Antal byten borde ha tänt varningslampor

I en replik till min debattartikel den 5 mars i Svenska Dagbladet svarar generaldirektör Katrin Westling Palm att Pensionsmyndigheten har gjort vad de kan efter fondbyteshärvan 2013. Hon beklagar att pensionsspararna har drabbats men anser i övrigt att de informationsbrev som skickats till drabbade sparare varit korrekta åtgärder och att myndigheten inte kan byta tillbaka till den fond spararna senast valt hur som helst.

Låt mig börja med att välkomna den snabba repliken från generaldirektören och att hon beklagar att spararna har drabbats av brottslighet i deras eget system. Det är viktigt att debatten handlar om de som har drabbats av brottsligheten alltså de tusentals helt vanliga blivande pensionärerna. Det är också viktigt att den handlar om det bristande ansvar som Pensionsmyndigheten har visat prov på genom att helt enkelt inte stävja det brott man sedan länge har känt till.

I Westling Palms replik slås jag av det centrala utrymme hon ger till att diskutera det felaktiga i att pengarna skulle återföras till den fond Insiderfonder förvaltar och som spararna flyttats ifrån. Att drabbade sparare vill ha sina pengar återförda till den fond de senast valt förefaller i och för sig naturligt och visst hade det varit bra för vårt bolag, men min debattartikel handlade inte om det. Den handlade istället om det brott som har skett mot spararna i Pensionsmyndighetens system och den skyldighet man har att stävja sådan brottslighet när den har konstaterats och att myndigheten brustit i detta ansvar.

I de många diskussioner vi har haft med Pensionsmyndigheten har vi betonat att brottet måste neutraliseras och att detta bör ske genom att spararna gör ett nytt aktivt val av fond. Det centrala är inte vilken fond de väljer utan att de har den fond som de själva har valt.

Jag undrar om Westling Palm känner till att olagliga fondbyten skedde i Premiepensionssystemet redan 2012 och att pengarna även då gick till samma fond som 2013? Kanske har hon inte nåtts av den uppgiften men alldeles oavsett så är hon felinformerad om fondflyttshärvan 2013. Många samtal inkom nämligen till myndighetens växel redan en eller två veckor efter att fondbytena påbörjades den 1 juli 2013. I samtalen vittnade spararna om att de blivit utsatta för byten utan sitt godkännande och att de aldrig hade lämnat ifrån sig sin kod med en fullmakt om att göra fondbyten. Jag tog emot många sådana samtal vilket även Finansinspektionen gjorde. Så att Pensionsmyndigheten inte kunde ha fattat misstanke och agerat omgående för att begränsa skadan är helt enkelt fel.

Blotta omfattningen av fondbyten mitt under industrisemestern borde dessutom ha fått hela manöverpanelen i myndighetens kontrollrum att blinka okontrollerat. Exempelvis gjordes fondbyten under enstaka dagar överstigande 200 miljoner kronor innebärande att nästan 2 000 sparare skulle ha vallfärdat från stranden samma dag för att göra ett fondbyte mellan samma två fonder.

Men trots att många sparare snabbt bekräftade att fondbyten skett utan deras godkännande – och att myndigheten visste att det skett på samma sätt tidigare – agerade man inte snabbt för att begränsa skadan. Istället valde man att skicka ett informationsbrev till dem. Fem månader senare.

Myndighetens senfärdiga agerande går igen i det senaste brevet som skickades till spararna för två veckor sedan – sex månader efter att Ekobrottsmyndigheten konstaterade brottet. Genom detta brev hoppas man alltså nå de drabbade och några kommer man säkert att nå. Men vilket ansvar tar myndigheten för att resten nås av informationen?

I de händelser som inträffade 2012 och 2013 har myndigheten låtit brottsliga aktiviteter få ske i systemet utan att man har velat, eller vågat, agera. Ett informationsbrev som få öppnar och som kommer flera månader för sent är inte ett proportionerligt agerande.

