, släppte Fondbolagens Förening sin rapport ”Kvinnor och män som fondsparare 2012”. Underlaget till rapporten är en undersökning som föreningen har genomfört tillsammans med TNS Sifo Prosera där man tillfrågade 1 437 privatpersonerna i åldrarna 18-74 med en deklarerad inkomst kring sitt fondsparande. Svaren är intressanta men samtidigt alarmerande.

Fondbolagens Förening är en organisation dit många av Sveriges fondbolag är anslutna. Organisationen publicerade i början av veckan sin årligt återkommande rapport kring fondsparandet och visar som vanligt tydliga skillnader mellan kvinnor och män i sitt sparande. Skillnaderna är stabila över tid och oberoende av klimatet kring fondsparande generellt.

Kvinnor tar lägre risk, lyssnar mer på rekommendationer från människor de känner och placerar i större utsträckning i fonder än direkt i aktier.

Män? Högre risk, litar mer till den egna förmågan, investerar hellre i aktier och går mer på aktietips och rekommendationer i tidningar och på aktiesajter.

Det är nog lite som med bilkörning. Kvinnor håller bättre avstånd, kör försiktigt och långsammare. Men kommer ändå fram till målet. Män kört fort, hetsigt och kommer snabbare fram. Men med lite krockskador.

För en aktieperson, och särskilt som ”gammal” forskare, är det naturligtvis extra intressant med undersökningar. Men frågan är hur det är ställt med kunskapsnivån kring fondsparandet hos gemene man?

Två saker som rapporten visar på oroar mig:

1. Bara tre av tio fondsparare, såväl bland kvinnorna som männen, känner till att förvaltningsavgiften alltid är avdragen när fondens avkastning redovisas. Ännu konstigare blir det mot bakgrund av att samma sparare anser att avgifter, tillsammans med fondens risknivå, anges som den viktigaste informationen vid val av fonder.

2. Bara 10% av spararna i premiepensionssystemet känner till att fondavgifterna inom premiepensionssystemet är kraftigt rabatterade. Ännu värre är att kunskapen hos kvinnorna är på 7%.

Från ovanstående ganska dystra resultat drar jag slutsatsen att svenska fondbolag har en omfattande informationsinsats framför sig. Men jag kan också konstatera att såväl Pensionsmyndigheten som politiker har ett stort ansvar för den bristande kunskapen som spararna i premiepensionssystemet har. Är det inte ett misslyckande med gigantiska proportioner om bara var tionde vuxen svensk vet att staten är en av de bästa avgiftsförhandlarna som finns?

Här snackas det om Normanbelopp när spararna inte ens vet hur avkastningen redovisas, hur avgifterna tas ut eller beräknas. När fondspararna sparar i fonder via sin bank betalar de gladeligen ett par procentenheter på det sparade kapitalet per år. Varför? De får aldrig informationen om hur hög avgiften är. Men när de ska spara utanför den egna banken, utan rådgivaren ”Roger” att hålla i handen blir de snabbt misstänksamma och frågar misstänksamt –  ”Hur hög är avgiften egentligen?”.

Om de hade vetat att den l-ä-g-s-t-a rabatten som de får via spararande i premiepensionssystemet är 65% så hade det nog varit en annan femma.

Med en bakgrund inom forskning och utbildning tar jag gärna en undervisande ”hållning” vid de tillfällen när jag presenterar mitt egna bolags fonder till kunder. Jag berättar gärna om snittavgifterna som olika aktörer tar ut. Och jag berättar gärna om varför de flesta fondbolag ”bara” tar ut en hög fast avgift. Om de hade trott på sin förvaltning hade de sänkt avgiften och givit sig själva möjligheten att ta ut en rörlig avgift när fonden utvecklas bättre än index, och på så vis suttit i samma båt som kunden. OCH, om politikerna hade velat att skattebetalarna hade velat uppskatta premiepensionssystemet så hade de säkert berättat om den fenomenala förhandlingen som de har lyckats med när de har pressat fondavgifterna i premiepensionssystemet.

Men det är inget du kommer att höra i en regerinsgförklaring.

Läs hela rapporten från Fondbolagens Förening här…