Priset av att INTE följa flocken…

Har spenderat en god bit av dagen med att ligga på stranden och läsa boken ”The wisdom of crowds” av James Surowiecki. Jag har skrivit om boken här tidigare och den är en-måste bok för den som tycker om att fundera över finansmarknader, kraften hos kollektivet, att grupper av människor med olika bakgrund och ursprung ofta fattar bättre beslut än en liten grupp av likasinnade experter och om flockbeteende.

Jag tänkte skriva lite om boken här sedan för att inspirera dig som inte har läst den att göra det. Den är en given ”eye-opener”!

Oavsett, flockbeteende är ett fenomen som vi ser dagligen på aktiemarknaden, och det innebär att vi ofta tycker och agerar som alla andra. Anledningen är att om vi går emot strömmen och har fel så står vi där själva, men om vi går med flocken och har fel så är vi så att säga i gott sällskap.

Jag fick idag en rejäl kalldusch när jag valde att gå emot flocken. Skådespelet ägde inte rum på börsen utan på stranden. Det blåser rejält där jag är idag vilket gör att vågorna är ganska höga. Samtliga på stranden låg betydligt längre upp än vanligt vilket jag observerade men valde att bortse ifrån. Så jag placerade mitt pick och pack en bra bit längre ned mot vattnet, men säkert 10 meter längre upp än tidigare dagar. Det gick utmärkt ända tills en våg slog rejält upp på stranden och sköljde över såväl mig som boken ovan.

Som en nästan otrolig anekdot skulle jag precis börja på meningen nedan:

Herders may think they want to be right, and perhaps they do. But for the most part, they’re following the herd because that’s where it’s safest.

Ett helt osannolikt, men likväl helt sant, sammanträffande. I det här fallet hade v-e-r-k-l-i-g-e-n varit säkrast att följa flocken. Då hade jag och min bok varit torra. Men jag och halva stranden fick sig dock ett gott skratt.

Varning för aktierekommendationer befogad

Förra veckan gjorde Dagens Industri en bra djupdykning kring analytikernas verksamhet. Som en del i detta belyste man också hur bra analytikernas aktierekommendationer är. Eftersom det här var en central del av min avhandling tänkte jag berätta lite kring varför ”experterna” som uttalade sig negativt kring analytikernas aktierekommendationer i denna artikel har rätt. Jag gör detta genom ett par illustrerande exempel. Mer detaljerade inlägg kring aktierekommendationer kommer längre fram :) Den som redan nu vill läsa mer kan titta under fliken ”Publicerat”.

Men först en liten ”gardering”: Jag har inget emot aktieanalytiker – tvärtom. Tyvärr drar media alltför ofta denna grupp inom finansbranschen över en kam. Och det är både orättvist och fel. Min uppfattning är att de bästa analytikerna inte figurerar i media – de har få om ens några incitament att göra det. Den generalisering som jag dock vill göra kring analytiker är att det är en grupp synnerligen begåvade och välutbildade personer.

Men aktieanalytiker har en svår uppgift och sneglar tyvärr för ofta på vad kollegorna och konkurrenter gör. Flockbeteendet existerar – och kommer alltid att göra det bland aktieanalytiker – för risken med att sticka ut från sina jämlikar är extremt hög. Inte ens när man får rätt vid en säljrekommendation är det riskfritt att sticka ut hakan. Låt mig ta ett exempel:

Exemplet handlar om IT-bolaget Prosolvia som noterades på Stockholmsbörsen den 18 juni 1997 genom en introduktion som åttafaldigt övertecknades. Det kom att råda formligen en hysterisk mediahype kring bolaget. Bolaget skrevs upp och haussades av många analytiker. Den ende som utåt vågade vara kritisk till bolaget var den Londonbaserade Enskilda-analytikern Göran Ivemark. Han kände att något var fel hos bolaget men hade för lite på fötterna för att gå ut med en säljrekommendation direkt till bankens kunder. Han valde därför att skriva en intern analys som gick till mäklarna på Enskilda under februari 1998. I en artikel i Dagens Industri av Bernt Hermele den 20 februari 1999 noterar Hermele följande:

Hans analys slog ner som en bomb och ledde inledningsvis till kritik från Enskildas kunder och stämningshot från Prosolvia.

När Ivemark skrev sin interna analys stog kursen i 340 kronor och steg under några dagar efter den skickats till mäklarna och ifrågasattes därför av kunderna. Men han skulle få rätt, och det mycket snart. Den 14 mars kom den första säljrekommendationen direkt till Enskildas kunder. Ivemarks negativa inställning till bolaget berodde på att flera personer som hade hoppat av från bolaget vittnade om bristande bokföring, att man sålde produkter som inte fanns. Ledningen hade dessutom problem med att svara på de frågor som Ivemark ställde. Dessutom sålde bolagets ledning ut en stor mängd aktier när bolagets aktiekurs stod på toppen – exempelvis så sålde bolagets chef för affärsutvecklingen sina sista aktier samma dag som den kritiska analysen av Ivemark skickades ut till sina kunder.  Om ni frågar mig – nej, det var ingen tillfällighet.

Ovanstående exempel visar att analyser till och med kan leda till intern kritik när den är negativ. Rädslan hos banken kommer av att man potentiell skulle kunna gå miste om framtida affärer från bolaget. Denna intressekonflikt är vanlig och gör analytikerns vardag mycket svår.

Men nu till det jag vill förmedla med detta inlägg. Det innebär ytterligare ett exempel, exemplet med aktierekommendationerna av Ericsson runt IT-bubblan. Analytiker tillfrågas ofta av tidningarna för att ge rekommendationer. När kursen för Ericssonaktien steg som bäst under IT-bubblan formligen pumpade bankerna ut köprekommendationer. Men det slutade inte med det. Det fortsatte även under utförslöpan vilket figuren visar.

Aktirekommendationer av analytiker i media

Förresten var inte heller journalisterna särskilt framgångsrika att ge säljrekommendationer, vilket nästa figur visar.

Rekommendationer av Ericssonaktien från journalister

Men, säger du kanske, de rekommendationer som gavs direkt till bankernas storkunder var säkert mycket bättre. Inte direkt. Figuren nedan visar att så inte var fallet – även om de var bättre än de som gavs i media. Rekommendationerna i denna figur har hämtats från First Call som är ett verktyg som de större investerarna prenumerarar på.

Rekommendationer av Ericssonaktien fån analytiker via First Call

Sammanfattningsvis kan konstateras: att förlita sig på rekommendationer kan ibland vara bra, och ibland vara dåligt. Analytiker värnar om sin verksamhet, sina corp-kunder och om sina egna jobb. Detta gör att de mycket sällan vågar avvika från övriga analytikers uppfattning kring ett specifikt bolag.

Min rekommendation till er blir därför att skapa er en egen uppfattning om de bolag där ni funderar över att investera. Sannolikheten att ni har rätt i mer än hälften av fallen (vilket skulle slå analytikerna) är mycket hög.