Frågor från er om undersökningen…

Jag ska strax börja fira en klassisk midsommar i de södra delarna av vårt land. Dessvärre är det mer klassiskt än önskat – det regnar. Såklart.

Mitt inlägg om undersökningen om börsutvecklingen 2012 fick mycket respons och många tyckte det var en spännande och ett bra initiativ. Framtiden kommer ge oss svaret på om den genomsnittliga gissningen är en bra approximering av det verkliga utfallet. Det finns dock goda chanser för att det är så.

På Twitter var en glad twittrare av åsikten att ”kollektivet” inte kan ge smarta svar om ”de riktigt svåra besluten”. Jag är av en helt annan åsikt. Och det har att göra med att det finns få, om några, enskilda experter som gång efter gång lyckas bättre än kollektivet.

Du har säkert listat ut det själv att ta rygg på en enda expert sällan är en särskilt lyckad strategi. Gruppens beslut om komplicerade frågor är bättre än de enskilda individernas gissningar. Visst finns det ibland en eller ett fåtal individer i gruppen som lyckas bättre, men de är inte samma individer gång efter gång. Å nej. Och även om det för varje frågeställning finns en individ (inte samma individ varje gång) som är bättre än gruppen – hur ska du veta vem det är? Jag kan försäkra dig om att det inte kommer att bli enkelt. Lägg därtill att gruppen alltså är bättre än nästan alla enskilda individer i gruppen så har du ett bra skäl att följa kollektivets beslut.

Och här kommer jag till en annan fråga som jag fått efter undersökningen: Varför skulle medelvärdet vara den bästa uppskattningen av gruppens gissning istället för exempelvis medianen?

Svaret på den frågan är dels att medelvärdet visat sig vara betydligt bättre än just medianen, men det finns också en – i samma anda – förklaring till det. Förklaring följer.

När en enskild person gör en gissning av en frågeställning så väger de in all tillgänglig information som de har om frågeställningen. Varje persons bedömning/gissning är ett resultat av två komponenter: 1) information och 2) en felterm.

Ibland är feltermen positiv, ibland negativ. Oavsett så tar dessa feltermer ut varandra mer eller mindre, vilket gör att det genomsnitt vi får är en mycket bra gissning.

Hela poängen med att fråga en diversifierad grupp människor om en komplex frågeställning är att de har olika information, kunskap, bakgrund och ursprung. Det gör att de alla bidrar på ett eller annat sätt med ny information. Det är lite som på en arbetsplats – en samling individer med samma utbildning, bakgrund och förutsättningar kan inte se på ett problem på mer än ett sätt. Och tänk hur tråkig en sådan arbetsplats vore att arbeta på.  Eller tänk på det som att varje individ kommer till ett bygge med en verktygslåda innehållande ett antal verktyg.

Hur skulle bygget se ut om alla kom med en vinkelhake, pluggar, en sopborste, en hammare och en spackelhink?

Jag tror att ni förstår vad jag menar.

MEN, det finns tillfällen då grupp inte längre blir en smart rådgivare. Det är när förutsättningarna för ett smart kollektiv inte finns. I ett tidigare inlägg om detta så skrev jag att det bland annat är att individerna ska i) vara oberoende från varandra, ii) ska kännetecknas av mångfald, och iii) bidra med unik information – även en egen analys gäller då.

I en börsbubbla så slutar någon av ovanstående tre faktorer att fungera. Då köper investerare en aktie i tron om att alla andra också vill köpa aktien, som i sin tur tänker samma om alla andra investerare.

Investerarna har då slutat ställa sig den grundläggande frågan: är bolaget verkligen värt det pris jag nu får betala för en aktie?

Visst gör det ont när bubblor brister

Så här i vårtider går mina tankar alltid till Karin Boyes ”visst gör det ont när knoppar brister”. Jag är ingen litteratur-freak, men hennes beskrivning är träffande och man kan riktigt känna hur det värker i hela naturen när våren dundrar in. Och det är underbart.