Katrin Westling Palm och Pensionsmyndigheten bör nu, för de drabbade pensionsspararnas skull, säkerställa att de har en fond de själva valt. En försiktig ursäkt från generaldirektören i en debattartikel fyller knappast på deras premiepensionskonton med pengar de har gått miste om och än mindre neutraliserar det brottet som de har utsatts för.

Pensionsmyndigheten har ett ansvar för vad som händer i Premiepensionssystemet – ett ansvar man inte kommer undan hur som helst.

Erik Lidén, vd, Insiderfonder


Ovanstående är en slutreplik införd på Svenska Dagbladets Brännpunkt den 9 mars till en replik från Pensionsmyndighetens generaldirektör på min debattartikel i samma forum.

Min debattartikel ”Lurade sparare lämnas i sticket” från den 4 mars.

Replik från Pensionsmyndighetens generaldirektör ”Nej, vi byter inte fonder åt folk hur som helst” från den 5 mars.

Lurade sparare lämnas i sticket

Under tre veckor i juli 2013 gjordes över 20 000 fondbyten i Premiepensionssystemet från en aktiefond till en räntefond. Fondbytena uppgick till totalt 2,1 miljarder kronor och en majoritet gjordes med pensionsspararnas pinkod men utan deras godkännande.

Tusentals sparare vet fortfarande inte att de har drabbats och att det redan fått stor påverkan på deras framtida pension. Skadan har dessutom skett helt i onödan eftersom Pensionsmyndigheten redan efter ett par veckor visste att många fondbyten skett utan spararnas samtycke.

Men i stället för att snabbt begränsa skadan för spararna genom att återföra deras pengar till den fond de senast aktivt valt så ville man invänta utfallet av en utredning hos Ekobrottsmyndigheten, EBM. I augusti 2014 konstaterade EBM att anställda hos försäkringsförmedlaren bakom dessa fondbyten gjort sig skyldiga till grov urkundsförfalskning. Förmedlaren hade då redan lämnat tillbaka sitt tillstånd till Finansinspektionen och försatts i konkurs.

Men det är först nu, sex månader efter EBM:s konstaterande, som man går ut med information till de drabbade spararna. I ett brev som skickades för drygt en vecka sedan och där informationen om brottet kommer som ett parentetiskt underbudskap överlåter man ansvaret att neutralisera brottet till brottsoffret.

Jag företräder Insiderfonder som förvaltar aktiefonden som spararnas kapital flyttades ifrån och som i dag heter Inside Active Global. Vårt bolag har lidit omfattande skada till följd av det inträffade men det är i första hand pensionsspararna som har drabbats av brottsligheten och som därmed är mest skyddsvärda. Vi förväntade oss därför att Pensionsmyndigheten snabbt skulle agera till skydd för dessa sparare. Men i dag, drygt ett och ett halvt år senare, står det klart att det var ett felaktigt antagande.

Pensionsmyndigheten ska agera i pensionsspararnas intresse och bör värna särskilt om de svagaste. Men i handling har jargongen på myndigheten i stället varit att ”man får skylla sig själv om man lämnar ut sin pinkod”. Det är en häpnadsväckande inställning och ett hån mot de som drabbats.

De olagliga fondbytena har redan fått kännbara konsekvenser eftersom aktiefonden stigit rejält i värde medan räntefonden i stället har minskat i värde. Den totala skadan för spararna uppgår till flera hundra miljoner kronor och den genomsnittlige spararen har i dag 42 500 kronor mindre på sitt premiepensionskonto. Det är mycket pengar, men skadan kan förväntas bli mycket större i framtiden. Detta beror på att det är stor skillnad i förväntad avkastning mellan en aktiefond och en räntefond. Dessutom har många av de drabbade 20 år eller längre kvar till pension. En försiktig beräkning ger att en drabbad sparare som ligger kvar i räntefonden kommer att ha 613 000 kronor mindre på sitt konto när pensionen börjar betalas ut om 20 år. Vem som ska stå för den notan är oklart.

