Intryck av Almedalsveckan

Nu har en vecka gått av min vistelse på Almedalsveckan och det är dags att bege sig hemåt igen. Så hur var det? Måste man vara i Almedalen som aktör i finansbranschen? Ja, kanske måste man det.

Jag har deltagit på många seminarier och insupit atmosfären. Framförallt har jag lyssnat in på vad lagstiftarna tänker göra framöver på finansområdet och särskilt då på fondområdet.  Det har också blivit många sociala evenemang där nya kontakter knutits och gamla har stärkts. Roligaste evenemanget var tvivelsutan DJ Battle på Kallis med politikerna – det var en magisk kväll.

Intrycken är mycket positiva och jag har svårt att tänka mig någon annan plats, eller något annat forum där man kan träffa och prata med politiker, befattningshavare eller andra med stort inflytande över organisationer, företag eller partier.

Mitt råd till företag som vill stimulera sina anställda är: ge personalen en möjlighet att komma hit under vecka 27 och bli stimulerade. Går man dessutom även på seminarier utan en tydlig koppling till sitt arbete kan riktigt bra saker hända och generera mervärde för såväl bolaget som för individen.

Om jag ska sammanfatta årets Almedalsvecka från mitt eget perspektiv och med tre ord får det bli: transparens, oberoende och hållbarhet.

Transparens, årets modeord numero uno. Alla pratade om det men få verkade förstå innebörden och ännu färre hade förslag på hur man skulle åstadkomma det.

Oberoende, årets modeord numero due. Det man har talat om är att vara en oberoende aktör och vikten av att hålla sig oberoende från andra aktörer och intressen. Min bild av oberoende är: om man är oberoende behöver det inte sägas. Dessutom, som jag tidigare har sagt om finansbranschen, helt oberoende är ingen. Lyssna aldrig på de som säger något annat.

Hållbarhet, årets modeord numero tre. Det har varit hållbarhet i investeringar, i redovisning med mera. Det glädjer mig att hållbarhet har höjts på agendan framförallt när det gäller hållbara investeringar. Långsiktiga förändringar för exempelvis miljön och för mänskliga rättigheter kan ske med hjälp av att företag som är goda förebilder premieras, genom exempelvis att göra det enklare och billigare att få riskkapital, och de som inte är goda förebilder kan man istället påverka att bli bättre.

För många år sedan var jag inblandad i ett stort forskningsprojekt där vår uppgift var att lyfta fram vilka hinder som fanns mot hållbara investeringar. Vi var övertygade, som jag fortfarande är, att om man verkligen ska kunna göra förändringar så måste det ske med det stora kapitalet – det vi alla har via vårt statliga pensionssparande. Jag talar då inte om det som finns i premiepensionssystemet utan i buffertfonderna. Om vi kan förmå att med våra allas pengar – och det är gigantiska belopp vi talar om – att påverka hur företagen verkar och drivs, ja, då kan vi påverka företagen på riktigt.

Ett spännande grepp kring hållbara investeringar togs av svenska kyrkan som körde ett seminarium i S:a Maria Domkyrka bevittnat av den allsmäktige själv. Jag var inte själv på seminariet men det ska ha varit uppskattat av de som var där.

Nej, nu är det dags att göra bokslut för denna gång. Jag är övertygad om att det är bra att delta i Almedalen på något sätt. Det är verkligen inte ett måste, men ur ett nätverks- och spaningsperspektiv erbjuder Almedalen ett möjligheternas smörgåsbord.