Finansinspektionens insynslista läckte

Insynslistan från Finansinspektionen, FI, kom igår ut 14.58 via nyhetsbyrån SIX, inte bara före den vanliga publiceringstiden 15.00 utan även före den var tillgänglig på den egna webbplatsen. Nu ändrar man sina publiceringsrutiner.

”Insynslistan från FI läckte” – ser du rubriken framför dig?

Igår var det ett faktum när insynslistan blev tillgänglig för ett fåtal marknadsaktörer för den blev tillgänglig via FI:s egen webbplats. Effekten kunde bland annat synas i energikoncernen Opcon där det visade sig att storägaren Mats Gabrielssons nyligen storköpt aktier. När informationen nådde marknaden ökade köptrycket och omgående steg aktiekursen när fler ville köpa, vilket tydligt speglas i figuren över kursutvecklingen och de tillhörande volymerna.

opcon

Nyheten om den senfärdigt publicerade insynslistan är underhållande, men för en myndighet vars primära syfte är att övervaka marknaden är den minst sagt oönskad.

Men visst ska FI ha en eloge för sin snabba utredning om omständigheterna efter en fråga från bloggaren Kavastu. Alldeles oavsett hur information igår nådde marknaden så beslutade FI i varje fall att insynslistan framöver ska publiceras varje dag efter börsen stängning, alltså efter 17.30 mot tidigare 15.00.

Det primära syftet med informationsgivningen på marknaden – en kardinalregel som FI arbetar efter – är samtidig informationsgivning. Det fallerade tydligt igår.

Insynslistan läggs inte ut per automatik på FI:s webbplats utan publiceras manuellt av en individ. Den tidigare målsättningen att lägga ut den kl 15.00 varje dag kunde ibland innebära att den publicerades tidigare än 15.00 och ibland senare. Den exakta tidpunkten spelade egentligen mindre roll, men att den som igår publicerades på andra platser före den var tillgänglig för allmänheten via den egna webbplatsen var inte bra. Den informationen är nära att betrakta som insiderinformation.

Då kan man ju tycka att det är fina fêsken att den publiceras efter stängning eftersom den då blir tillgänglig efter börsens handel och för alla att betrakta inför nästa dags börsöppning. Men flera röster – exempelvis professionella aktörer på mikrobloggen Twitter – ställer sig negativa till FI:s lösning på ”problemet” eftersom en del svenska aktier handlas på andra marknadsplatser i Nordamerika efter Stockholmsbörsens stängning.

Att myndigheten beslutade att ändra på en – på marknaden – väletablerad publiceringstidpunkt för insynslistan från den ena dagen till den andra är uppseendeväckande. Den tidigare publiceringsregeln som gjorde att aktörerna på Stockholmsbörsen hann agera på informationen före stängning är betydligt bättre än att den nu publiceras efter stängning, men kan påverka synen på bolag vilka är noterade även på andra marknadsplatser.

Man kan tycka att den enklaste åtgärden från FI:s sida vore att säkerställa ändamålsenliga rutiner för en samtidig publicering på marknaden via sina IT-system. Varför man valde att ändra en cementerad publiceringstidpunkt på marknaden istället för att rätta till brister i sina publiceringsrutiner förblir dagens fråga.

Är du för eller emot den ändrade publiceringstiden för insynslistan?

Visa resultat

Så startar du fondbolag

Att starta ett fondbolag kräver kunskap, kapital, en förvaltningsstrategi och en enorm uthållighet. Här beskriver jag processen och vad man behöver tänka på.

Det är inte ovanligt att jag blir kontaktad med frågan ”hur gör man för att starta ett fondbolag?”. Det är inte särskilt konstigt eftersom jag driver ett fondbolag. Idag fick jag återigen frågan via e-post.

Många är de som har en dröm att någon gång starta och driva ett eget fondbolag. Frågan är intressant – och kanske tycker ni det också. Här kommer mitt svar på hur du går till väga och vad som krävs,

Det som krävs för att starta – och sedan driva – ett fondbolag kan enkelt sammanfattas i: kunskap, kapital, en förvaltningsstrategi och uthållighet. Enkelt att sammanfatta. Svårare att genomföra i praktiken.