Pensionsmyndighetens brev till de 13 000 spararna som finns kvar i räntefonden, som heter Optimus High Yield, är ett hafsverk och innehåller en rad brister. Den som får ett myndighetsbrev där de berättar att ett brott har begåtts i myndighetens eget system förväntar sig rimligen att de gör vad de kan för att stävja brottet. I stället överlåter nu Pensionsmyndigheten åt de drabbade att själva neutralisera brottet genom ett fondbyte.

Men hur många med 20 år kvar till pensionen öppnar i ärlighetens namn brev från Pensionsmyndigheten, läser det, förstår vad som hänt och agerar? Det måste vara försvinnande få.

Och olagliga fondbyten är inget nytt för Pensionsmyndigheten. Det som hände sommaren 2013 hände vid samma tidpunkt ett år tidigare, alltså 2012. Då drabbade fondbyten utan godkännande omkring tre tusen pensionssparare och fonden dit pengarna flyttades var densamma som 2013. Det är alltså med myndighetens goda minne som mindre nogräknade individer tillåts profitera på det svenska pensionssystemet. Att varken Pensionsmyndigheten eller Finansinspektionen vidtar åtgärder för att stävja den här typen av brott skapar starka incitament för de som genomför dem att fortsätta.

Och mycket talar för att det kommer att fortsätta. För där möjligheten till fondbyte via pinkod har försvunnit och ersatts med e-legitimation tar fondbytesblanketterna vid. Med en förfalskad namnteckning är det enkelt att göra olagliga fondbyten via blanketter, för icke ont anande sparare.

Genom ett rent informationsbrev till de tusentals drabbade pensionsspararna har Pensionsmyndigheten inte tagit sitt ansvar. Många kommer aldrig öppna sitt brev och därför måste man i stället vidta sådana åtgärder som säkerställer att varje sparare aktivt antingen bekräftar att de redan har den fond de själva valt eller får hjälp att göra ett nytt aktivt val. Gör Pensionsmyndigheten inte det har man frångått principen om spararnas rätt till fria val av placering och är medskyldig till att de får en mycket lägre pension än de annars skulle ha.

ERIK LIDÉN
vd, Insiderfonder

Denna debattartikel infördes i Svenska Dagbladets Brännpunkt den 4 mars 2015

=> Läs repliken från Pensionsmyndighetens generaldirektör Katrin Westling Palm.

Jag tycker ni är viktiga!

Häromdagen publicerades en artikel i Aftonbladet där man undersökte hur bra ”rådgivare” från två av Sveriges pensionsrådgivare själva hade lyckats i sina PPM-placeringar. Rådgivarnas utfall för 2011 i sitt PPM-sparande var inte särskilt imponerande och tidningen slutsats blev att ”privatpersoner placerar pengarna bättre än rådgivare”.

En pensionsrådgivare ger sina kunder råd om hur de ska placera sina pengar inför en framtida pension. Det ligger liksom i ordalydelsen. När de ger sådana råd så beaktar de en rad faktorer som inkomst, tid till pension, spararens riskprofil och så vidare. Det intressanta med Aftonbladets undersökning är slutsatsen att rådgivare som lyckas sämre i sin PPM-placering under ett enskilt år är dåliga som rådgivare. En högst tvivelaktig slutsats.

Så vad gäller saken?

Aftonbladet publicerade i tisdags en undersökning i denna artikel bestående av en utvärdering av hur väl 139 personer från pensionsrådgivaren Säkra och 198 personer från Max Matthiessen själva hade lyckats i sina PPM-placeringar. Resultatet var inte särskilt imponerande och under 2011 visade det sig att de lyckades betydligt sämre än den genomsnittlige PPM-spararen.

