Hålet som de inte vill laga

Du har hål i tanden – du går till tandläkaren som lagar det. Det är ett hål i vägen på din gata – du ringer till kommunen som lagar hålet. Någon slår hål i fönstret på skolan där du är lärare – du ringer vaktmästaren som lagar fönstret. Du märker ett hål i byxfickan – du lagar hålet. Det finns många hål att laga, men  vi gör det även om det ibland kan dröja en dag eller två.

Orsak och verkan. Det finns ett problem – vi löser problemet.

Det här är berättelsen om hålet som de inte vill laga. Du vet, det där kryphålet som insiders kan kravla in och ut igenom utan att man bryr sig. Kryphålet som gör att insiders inte behöver anmäla sitt ägande i bolaget där de är ledande befattningshavare om de äger aktierna via en kapitalförsäkring.

Det här hålet, insider-kryphålet när de äger aktier i det egna bolaget via en kapitalförsäkring, är inget nytt fenomen. Åh nej, det har uppmärksammats av många och under lång tid. De så ofta helt felaktigt bespottade Finansinspektionen, FI, har höjt rösten så gott det går om detta problem redan 2007 att det måste täppas till, och det omedelbums. Jag har tidigare skrivit om ämnet i detta inlägg, och i ytterligare ett om lagstiftarens senfärdighet.

En liten kort bakgrund följer.

De som är registrerade hos FI som insiders är enligt lag skyldiga att rapportera sina innehav i bolagets aktie till FI samt när de köper och säljer också. Reglerna syftar till att skapa en transparens på aktiemarknaden. Eller bättre uttryckt att investerarna ska känna förtroende för marknaderna som helhet. När en insider äger sina aktier i bolaget via en kapitalförsäkring så är det inte personen som är formell ägare till aktierna utan försäkringsbolaget som tillhandahåller kapitalförsäkringen. Vem den slutgiltiga ägaren är spelar alltså ingen roll. Att insiders inte är rapporteringsskyldiga för aktier som ägs på detta sätt är en olycklig omständighet som man inte tänkt på förrän kapitalförsäkringar blev riktigt populära.

Ett problem med andra ord. Men problem som vi upptäcker fixar vi väl bara?

Nej, så enkelt visar det sig inte vara. Lagstiftaren har nämligen visat sig ganska ointresserad av denna lucka egentligen. Personligen tror jag bara att det har med pengar att göra. Hade det gällt att staten gått miste om skatteintäkter, då jävlar hade det blivit åka av…

Och sanningen är att FI röt till ordentligt redan 2007/2008 om den olyckliga luckan. Men problemet sopades snabbt under mattan av Finansdepartementet med motiveringen att man avvaktade utredningar i Europakommissionen under det därpå kommande året.

Men så till slut fick FI i uppdrag att formellt utreda frågan från departementet. Det dröjde till den 10 mars 2011 innan departementet gav FI uppdraget men utredningen offentliggjordes i varje fall den 1 november 2011. Utredningen, som du kan hitta här, var rakt på sak – täpp till hålet och gör det nu! Utredningen resulterade i ett lagförslag om hur detta skulle ske och gav samtidigt rekommendationen att lösa frågan omedelbart. Nu skulle det väl ändå hända något?

Visst finns det anledning att hoppas på att departementet snabbt skulle agera på rekommendationen från FI, men sanningen är att inte mycket har hänt sedan dess.

Och problemet görs inte bättre av att de insiders som vill anmäla sina innehav via kapitalförsäkringar inte tas emot av FI – det är ju inte rapporteringsplikt på sådana innehav.

På en aktiemarknad är det viktigt att alla aktörer har tilltro till just marknaden. Så fort det känner en oro för att det pågår något fuffens flyr de lika fort som badgäster vid ösregn. Man brukar tala om transparens på aktiemarknaden. Och det är just transparens vi talar om här, för visst är det viktigt att vi vet hur de som sitter i bolagen köper och säljer aktier i de egna bolagen. Det säger nämligen ganska mycket om vad de tror om bolaget, en information som har visat sig viktig att marknadens aktörer har och ofta även värdefull. Tyvärr kan investerarna inte vara helt säkra på exakt hur insiderägandet ser ut så länge kryphålet finns kvar.

Som ansvarig för ett bolag som står under Finansinspektionens tillsyn känner jag väl till de regelverk som ska efterlevas. Just därför har jag ingen som helst förståelse för att ett icke önskvärt hål i lagen, som enkelt kan täppas till, inte täpps igen.

Patienten (Finansdepartementet) har ett specialhål i tanden. Man går till tandläkaren (Finansinspektionen) som får i uppdrag att ta fram en fyllning att laga hålet med. Tandläkaren tar fram en fyllning. Men nu visar det sig att patienten inte längre vill laga hålet. Eller rättare sagt, man avvaktar lite till. Varför? Ja, det vet ingen, men antagligen har de viktigare saker att arbeta med. Som att visa sitt ”angry face” åt representation och tjänstebilar hos AP-fonderna.

Det är hög tid att återvinna spararnas förtroende för aktiemarknaden och då gäller det att lösa alla lösa (och synliga) trådar. Det är hög tid att täppa till det där lilla hålet och för lagstiftaren att förstå vikten av orsak och verkan!