Hålet som de inte vill laga

Du har hål i tanden – du går till tandläkaren som lagar det. Det är ett hål i vägen på din gata – du ringer till kommunen som lagar hålet. Någon slår hål i fönstret på skolan där du är lärare – du ringer vaktmästaren som lagar fönstret. Du märker ett hål i byxfickan – du lagar hålet. Det finns många hål att laga, men  vi gör det även om det ibland kan dröja en dag eller två.

Orsak och verkan. Det finns ett problem – vi löser problemet.

Det här är berättelsen om hålet som de inte vill laga. Du vet, det där kryphålet som insiders kan kravla in och ut igenom utan att man bryr sig. Kryphålet som gör att insiders inte behöver anmäla sitt ägande i bolaget där de är ledande befattningshavare om de äger aktierna via en kapitalförsäkring.

Det här hålet, insider-kryphålet när de äger aktier i det egna bolaget via en kapitalförsäkring, är inget nytt fenomen. Åh nej, det har uppmärksammats av många och under lång tid. De så ofta helt felaktigt bespottade Finansinspektionen, FI, har höjt rösten så gott det går om detta problem redan 2007 att det måste täppas till, och det omedelbums. Jag har tidigare skrivit om ämnet i detta inlägg, och i ytterligare ett om lagstiftarens senfärdighet.

En liten kort bakgrund följer.

De som är registrerade hos FI som insiders är enligt lag skyldiga att rapportera sina innehav i bolagets aktie till FI samt när de köper och säljer också. Reglerna syftar till att skapa en transparens på aktiemarknaden. Eller bättre uttryckt att investerarna ska känna förtroende för marknaderna som helhet. När en insider äger sina aktier i bolaget via en kapitalförsäkring så är det inte personen som är formell ägare till aktierna utan försäkringsbolaget som tillhandahåller kapitalförsäkringen. Vem den slutgiltiga ägaren är spelar alltså ingen roll. Att insiders inte är rapporteringsskyldiga för aktier som ägs på detta sätt är en olycklig omständighet som man inte tänkt på förrän kapitalförsäkringar blev riktigt populära.

Ett problem med andra ord. Men problem som vi upptäcker fixar vi väl bara?

Nej, så enkelt visar det sig inte vara. Lagstiftaren har nämligen visat sig ganska ointresserad av denna lucka egentligen. Personligen tror jag bara att det har med pengar att göra. Hade det gällt att staten gått miste om skatteintäkter, då jävlar hade det blivit åka av…

Och sanningen är att FI röt till ordentligt redan 2007/2008 om den olyckliga luckan. Men problemet sopades snabbt under mattan av Finansdepartementet med motiveringen att man avvaktade utredningar i Europakommissionen under det därpå kommande året.

Men så till slut fick FI i uppdrag att formellt utreda frågan från departementet. Det dröjde till den 10 mars 2011 innan departementet gav FI uppdraget men utredningen offentliggjordes i varje fall den 1 november 2011. Utredningen, som du kan hitta här, var rakt på sak – täpp till hålet och gör det nu! Utredningen resulterade i ett lagförslag om hur detta skulle ske och gav samtidigt rekommendationen att lösa frågan omedelbart. Nu skulle det väl ändå hända något?

Visst finns det anledning att hoppas på att departementet snabbt skulle agera på rekommendationen från FI, men sanningen är att inte mycket har hänt sedan dess.

Och problemet görs inte bättre av att de insiders som vill anmäla sina innehav via kapitalförsäkringar inte tas emot av FI – det är ju inte rapporteringsplikt på sådana innehav.

På en aktiemarknad är det viktigt att alla aktörer har tilltro till just marknaden. Så fort det känner en oro för att det pågår något fuffens flyr de lika fort som badgäster vid ösregn. Man brukar tala om transparens på aktiemarknaden. Och det är just transparens vi talar om här, för visst är det viktigt att vi vet hur de som sitter i bolagen köper och säljer aktier i de egna bolagen. Det säger nämligen ganska mycket om vad de tror om bolaget, en information som har visat sig viktig att marknadens aktörer har och ofta även värdefull. Tyvärr kan investerarna inte vara helt säkra på exakt hur insiderägandet ser ut så länge kryphålet finns kvar.

Som ansvarig för ett bolag som står under Finansinspektionens tillsyn känner jag väl till de regelverk som ska efterlevas. Just därför har jag ingen som helst förståelse för att ett icke önskvärt hål i lagen, som enkelt kan täppas till, inte täpps igen.

Patienten (Finansdepartementet) har ett specialhål i tanden. Man går till tandläkaren (Finansinspektionen) som får i uppdrag att ta fram en fyllning att laga hålet med. Tandläkaren tar fram en fyllning. Men nu visar det sig att patienten inte längre vill laga hålet. Eller rättare sagt, man avvaktar lite till. Varför? Ja, det vet ingen, men antagligen har de viktigare saker att arbeta med. Som att visa sitt ”angry face” åt representation och tjänstebilar hos AP-fonderna.