När jag själv 2008 bestämde mig för att starta processen träffade jag en person som mött nästan alla nystartade fondbolag under tre års tid. Han frågade mig ”vad är det i din förvaltningsmodell och i dina förutsättningar som gör att du kommer lyckas som maximalt 1 av 10 nystartade fondbolag gör?”. Den frågan bör man fundera över många gånger innan man ger sig in att på allvar börja med de första stegen mot att starta fondbolaget.

Processen med att starta ett fondbolag ser i princip ut som följer:

1. Säkerställ följande förutsättningar:

  • Kapital: du kommer åtminstone behöva 1 miljon för ansökan inklusive ansökningskostnaden till Finansinspektionen (bara den kostar idag 295 000 kr). Tar du inte själv ut någon lön under processen så kan du naturligtvis hålla nere kostnaden ytterligare.
  • Sätt ihop en kompetens styrelse. Den behöver tillsammans uppfylla tre kompetenser: 1) erfarenhet av fondverksamhet, 2) erfarenhet av att driva tillståndspliktig verksamhet samt 3) utbildning inom det finansiella området. Särskilt punkten 1) är något som FI tittar mycket noga på idag.
  • Du måste ha en duktig jurist. Du bör inte snåla på utgifter för jurister inledningsvis – du kommer lära dig mycket av dem, en kunskap som du inte har råd att vara utan senare. Välj jurist med stor omsorg. När jag startade min verksamhet blev jag rekommenderad en advokat som jag sedan arbetade med i fem år tills han blev bolagsjurist.

2. Kontakta Finansinspektionen för en inledande diskussion om ansökan. Kontakten bör du ta med dem för att berätta om dina intentioner, sedan ska du gå till steg 3.

3. Skriva ansökan. Det är ett digert arbete och vägledningen om vad som behövs finns detaljerat i FI:s föreskrifter. Innehållet i ansökan och hur ansökan handläggs hittar du här.

  • Du behöver fundera över vem som ska vara vd, hur styrelsen ska se ut, vem som ska ansvara för bolagets riskhantering, vem som ska vara regelansvarig och vem som sköter fondadministrationen. Du ska också ha en depåbank som tar sig an att förvara fondens tillgångar och en extern revisor. Internrevisor behövs också. Allt detta kommer att kräva många möten och mycket fotarbete inledningsvis.
  • Ta fram en verksamhetsplan. Verksamhetsplanen ska innehålla en samling regelverk som just ditt fondbolag ska följa. Det kommer att fungera som bolagets ”uppslagsverk” när det uppstår svåra situationer som jäv, klagomål eller hur fonderna får placera.
  • Många jurister kommer säkert föreslå att de skriver hela ansökan åt dig. Det är bland det dummaste rådet du kan få i detta läge. Den advokatbyrån som jag jobbade med i början hade flera erfarenheter av ansökningsprocessen. Deras rekommendation var att jag skulle skriva den själv. Bara då kan man riktigt förstå de regelverk som bolaget behöver och hur de praktiskt ska användas – var deras argument. Ett smart och värdefullt råd.

4. Klar med ansökan? Skicka in den! Handläggningstiden hos Finansinspektionen är fem månader. Men handläggningstiden börjar först ticka från det att ansökan är komplett. Räkna med att det tar dig en månad innan den är det.

5. Nu kommer en process med FI för att få bolaget ”verksamhetsfähigt”. FI gör ett kalasjobb när det gäller att få dig att förstå hur bolaget måste verka, vilken bemanning som krävs osv. Räkna med att det tar 6 månader att få ett fondtillstånd så var noggrann i de kompletteringar du gör och lyssna till vad FI säger. Men framförallt – var uthållig. Den valutan kommer du ändå behöva rikligt av framöver så lika bra att du lär dig redan nu.

6. Du får ditt tillstånd!

Om du lyckas genom hela processen så får du kanske det där faxet och telefonsamtalet som jag fick den 24 mars 2009. En magisk kväll som jag aldrig glömmer!