Men det finns en lika snabb som enkel förklaring till att de hade ett sämre resultat än ”Svensson”. Det som hände under 2011 var att börserna sjönk en hel del. Rådgivarna på dessa båda bolag har en högre genomsnittsinkomst än den genomsnittlige PPM-spararen och sannolikt är den pott som de har via PPM inte särskilt stor i relation till deras potentiella framtida pension. Därför kan man anta att de placerar sina PPM-pengar i tillgångar med högre risk än genomsnittet. Det är naturligtvis mitt antagande, men om jag har rätt är det ganska naturligt att de lyckades sämre än snittet gjorde.

Aftonbladet lyckades få ut namn och personnummer för alla försäkringsförmedelare som finns registrerade hos Finansinspektionen. Med hjälp av dessa gick man därefter till Pensionsmyndigheten som hjälpte till genom att ta fram en sammanställning av rådgivarnas PPM-utfall för de två firmorna. Artikeln kröntes också med en klassisk kvällsjournalistisk sammanställning á la ”hela listan” med löner på ett antal anställda på en av dessa firmor. En person som jag har talat med och som har arbetat som rådgivare själv berättar att ingen av de på ”listan” arbetar med rådgivning direkt till kunder.

Det finns helt klart skäl att ifrågasätta att myndigheterna lämnade ut uppgifterna, särskilt då det rör den enskildes ekonomi och att den utvalda gruppen är relativt liten. 

När jag läser artikeln och efterföljande diskussionen i sociala medier kan jag bara konstatera att den är ett ytterligare bevis på ”gör-det-själv”-kampanjen kring sparande. På samma sätt som det var högsta mode för några år sedan att bygga en altan eller snickarbod, eller varför inte totalrenovera badrummet, så rekommenderas spararen idag att ”runda” rådgivarna och göra det själva. Men frågan är till vilket pris? Fråga försäkringsbolagen om ”Timell-effekten” och du får många roliga historier…

Att ta kontroll över sina egna placeringar är säkert bra för många, men det stora flertalet behöver fortfarande rådgivningen. Och den här hemma-snickar-ivern från en knippe sparekonomer/placeringsekonomer (som ofta har en helt annan bakgrund) riskerar att skrämma ”Svensson” från att ta råd från de som kan och istället pröva lyckan själva. Resultatet kan bli en mycket dyrköpt erfarenhet.

Det är alltså problematiskt att läsarna luras att tro att rådgivare är en samling inkompetenta rackare som lurar vanligt folk och blir ekonomiskt oberoende på kuppen. Nätmäklaren Avanzas sparekonom, och tidigare Aftonbladet-journalisten, Claes Hemberg som många lyssnar till utropar just dessa rådgivare till ”kvacksalvare” och ”rucklare”. Jag har försökt få svar från honom om varför han använder dessa kraftord om en grupp som är viktig för många människor, men utan resultat.

I värsta fall kan följden av denna typ av ”billig” journalistik bli att vanliga sparare som är ointresserade av placeringar och pensionssparande skippar rådgivarna och istället försöker själva. Då är risken ganska stor att det inte går särskilt bra.

De flesta rådgivare är bra, jag känner ganska många själv, och om du inte har ett stort intresse av att bevaka marknaderna varje dag så är det bra att fråga dem hur man ska placera. Det intressanta är inte att undersöka hur de har lyckats i sitt PPM-sparande och faktiskt inte heller hur de har lyckats i sitt totala pensionssparande.

Det intressanta är hur bra deras råd har varit för de sparare de har hjälpt.

Istället för att såga olika yrkesgrupper, låt oss istället föra en balanserad och givande diskussion om hur vi kan placera på bästa möjliga sätt för att ha det ekonomiskt bra idag och imorgon.

Ett gott råd – bra råd är aldrig gratis

Vilken grupp har du MEST förtroende för när det gäller dina placeringar?

Visa resultat