Det är hög tid att återvinna spararnas förtroende för aktiemarknaden och då gäller det att lösa alla lösa (och synliga) trådar. Det är hög tid att täppa till det där lilla hålet och för lagstiftaren att förstå vikten av orsak och verkan!

Hypersnabb stat vid nys om ekonomisk brottslighet

Något måste vara allvarligt fel hos den svenska staten, men det kommer kanske inte som en överraskning att ekonomisk brottslighet ses vara allvarligare än våldtäkt och många andra brottsrelaterade mål.

Jag såg nyheten igår om att regeringen har föreslagit för riksdagen att omedelbart täppa till ett kryphål i det nya Investeringssparkontot som man nu har upptäckt som omskrevs, bl.a. i denna artikel i DI.

Och det är inte det att jag tycker att det är fel att denna lucka täpps till. Ekonomisk brottslighet är inte bra och skatteintäkter går förlorade. Helt enkelt funkar det inte som det var tänkt och då är det ju bra att man löser problemet. Nej, det som är så tröttsamt är att ekonomiska brott tenderar att över-prioriteras en masse på bekostnad av viktigare problem.

Ta bara att insiders FORTFARANDE kan handla via en kapitalförsäkring utan att behöva redovisa sina affärer till Finansinspektionen, FI. FI har sedan 2007 påpekat för lagstiftaren att detta måste åtgärdas i syfte att upprätthålla spararnas förtroende för de finansiella marknaderna. Men inget har gjorts än. Luckan ska täppas till, men tidigast 2013. Detta trots att ett lagförslag togs fram och presenterades redan den 1 november 2011 på uppdrag av regeringen.

Den utmärkta ekonomijorunalisten Carolina Neurath på Svenska Dagbladet skrev i veckan ett blogginlägg om det orimliga om att det inte har skett än och jag har själv varit en del i debatten på detta område. Vi, och många med oss, undrar varför inget görs.

Nej, man kan bara konstatera att när staten får nys om ekonomisk brottslighet – då är den hypersnabb på att agera. Men när det gäller mer diffusa frågor som en sådan småsak som spararnas förtroende för de finansiella marknaderna genom insiderkryphålet via kapitalförsäkringar, ja då kan det ta 5-10 år innan man agerar.

Den så ofta bespottade myndigheten FI har varit först på pucken om insiderkryphålet och det sedan 2007. Finansdepartementet har istället låtit frågan ”vila” i avvaktan på att Europakommissionen utredde hela lagstiftningen på de finansiella marknaderna. Okej, men kapitalförsäkringen är unikt för Sverige och om vi inte löser våra egna problem då har vi skapat ännu större långsiktiga problem. Eller?

Jag skulle önska att regeringen och riksdagen tar sig i kragen och godkänner det lagförslag som ligger från FI för att täppa till insiderkryphålet. Det skulle sätta stopp för många år av det egentliga brott mot anmälningsplikten som finns i insiderlagstiftningen som kapitalförsäkringarna har skapat och som man sedan många, många år har känt till.

Men att hoppas på att detta ska ske är som att hoppas på en regnfri sommar i Sverige. En rejäl högoddsare med andra ord.

När täpps luckan i kapitalförsäkringarna till?

Kapitalförsäkringarna har allt sedan de kom i början av detta millennium varit en populär sparform, och under de senare åren har den formligen exploderat. Eftersom ägaren av en depåförsäkring är försäkringsbolaget har inte insynspersoner en anmälningsskyldighet av sina aktieaffärer – vilket de annars har. Detta är ett problem som bara ökar för varje dag och som fullständigt motverkar lagstiftarens målsättning att öka transparensen på aktiemarknaderna.  

 

När finansmarknadsminister Peter Norman (M) kom med förslaget till investeringssparkontot den 10 september 2010 var budskapet att göra det enklare för småsparare att investera i aktier (läs pressmeddelandet här). En klar förenkling är att man slipper redovisa köp och försäljningar i den årliga deklarationen.

När förslaget gavs blev det tydligt att skatten för det nya kontot blev betydligt högre än den populära kapitalförsäkringen (KF), och att man samtidigt avsåg höja skatten för KF. Man täppte också till det tidigare kryphålet med skattesmitare som sålde före årsskiftet vilket naturligtvis var bra. Men det betydligt allvarligare problemet – insiders som kommer undan anmälningsplikten när de äger via KF – det nämnde man inte med så mycket som en stavelse. Det blev som vanligt ett oproportionerligt fokus på ekonomisk brottslighet och då får annan brottslighet stryka på foten. Hur som helst, på våren 2011 gav regeringen Finansinspektionen i uppgift att se över om något borde göras med lagstiftningen.