När du väl har ditt tillstånd så krävs mer kapital.

Fondbolag har ett kapitalkrav som minst motsvarar 125 000 euro. Men i praktiken krävs betydligt mer än så. Jag skulle säga att det inte är realistiskt att starta bolaget med mindre uppbackning än 10 miljoner kronor för drift men egentligen är min rekommendation 20 miljoner. Jag menar inte kapital i fonden utan i fondbolagets kassa.

Men varför behöver man ha så mycket kapital i fondbolaget? – tänker du kanske. Jo, att driva ett fondbolag är inte gratis och under förutsättning att du inte redan har ett stort kapital att förvalta – och följaktligen erhålla intäkter ifrån – behövs mycket kapital för de första åren då du gör förluster i verksamheten.

De flesta bolag som lägger ner sin verksamhet gör det eftersom de saknar kapital att driva bolaget vidare med eftersom de inte kunnat bygga upp ett förvaltat kapital som de kan få intäkter på. De flesta som startar fondbolag hinner inte vara ute och marknadsföra sin/sina fonder. Tiden behövs till att driva fondverksamheten och framförallt förvalta. Att bygga ett varumärke på fondmarknaden tar tid och kostar enormt mycket pengar. Annonsering, och events ihop med distributörer är resurskrävande i tid och kapital.

Detta moment 22 innebär att formeln för framgång stavas tid och pengar.

En vanlig fråga är hur mycket kapital som krävs för att ett fondbolag ska gå runt.

Svaret beror såklart på vilka avgifter du tar, hur dyr din organisation är och vilka rabatter du ger till återförsäljarna. Men någonstans i spannet 600 miljoner – 1 miljard är mitt svar.

De största kostnaderna består av följande – med de dyraste först (har utgått från en fond):

  • Anställda: lagen kräver att vissa moment inte kan utföras av samma individ. Ett fondbolag kan inte ha färre än 2 anställda. Mitt fondbolag har 4. En ägare kan arbeta billigare, en vanlig anställd blir dyrare.
  • Fondadministration/back-office: de flesta nystartade fondbolag lägger ut denna del. En fond kostar runt 400 tkr/år och uppåt.
  • Regelefterlevnad/compliance: läggs också vanligtvis ut på extern part. Räkna med att det kostar 300 tkr/år eller mer.
  • Extern och intern revision: räkna med 300 tkr/år eller mer
  • Jurister: behövs för avtal med externa parter mm – räkna med 200 tkr/år eller mer
  • Utöver detta kommer lokalhyra, marknadsföring, utrustning, avgifter till myndigheter och till depåbanken, IT-support och andra konsultutgifter. Kostnad: mycket pengar.

Om du är intresserad av att starta ditt eget fondbolag så hoppas jag att ovanstående har inspirerat snarare än nedslå dig. Att starta, och driva fondbolag är en spännande utmaning och om du antar den är jag den förste att önska dig all framgång!

Är du sugen att starta eget fondbolag och undrar över något? – ställ dina frågor så svarar jag.

Jag tycker ni är viktiga!

Häromdagen publicerades en artikel i Aftonbladet där man undersökte hur bra ”rådgivare” från två av Sveriges pensionsrådgivare själva hade lyckats i sina PPM-placeringar. Rådgivarnas utfall för 2011 i sitt PPM-sparande var inte särskilt imponerande och tidningen slutsats blev att ”privatpersoner placerar pengarna bättre än rådgivare”.

En pensionsrådgivare ger sina kunder råd om hur de ska placera sina pengar inför en framtida pension. Det ligger liksom i ordalydelsen. När de ger sådana råd så beaktar de en rad faktorer som inkomst, tid till pension, spararens riskprofil och så vidare. Det intressanta med Aftonbladets undersökning är slutsatsen att rådgivare som lyckas sämre i sin PPM-placering under ett enskilt år är dåliga som rådgivare. En högst tvivelaktig slutsats.

Så vad gäller saken?

