Passiv fondförvaltning om man inte tror på aktiv

Om jag vill ha en placering på börsen men inte vill placera direkt i aktier och inte tror att förvaltaren kan slå börsen över tid, vilken produkt ska jag då välja? Valet står då mellan en indexfond eller en börshandlad fond, en så-kallad ETF, Exchange Traded Fund.

Det händer relativt ofta att jag träffar personer som har en slant att placera och som vill placera på en marknad utanför Sveriges gränser. De vet inte riktigt vilken förvaltare som de ska välja. Mitt råd till dessa personer brukar vara att de antingen kan välja en indexfond eller en börshandlad fond, ETF, lite beroende på belopp att placera och horisont.

Men låg mig för sakens skull ta ett steg tillbaka. Bland de fonder som finns skiljer vi mellan en passivt förvaltad fond och en aktivt förvaltad fond.

En passivt förvaltad fond brukar kallas indexfond och är sammansatt efter det index förvaltaren avser att följa. Målsättningen för denna förvaltare är att följa utvecklingen på det index. Om fondens avkastning sammanfaller med index, har förvaltaren gjort sitt jobb. Den aktiva avkastningen, alltså skillnaden mellan fondens avkastning och index, bör då hamna nära noll. Du kan utvärdera den passive förvaltaren genom att studera den aktiva risken (tracking error). Den visar hur mycket fondens innehav har avvikit från dess jämförelseindex och mäts som standardavvikelsen mellan dessa två avkastningar. En hög aktiv risk innebär att fonden har avvikit från index – motsatsen till vad förvaltaren vill åstadkomma – så förvaltaren försöker minimera den aktiva risken.

I en aktivt förvaltad fond är förvaltarens utgångspunkt att slå index genom att lägga större vikter i de aktier han tror på än dess vikt i index, och lägre vikter på de han tror mindre på. Målsättningen är enkel – att slå index (ge en aktiv avkastning som är större än 0). En aktiv förvaltare utvärderas genom att man beräknar informationskvoten (IK) eller alfa. IK är den aktiva avkastningen dividerat med den aktiva risken. Förvaltarens mål är att nå en så hög kvot som möjligt. När IK beräknas används den aktiva risken som riskmått. Om man i stället använder beta-värdet som riskmått (beta mäter fondens känslighet för marknadens svängningar) kan du mäta förvaltarens prestation genom alfa-värdet. Det mäter hur fonden har utvecklats jämfört med vad vi rimligen kunde förvänta oss givet dess risknivå (beta). Alfa avslöjar vilket värde förvaltaren har tillfört fonden. Ett alfa-värde på 2 innebär att fonden gav 2 procent högre avkastning än förväntat.

Kritiken som vi ofta hör mot aktiva förvaltare är att spararen får betala mycket för den aktivt förvaltade fonden, men att förvaltaren ger ett negativt alfa, alltså en sämre avkastning än väntat givet aktuell risknivå.

Men åter till gruppen av passiva förvaltare. Att alternativ till en indexfond är en börshandlad fond. En börshandlad har fått sitt namn för att den handlas över börsen, precis som en aktie. Den har alltså fördelen av att man kan köpa och sälja den mitt under en börsdag, vilket kan vara bra under turbulenta börstider. Att det alltid finns köpare och säljare av en ETF säkerställs av den som har skapat fonden. Baksidan av myntet är att handeln sker till en ibland stor prisskillnad mellan köp- och säljkurs.

Men vad är fördelen med en passivt förvaltad fond? Jo, den kan förklaras i följande. Antag att en investerare har hela världen som potentiellt placeringsuniversum. Valet kanske står mellan en placering på börserna i Vietnam, Norge, Kambodja eller Brasilien. Hur bra investeraren kommer att lyckas under ett givet år beror då absolut mest på valet av marknad. Om han/hon lyckas med konststycket att välja ”rätt” marknad så spelar valet av förvaltare en mycket liten roll. Det är just då indexfonder eller ETF:er är som allra bäst. Baksidan är dock att du med rätt stor sannolikhet får en avkastning som är något sämre än index, vanligen en underprestation lika med den årliga fasta avgiften.

Den mest uppenbara skillnaden mellan en ETF och en vanlig indexfond är att ETF:en kan handlas löpande under handelsdagen direkt över börsen. Det är inte ovanligt att ETF:en har en lägre förvaltningsavgift än indexfonden men den som köper en ETF måste betala courtage vid både köp och försäljning. Dessutom finns det en skillnad mellan köp- och säljkurs, alltså en ”spread”. Just spreaden är något som man kanske inte tänker så mycket på men den är ofta på upp emot 0,5 procent. Det innebär alltså att den drar ner din förväntade avkastning med 1 procent. Och detta oavsett över vilken period du håller ETF:en.

Indexfonder och ETF:er är bra när man överväger en placering på exotiska aktiemarknader, men det är viktigt att vara medveten om att den förväntade avkastningen är lägre än den marknad som placeringen sker på.

Använder du själv ETF:er eller indexfonder idag?

Placerar du i en indexfond/ETF idag (välj max 3 alternativ)?

Visa resultat