Låt inte musiken tystna

Den 29 maj 2012 var en hektisk dag i min kalender. Därför kom blixten som från den klaraste himmel när jag runt 22.30-tiden slogs av nyheten att Günther Mårder avgår som VD för Aktiespararna.

Jag har själv under ett antal år varit engagerad i organisationen och känner såväl Mårder som flera andra i organisationen. Oavsett vad man anser om Aktiespararna så kan man konstatera följande: det är en jäkligt svår och krävande organisation att leda och representera som VD. Och Mårder lyckades exceptionellt väl med denna uppgift.

Jag var själv skeptisk den dag som Mårder tillträdde, egentligen uteslutande på grund av hans låga ålder, men insåg snabbt att hans erfarenheter från organisationen med råge skulle väga upp detta. Sedan hans tillträde har organisation stärkts och även om medlemstalet varit sviktande de senaste åren så har detta mer berott på omvärldsfaktorer och ett riktigt taskigt börsklimat än något annat. Mårder lyckades också väl med media – en helt avgörande faktor för att organisationen har lyckats få en så starka ställning som maktfaktor i börsvärlden.

Men sedan Mårder annonserade att han lämnar som VD har det varit tyst. Oroväckande tyst. Och visst är det väl förståeligt att organisationen med den tillförordnade VD:n får viss respit, men musiken som tidigare spelat på så hög volym har nu tystnat och gjort det på tok för länge.

Jag tror nämligen inte att Aktiespararna har råd att inte vara aktiva i samhällsdebatten särskilt länge till. Risken som jag ser det är att medlemstalet får en rejäl justering nedåt och att de aktiespararande medlemmarna lämnas åt de kapitalistiska vargarna – helt i onödan.

Aktiespararna behövs. Och jag är inte ensam om att säga det. I våras lyssnade jag till en presentation av finansmannen Sven Norfeldt i Göteborg. I hans presentation berättade han om sina erfarenheter på aktiemarknaden och gjorde då även följande konstaterande:

Vi har Aktiespararna och tacka för att aktieägandet är så högt som det är i Sverige. DE har gjort en stor insats för Sverige och jag anser att alla som äger aktier i Sverige borde vara medlem i organisationen och egentligen borde alla svenskar vara det.

Aktiespararnas röst behövs nu! Ni behövs för att försvara medlemmarna på stämmorna. Ni behövs som en motpol till alla de kapitalistiska intressen som styr finansbranschen. Ni behövs för att aktiesparandet är viktigt och för att det berikar.

Så, med detta sagt, bästa Aktiespararna, låt inte musiken tystna.