Fem år i kundens tjänst

Fem år har gått sedan jag tog steget från forskarvärlden in i finansbranschen. Jag börjar så smått inse att jag är en udda fågel i denna bransch. Bra eller dåligt, det får andra avgöra, men så är det i alla fall. Men egentligen är jag inte udda bara på grund av min tidigare arbetslivserfarenhet, det verkar ha med grundvärderingarna att göra.

Det är fem år sedan jag grundade fondbolaget Scientia. Med en bakgrund i forskarvärlden har mitt modus operandi alltid varit att hålla mig till sanningen, eller i varje fall min bild av den. Och det kan ju låta enkelt, men det kan man bara göra om man distanserar sig till olika ekonomiska motivatorer. I en sund forskarmiljö är detta inte särskilt svårt. Och det kan jag säga eftersom jag har erfarenhet av det själv. Istället för ekonomiska incitament är drivkraften att i samhällets tjänst förklara komplexa förhållanden och göra det begripligt för vanliga människor.

Du kanske blir förvånad – jag hoppas såklart inte det – men finansbranschen är nog den mest beroende och pengadrivna bransch man kan hitta. Och girigheten är en intressant och bra mekanism som så länge den går hand-i-hand med kunden för då jobbar girigheten för kundens bäst. Men hur ofta går egentligen kund och leverantör hand-i-hand?

Den som tror att det finns verkligt oberoende aktörer på finansmarknader tror fel. Utgå istället från att alla aktörer du möter i finansbranschen utgår från sitt eget bästa, att betala sina egna räkningar, och gärna göra det så enkelt som möjligt med så mycket deg kvar på kontot därefter.

Det finns undantag, såklart, men du gör bäst i att utgå från att de är få.

Ett klassexempel på att oberoende inte är synonymt med finansmarknaderna är att så många investerare så ofta sitter med så fel produkter. Det kan vara högriskprodukter för pensionärer som egentligen behöver lågriskprodukter eller lågriskprodukter för unga som egentligen behöver högriskprodukter. Den stora drivkraften till att investerare får helt fel produkter i knät är de ekonomiska incitament som finns vid försäljningen av dessa produkter.

Ett exempel som säkert de flesta av er känner till är produkter med sk. up-front ersättningar, alltså där säljaren/rådgivaren får en ersättning direkt när investeraren har köpt placeringen. Denna typ av sälj-provisioner stimulerar många säljare/rådgivare att ställa de produkter längst fram som de tjänar mest pengar på, och gärna så snabbt som möjligt. Jämför exempelvis när du köper en grill. Säg att säljaren tjänar fem gånger så mycket på att sälja den dyraste gasolgrillen som på ett likvärdigt billigare alternativ. Vilken grill tror du att säljaren kommer att försöka sälja?

Oberoende är intressant och jag kommer att tänka på ett annat exempel. På Placera.nu, nättidningen som ägs av Avanza, hävdar att man är oberoende från Avanza Bank. Är det möjligt? Inte vet jag, men jag har roat mig med att titta på de fonder som man rekommenderar månad efter månad. Idag finns 1274 fonder som är öppna för handel på Avanza. Om man tittar på Morningstar.se så finns 2917 fonder tillgängliga. Således är 43,68% av fonderna representerade hos Avanza.

Varje månad rekommenderar Placera.nu 10 fonder som köpvärda inför de kommande sex månaderna. Om alla 1274 fonder i Avanzas utbud har samma sannolikhet för att bli utvalda så borde drygt 4 av de 10 fonderna som Placera rekommenderar finnas i Avanzas utbud och drygt 5 borde komma från utbudet som inte finns hos Avanza.

Men sanningen är en helt annan.

Från januari 2010 till december 2012 har i snitt 9,41 av de 10 fonderna som har rekommenderats funnits i Avanzas utbud och bara 0,59 funnits utanför. Möjligen är det så att Avanza är så framgångsrika på att plocka ut kvalitetsfonderna? Skulle du tro att det är så?

Man kan nog utgå från att det inte är en tillfällighet att så många av de fonder som Placera.nu rekommenderar finns i just Avanzas utbud.

Nej, efter fem år i finansbranschens tjänst kan jag konstatera att det mesta drivs av ett ensidigt och kortsiktigt fokus på vad som är bäst för leverantörens (banken, rådgivaren, säljaren osv.) egen vinnings skull. Det finns ett antal, men de är allt för få, som sätter kunden i fokus och levererar en bra avkastning och först därefter tar bra betalt. Jag hoppas att det blir fler i framtiden och kanske kan ett förbud mot up-front ersättningar skapa en bättre grogrund för detta. Oavsett så noterar jag att ”the market good guys” sällan får större utrymme, även om en del journalister är duktiga på att nosa upp dem. Ingen nämnd och ingen glömd.

Observationen så här långt gör mig dock övertygad om att branschen behöver aktörer som bryr sig om kunden. Den dagen jag lämnar det kundfokus som kommer naturligt, då är det dags att göra något annat, stänga butiken. Tills dess är dörren öppen, telefonen påkopplad och hungern oändlig att göra allt för kundens bästa.