Vem försvarar de svaga spararna?

Merparten av de som placerar på börsen och i det finansiella systemet som helhet är svaga. De är svaga för att motparten, motståndaren, är har betydligt större resurser och kunskap. Och det är inte så mycket att göra åt. Men aktiemarknaden är en plats där ojämlikheten är extremt stor så vem försvarar de svaga/sämre informerade? Jag noterar att de personer eller organisationer som gör en extra insats för den ”lilles” bästa i detta finansiella spel sällan – om någonsin – omnämns för just denna insats. Därför tänkte jag själv nedan nämna två personligheter/organisationer som jag tycker gör ett bra jobb när det gäller att just försvara den svage.

Kommer du ihåg hur det såg ut när Ericsson-aktien stod som högst? Kanske, men förmodligen inte till 100% så låt mig därför berätta hur jag själv minns det. Toppen på Ericssonberget nåddes i början av 2000. I dagens kurs stod aktien då i över 800 kronor. Jag hade själv investerat i aktien privat då.

Vid denna tidpunkt var jag forskarstuderande på Handels i Göteborg. Som placerare i en aktie vill man att media, andra aktörer, grannar – ja alla – ska prata väl om just ”din” aktie. Och vid denna tidpunkt var det få som varnade för att kursen i Ericsson var orimligt hög (jag har tidigare skrivit om hur aktietipsen såg ut i Ericsson-aktien vid denna tidpunkt). Det fanns till och med en svensk analytiker på en tysk mäklarfirma som hävdade att kursen borde fortsätta upp betydligt. Och det finns alltid de som tror att kursen ska fortsätta stiga. Och alla ville vi tro – men fallhöjden för en troende aktiespekulant utan verklighetsförankring kan ibland vara hög – vilket vi vet idag.

Men, hur som helst, det fanns de som varnade för orimligheten i Ericsson-kursen. En av de var Claes Hemberg på Avanza. Jag glömmer aldrig när bolaget skulle släppa sin rapport och hörde Hemberg på radio, eller om det var radio, då han rekommenderade investerarna att sälja. Min första tanke var ”din j-a id#@t!!”. Min andra tanke var en kopia av den första. Idag ser jag det annorlunda. Redan då var Hemberg en egen ö i Avanzas bygge. Sedan dess har han bidragit mycket till att uppmärksamma Svensson på risknivån i deras portföljer. Och det är sällan något som uppmärksammas. Men det beror sannolikt på att varningar är negativt och negativ information sällan är något vi kommer ihåg eller fäster större uppmärksamhet kring.

Hemberg har dessutom tjänat miljarder den senaste tiden. Ja, inte själv alltså. Utan åt alla de tusentals bolånekunder han direkt eller indirekt har hjälpt. Genom sitt upprop – på Twitter under hashtaggen #sägdinränta så har han uppmuntrat människor att dela med sig av den ränta de har på sina bolån och, kanske viktigare, av de erfarenheter de har av att förhandla med banken. En sann välfärdsgärning. För någon vecka sedan skrev en kille på Twitter att Hemberg borde ta del av de vinster han genererat till bankernas kunder. Och något ligger det. Men om jag känner den gode Hemberg rätt så skrattar han gott åt att gärningen skapat en fetare plånbok åt de som lystrat. Och jag säger – well done!

Den andre personen som jag tycker förtjänar applåder är Aktiespararnas VD Günther Mårder. Och egentligen inte bara Mårder personligen utan Aktiespararna som organisation. Jag har själv varit en del av organisationen som medlem i många år och även som ledningsgruppsmedlem på lokal nivå där jag bor. Och det arbete som organisationen bedriver är verkligen beundransvärt. Organisationen har många volontärer som tillvaratar medlemmarnas intressen – exempelvis på över 500 bolagsstämmor per år – allt för att representera småspararna. Aktiespararna är en organisation som har tappat många medlemmar de senaste åren. Och det är inget konstigt med det egentligen, även om det är tråkigt Det är ett faktum de delar med många andra organisationer. Tyvärr.

Den Göteborgsbaserade investeraren Sven Norfeldt med världen som sitt placeringsuniversum sa på en presentation jag besökte i veckan att alla svenskar som sparar i aktier borde vara medlemmar i Aktiespararna. Hans argument var att det är helt avgörande att det finns någon som tar tillvara aktiespararens intressen och att Aktiespararna är huvudanledningen till att det finns en mycket väl fungerande aktiemarknad i Sverige. Det var så på 70-talet, men är det minst lika mycket idag, argumenterade han vidare. Och det är inte lätt att försvara de svaga mot stora ekonomiska intressen, intressen som sitter på all makt.

Men, let us face the facts —> att försvara de svaga spararna är out of fashion, omodernt.

Själv sällar jag mig hellre bland de omoderna i detta avseende och sover gott om natten. Låt oss applådera de som finns där för att ta tillvara den svages rättigheter!