Aftonbladet publicerade i tisdags en undersökning i denna artikel bestående av en utvärdering av hur väl 139 personer från pensionsrådgivaren Säkra och 198 personer från Max Matthiessen själva hade lyckats i sina PPM-placeringar. Resultatet var inte särskilt imponerande och under 2011 visade det sig att de lyckades betydligt sämre än den genomsnittlige PPM-spararen.

Men det finns en lika snabb som enkel förklaring till att de hade ett sämre resultat än ”Svensson”. Det som hände under 2011 var att börserna sjönk en hel del. Rådgivarna på dessa båda bolag har en högre genomsnittsinkomst än den genomsnittlige PPM-spararen och sannolikt är den pott som de har via PPM inte särskilt stor i relation till deras potentiella framtida pension. Därför kan man anta att de placerar sina PPM-pengar i tillgångar med högre risk än genomsnittet. Det är naturligtvis mitt antagande, men om jag har rätt är det ganska naturligt att de lyckades sämre än snittet gjorde.

Aftonbladet lyckades få ut namn och personnummer för alla försäkringsförmedelare som finns registrerade hos Finansinspektionen. Med hjälp av dessa gick man därefter till Pensionsmyndigheten som hjälpte till genom att ta fram en sammanställning av rådgivarnas PPM-utfall för de två firmorna. Artikeln kröntes också med en klassisk kvällsjournalistisk sammanställning á la ”hela listan” med löner på ett antal anställda på en av dessa firmor. En person som jag har talat med och som har arbetat som rådgivare själv berättar att ingen av de på ”listan” arbetar med rådgivning direkt till kunder.

Det finns helt klart skäl att ifrågasätta att myndigheterna lämnade ut uppgifterna, särskilt då det rör den enskildes ekonomi och att den utvalda gruppen är relativt liten. 

När jag läser artikeln och efterföljande diskussionen i sociala medier kan jag bara konstatera att den är ett ytterligare bevis på ”gör-det-själv”-kampanjen kring sparande. På samma sätt som det var högsta mode för några år sedan att bygga en altan eller snickarbod, eller varför inte totalrenovera badrummet, så rekommenderas spararen idag att ”runda” rådgivarna och göra det själva. Men frågan är till vilket pris? Fråga försäkringsbolagen om ”Timell-effekten” och du får många roliga historier…

Att ta kontroll över sina egna placeringar är säkert bra för många, men det stora flertalet behöver fortfarande rådgivningen. Och den här hemma-snickar-ivern från en knippe sparekonomer/placeringsekonomer (som ofta har en helt annan bakgrund) riskerar att skrämma ”Svensson” från att ta råd från de som kan och istället pröva lyckan själva. Resultatet kan bli en mycket dyrköpt erfarenhet.

Det är alltså problematiskt att läsarna luras att tro att rådgivare är en samling inkompetenta rackare som lurar vanligt folk och blir ekonomiskt oberoende på kuppen. Nätmäklaren Avanzas sparekonom, och tidigare Aftonbladet-journalisten, Claes Hemberg som många lyssnar till utropar just dessa rådgivare till ”kvacksalvare” och ”rucklare”. Jag har försökt få svar från honom om varför han använder dessa kraftord om en grupp som är viktig för många människor, men utan resultat.

I värsta fall kan följden av denna typ av ”billig” journalistik bli att vanliga sparare som är ointresserade av placeringar och pensionssparande skippar rådgivarna och istället försöker själva. Då är risken ganska stor att det inte går särskilt bra.

De flesta rådgivare är bra, jag känner ganska många själv, och om du inte har ett stort intresse av att bevaka marknaderna varje dag så är det bra att fråga dem hur man ska placera. Det intressanta är inte att undersöka hur de har lyckats i sitt PPM-sparande och faktiskt inte heller hur de har lyckats i sitt totala pensionssparande.

Det intressanta är hur bra deras råd har varit för de sparare de har hjälpt.

Istället för att såga olika yrkesgrupper, låt oss istället föra en balanserad och givande diskussion om hur vi kan placera på bästa möjliga sätt för att ha det ekonomiskt bra idag och imorgon.

Ett gott råd – bra råd är aldrig gratis

Vilken grupp har du MEST förtroende för när det gäller dina placeringar?

Visa resultat