Av utredningen, som presenterades den 1 november 2011, kan man utläsa följande:

FI anser att insynspersoners dolda aktieägande via depåförsäkringar undergräver syftet med insynsreglerna samt försvårar möjligheten att upptäcka och beivra marknadsmissbruk. Depåförsäkringarna har fått en sådan omfattning att det finns ett behov av lagändringar för att genomlysa insynspersoners ägande via depåförsäkringar. FI föreslår därför att lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument (AnmL) kompletteras med en anmälningsskyldighet även för insynspersoners och deras närståendes aktieägande via vissa typer av försäkringslösningar.

Och det var verkligen ett efterlängtat besked på den av regeringen beställda utredningen. Men faktum är att Finansinspektionen, FI, har flaggat upp för problemet med KF sedan 2007. För redan då uppmärksammade man Finansdepartementet om problemet i en skrivelse där det föreslogs att en lagändring behövdes för att täppa till det orimliga kryphålet. Men de politiska maskineriet har inte direkt arbetat i turbofart. Och detta trots varningssignaler från det annars så bespottade FI. Exempelvis sa dåvarande chefen för FIs rättsavdelning, Joakim Schaaf, i en intervju i början av 2009 att: ”Det är viktigt att vi har en heltäckande insyn, oavsett om man äger direkt eller via en försäkring”. Och fler exempel finns. I rapporten ”Risker i det finansiella systemet” från FI under 2010 betonades att ”det är prioriterat att se över lagstiftningen kring anmälningsplikt vid aktieägande i en kapitalförsäkring.”

Det kan konstateras att FI alltså redan 2007 kom med ett förslag om vad som borde göras och 2011 fick man uppdraget från regeringen. Låt oss hoppas att det inte dröjer lika länge innan kryphålet täpps till i praktiken och riksdagen röstar igenom förslaget. För i utredningen som lämnades för snart fem månader sedan poängteras följande:

…förslagen bidrar till att upprätthålla de grundläggande syftena bakom AnmL och förstärker förtroendet för aktiemarknaden. Det är därför även FI:s uppfattning att de föreslagna reglerna bör träda i kraft så snart som möjligt.

En annan sak som är ett problem är att en insider via en eller flera KF kan bygga upp stora innehav i enskilda aktier utan att omfattas av budpliktsreglerna. Eftersom försäkringsbolaget som hanterar kapitalförsäkringen inte vanligtvis röstar på bolagsstämmor blir följden att andra aktieägare på så vis får större inflytande än vad de annars skulle få.

Under åren 2007 och 2008 gjorde 26 procent av alla insynspersoner aktieaffärer i det egna bolagets aktie. Under perioden 2009-2010 var den siffran 21 procent. Andelen aktiva insiders minskade alltså med 20 procent. Det är tydligt att något hände mellan dessa båda tvåårsperioder. Personligen kan jag bara se insiders minskade aktivitet som en tydlig fingervisning om att insiders agerande via KF har ökat.

Insiders ägare idag c:a 10 procent av Stockholmsbörsen. Svenskarnas ägande via kapitalförsäkringar var enligt uppgifter från Frösäkringsförbundet för ett par år sedan omkring 200 miljarder kronor och det är sannolikt högre idag. Hur stor del av detta som är insiders ägande i den egna aktien är omöjligt att säga, men det är inte omöjligt att det kan utgöra någon procent av det samlade börsvärdet.

Det förslag som FI har lämnat till regeringen är i mina ögon bra och löser de problem som finns. Men det gäller att regeringen agerar omedelbart eftersom det pris marknaden får betala av att man inte agerar kan bli högt. Det är en tickande bomb som riskerar att leda till en kraftigt försämrad transparens på aktiemarknaden, att olagliga aktieaffärer inte upptäcks och att det ansiktslösa ägandet på börsen fortsätter att öka.

Det är viktigt att spararna har förtroende för aktiemarknaden. Att informationen om insiders samtliga aktieaffärer blir offentliga är viktigt. Och när kryphålet kring insiders aktieffärer via KF har täppts till är det hög tid att se över hela insiderlagstiftningen. För de 100 fall som anmälts under 2011 men inte lett fram till åtal vittnar om att det är omöjligt att med gällande lagstiftning att bevisa det som de flesta uppfattar som brottsligt.

Jag säger bara – låt omvänd bevisbörda råda – låt insiders bevisa sin oskuld. Det skulle jämna ut spelreglerna.

PS. Om ni inte redan har läst den så rekommenderar jag dagens krönika i Svenska Dagbladet av Carolina Neurath – Stockholmsbörsen rena Vilda Västern – som belyser problemet med att insiders kan härja fritt med liten risk att fällas.