Börsen försvarar det omöjliga

Under den gångna veckan har Dagens Industri (DI) genomfört en omfattande granskning av aktieanalytikernas arbete. Det gäller bland annat hur de ger sina köp- och säljrekommendationer, dess träffsäkerhet samt de intressekonflikter som de möter i sin vardag. Framför allt har DI uppmärksammat det ”analytikermassage” som börsbolagen utövar. Granskningen är bra – och nödvändig. Den pekar på en rad fenomen som finns och där analytikerna vare sig de vill eller inte blir en central aktör.

Analytikermassage var det nya modeordet. I början av veckan publicerades artikeln ”Ericssons analytikerlunch fällde aktien” där en analytikerlunch för en skara noggrant utvalda analytiker och investerare ägde rum på Ericssons huvudkontor i Kista den 8 februari i år. Ledningen samlar fyra gånger per år svenska analytiker och investerare på dessa lite mer avslappnade luncher där möjlighet ges att fråga ut ledningen kring tidigare lämnad kommunikation – att få mer ”kött på benen”. Ericsson är på inget sätt ensamma om denna typ av analytikerluncher, eller massage av dito, utan de flesta större börsbolag anordnar liknande aktiviteter. I en intervju med en av de närvarande i artikeln ”Det som sägs ska stanna i rummet”, är det också underförstått att det som sägs just ska stanna i rummet. Efter detta lunchmöte sjönk Ericssonkursen med omkring 2% samtidigt som övriga börsen steg något. Dessutom var handelsvolymen betydligt högre än vad den normalt är vid denna tidpunkt på dagen.

Ovanstående artiklar ledde inte helt oväntat till kritik från mig själv och andra som undrade hur det kan vara okej att företagsledningen ger en liten grupp mer kött på benen men lämnar resten av marknaden utan denna information. Stockholmsbörsens övervakningschef svarade på kritiken och menade att det var fritt fram för bolagen att träffa enskilda grupper av analytiker och investerare så länge man inte avslöjade någon ny information (se ”Fritt fram för analytikermassage”).

Man undrar hur det kan vara tillåtet för ett börsbolag att guida analytikerna kring tidigare släppt information och, som övervakningschefen uttryckte det, ”rätta till eventuella missförstånd hos analytikerna”. Det ligger i sakens natur att om marknaden har misstolkat tidigare släppt information och bolaget anser att marknaden ska guidas ”rätt” – då ska denna information nå HELA marknaden. Situationen är helt galen och det fick mig att skriva en debattartikel tillsammans med Aktiespararnas VD, Günther Mårder, en artikel som publicerades den 18 februari i DI (artikeln hittar du här). I anslutning till vår artikel gav även börsens övervakningschef sin syn på saken.

Vår analys av situationen var följande: om ett börsbolag ska tolka tidigare släppt information så ska hela marknaden informeras samtidigt för att hedra den princip om likabehandling som återfinns i aktiebolagslagen. Annars riskerar företagsledningen att göra sig skyldiga till röjande av insiderinformation och analytikerna till vidarebefordran av sådan information exempelvis via analyser. Vi föreslog att alla möten mellan företagsledning och analytiker ska vara öppna för hela marknaden vilket bäst görs genom webbsända sammankomster.

Ett börsbolag ägs av sina aktieägare och de informeras fyra gånger per år då bolaget lämnar sina kvartalsrapporter. Utanför dessa kan bolaget tvingas informera marknaden om  att det exempelvis måste varna för en lägre vinst. All annan kommunikation är onödig och tar uppmärksamhet från verksamheten. En del menar att analytikerna måste kunna träffa ledningen ”för att kunna göra sitt jobb”. Jaha? Det är ganska uppenbart att primära syftet som analytikerna kan ha att träffa ledningen är att få ut något som inte andra aktörer vet. Genom att just dessa analytiker har ett informationsövertag mot alla andra kan de också tjäna mer åt sina kunder, vilket gör att de kan ta bättre betalt för sina tjänster och så vidare. Företagsledningen i bolaget vill hålla sig väl med analytikerna för att öka möjligheterna till positiva rekommendationer vilket gör att kursen stiger och möjligheten till bonus ökar samt att värdet på eventuellt ägande i aktien stiger. Det här är förstås rena spekulationer, men är likväl potentiella såväl som reella intressekonflikter.

Att analytiker ska ha en gräddfil till företagsledningen är inte bara fel, det strider mot likabehandlingsprincipen såväl som sunt förnuft. Att ingen ny information i sak släpps på sådana möten må vara sant, men syftet med dessa möten är att tolka gamma information på ett nytt sätt. Då blir det ny information.

Om inget nytt kommer från dessa möten, varför hålls dem? Om inget nytt skulle komma från dessa möten, varför är det så viktigt att det som har diskuterats inte läcker till media? Svaren ligger sannolikt i frågorna och just därför kan börsens övervakningschef försvara selektiva analytikermöten – det vore att försvara det omöjliga.