Men riktigt lika underbart är det inte när finansbubblor brister. Den veritabla kollapsen på priset på tulpaner i Amsterdam februari 1637 betecknas ofta som den första finansbubblan. Men förmodligen har det funnits finansbubblor tidigare än så. För bubbel-fenomenet är varken något nytt eller något som kommer att försvinna. Det ligger djupt rotat i den mänskliga naturen att ”hissa och dissa”, ”hylla och mobba”. Ju mer vi hissar och hyllar en aktie, en råvara, eller någon annan tillgång som prissätts, desto större blir bubblan och därmed smällen när luften går ur.

För att en bubbla ska kunna uppstå måste tillräckligt många vilja köpa – samtidigt som få vill sälja. Helst ska det också finnas en ingrediens som säger ”det här är the next big thing…”, eller ”just detta träd kan växa till månen”, eller ”enligt nya rön från forskare så kommer börsen stiga för alltid”. Finns denna beståndsdel med så har vi förbättrat förutsättningarna för en bubbla. Helst ska majoriteten av aktörerna ha denna ”övertygelse”. Och där kom nästa ingrediens; övertygelsen. Om den finns då har det blivit religion av placeringen – och just det kan ta bubblan till oanad storlek. För trots att vi med hjälp av marknaderna får viss repetition lär vi oss inte känna igen en finansbubbla när vi ser den.

Just nu bevittnar vi en bubbla pumpas upp – sociala medier. Och det har den gjort länge. Visst, sociala medier är här för att stanna, men är det rimligt att ett bolag som Facebook värderas till över 100 miljarder dollar? Att Facebook har ett värde, det är ju uppenbart eftersom de har lyckats nå en enastående framgång när det gäller att skapa medlemmar. Därom finns inget att tvista. Men aktien kommer inte heller att vara gratis när bolaget noteras den 18:e maj.

Ånej, under natten svensk tid fick vi beskedet att priset på Facebook-aktien när den noteras i USA just skruvats upp ytterligare från spannet 28-34 dollar till 34-38 dollar. Aktien övertecknades redan i förra veckan. Och det är inte professionella placerare som pumpar upp denna bubbla, ånej, det är hugade småsparare som det största intresset kommer ifrån. Förvånad? Var inte det – det är inte den första gången i finansmarknadernas historia som småspararna visar sig vara en samling ”nyttiga idioter”. En av världens främsta investerare, Warren Buffett, sa för en vecka sedan att han förvisso tycker att Facebook är ett fantastiskt bolag, men att han aldrig skulle köpa aktien. Men det är inget som lär skada Marc Zuckerbergs plånbok. Nej, han kommer få skratta hela vägen till banken och draghjälpen från de Facebook-troende gör det skrattet än högre.

Jag tänker inte ge mig in i en djuplodande analys om sociala mediers varande. Sociala medier är här för att stanna, men deras sammansättning, och det sätt som användarna vill interagera är en föränderlig organism som inte går att stoppa. Det gör naturligtvis att det kommer andra verktyg i denna interaktionsprocess. Att Facebook och exempelvis Twitter har blivit så stora beror på att de är gratis för användarna. Om man tar bort enkelheten och belägger tjänsterna med en avgift så blir de inget annat än verktyg som krånglar till användbarheten. Och vem är intresserad av att betala för att uppdatera sin status på Facebook? Just det förslaget testas nu av Facebook.

Om det kostar att uppdatera om bullbaket, bajs i barnens blöja eller vem som däckade först på senaste festen – då lär antalet aktiva medlemmar rasa likt priset på tulpanerna i Amsterdam på 1600-talet.

Om medlemmarna inte är aktiva så vill färre läsa de få inlägg som görs, vilket skulle leda till en negativ spiral som inte går att hejda.

När Facebook noteras på fredag kan kursen säkert hålla sig kvar på sin orimligt höga nivå. Den kan säkert stiga rejält också. För det är så bubblorna jobbar. De banker som hjälper bolaget till börsen kommer också göra vad de kan för att försvara priset genom att stödhandla aktien under de första veckorna efter börsnoteringen. Men vad händer sedan? Ovanstående text har nog redan svarat på vad JAG tror.

Till svenska småsparare blir budskapet – håll er borta från Facebook-aktien.

Så, visst kommer det göra ont även när sociala-medier-bubblan brister…