Skev diskussion om bolåneräntan

På mikrobloggen Twitter förs det nu en debatt där man uppmanas att avslöja sin bolåneränta via ”hashtaggen” #sägdinränta. Enligt en av initiativtagarna till debatten är Avanzas sparekonom Claes Hemberg som säger att debatten syftar till att få svensken att bry sig mer om sin lånesituation och sitt sparande. Och tanken är helt klart god eftersom de flesta svenskar inte utnyttjar möjligheten att pruta på den ränta deras bank erbjuder dem. Fler borde göra det och skulle sannolikt tjäna ganska mycket pengar på att göra det. Det är dessutom lättare pengar att tjäna än att förhandla upp sin lön med motsvarande del.

Utan att sitta på någon insiderinformation kring bankernas marginaler när det gäller bolån kan man konstatera att det är en bra affär för banken, betydligt bättre än vad bankerna själva vill medge. Men debatten har tyvärr blivit lite skev. De som uttalar sig om sin ränta är inte sällan personer som är bekanta namn i offentlighetens ljus och som har relativt höga löner. Om man tar deras uppgifter med sig i bagaget till banken kan man nog lätt bli besviken. Besviken för att bankerna faktiskt måste ta hänsyn till de individuella riskprofilen en person eller familj innebär. När banker ger ut bolån är utgår man från några viktiga detaljer:

  • Hur ser den sökandes ekonomiska situation ut? Vad har den sökande i inkomst?
  • Finns det några tillgångar? Aktier, bilar, båtar, andra fastigheter?
  • Kan någon gå i borgen?
  • Hur stor kapitalinsats har man möjlighet till?

Ska man debattera detta är det också viktigt att se på vilken relation en individ har till sin bank. Jag själv har haft samma bank i över 9 år och ett team av extremt duktiga människor. Själv ansåg jag det så viktigt att ha dessa eprsoner som gav mig råd i olika situationer att jag inte valde att förhandla ”hela vägen ut”. Mitt resonemang var i samma stil som när jag köper en kul/frys. Jag vill beta att jag kan få service på maskinerna hos den jag köpte dem, inte vänta i 4 veckor på att jag ska få tillbaka dem. Men där är naturligtvis smaken olika. Jag har dock bytt nyligen till en annan bank, men mer om det senare.

För att få mer kött på benen pratade jag idag med en person som är expert på området. Han har över 20 års erfarenhet med att tjäna pengar på räntemarknaden. Den bild han ger är intressant, och jag tänkte att det kunde vara intressant att delge er hans syn på det hela. För berättelsens ändamål så kallar vi honom för ”Räntekungen”. Räntekungen berättar för mig att med de nya Basel 3-reglerna så krävs att bankerna har en mer ”durationsmatchad upplåning”, vilket på lite mer begriplkig svenska blir att banken måste matcha låntagarens verkliga löptid på sitt lån, som kanske är på 20 år, medan låntagaren lånar till 3-månadersränta. Så banken måste alltså låna upp på längre löptid än den löptid som kunden använder för sitt lån. Allt annat lika så innebär detta att bankernas marginal har sjunkit en bit. Det innebär dessutom att bankens kreditrisk har stigit. Räntekungen säger samtidigt att det råder ett oligopol på bolånemarknaden där stora aktörer räddas (läs: de fyra storbankerna), men inte de mindre som konkurrerar. Eftersom konkurrensen är begränsad kan marginalerna bli relativt höga samtidigt som bankerna tar mycket begränsade risker. För, till skillnad från i exempelvis USA, har banken dubbla säkerheter för de lån de beviljar: både fastigheten och det faktum att personen dessutom är privat betalningsskyldig.

Jag uppmanar också till en förhandling med banken. Man ska dock förstå att inkomster, säkerheter, lånets storlek och andra faktorer avgör hur bra förhandlingsutrymmet är. Vad jag själv har för lån hos banken är ointressant eftersom jag knappas kan vara ett bra jämförelseobjekt. Som grundare av ett fondbolag har jag stora lån, låg inkomst och få säkerheter. Men jag har andra saker som balanserar detta. Och jag kan förhandla relativt bra. Med det sagt har jag en hög rabatt, och har delat upp mina lån på 1 månad, 2 år, 3 år, och 5 år. Snittlöptiden ligger någonstans runt 3,5 år. Jag vill sova säkert och när jag band om mina lån för 4 månader sedan ansåg jag att femåringen var så låg att det vore dumt i min sutation att inte binda räntan på just fem år. Men det är jag det. Andra måste resonera utifrån sin livssituation. Jag vill inte ange min ränta i #sägdinränta-debatten för att det vore irrelevant.

Och med det sagt, lyssna lagom mycket på andras ränteläge, men pruta med banken. Det ska man alltid göra. Men gör inte det misstag som den nuvarande debatten stimulerar till – att glömma relationen till banken! Räntenettot sover aldrig…