Tidningarnas aktietips

Du har sett dem många gånger. Kanske är du en av de som inte tänker särskilt mycket på dem eller så är du en av de som sväljer dem med hull och hår. Jag pratar om aktietipsen som ibland står som spön i backen – särskilt när börsen står på toppen exempelvis som de gjorde under IT-bubblan.

Igår uppmärksammades en gammal artikel som jag skrev under min tid som forskare då jag undersökte värdet av aktietipsen i tidningarna. Vid tidpunkten var studien den absolut största av aktietips i tidningarna som någonsin gjorts i världen och den kom även att ligga till grund för boken ”Lönsamma aktietips?” som jag skrev tillsammans med Olle Rossander 2006.

Artikeln – som egentligen aldrig färdigställdes – finner du HÄR.

På Twitter ställdes det ett antal frågor som jag tänkte besvara här, men först lite allmänt om hur jag ser på aktietips generellt.

Forskning – såväl min egen som majoriteten av den övriga seriösa forskningen på området – har visat att aktietipsen inte bidrar med något ekonomiskt värde för de som följer dem. Det vore alltså generellt en mycket dålig idé att följa dessa tips. Däremot gör aktietipsen något som är bra för aktiemarknaden i allmänhet och för den enskilde aktiespararen i synnerhet – de skapar en förståelse för hur man kan se på ett bolag och dess värdering. Så i detta syfte bidrar aktietips med något positivt.

Min rekommendation till de som gärna tar del av aktietipsen i tidningarna är att ta dem med en nypa salt och alltid göra sin egna analys där tipsen kan användas som ett stöd. Naturligtvis ska du också titta på hur insiders i det aktuella bolaget själv investerar i aktien.

Sen är det med aktietips som med allt annat: ingenting är gratis. Så om du tror att Expressen och Aftonbladet kommer att publicera de aktietipsen som kommer att göra skillnaden för din privata ekonomi så är du ute på hal is. Nej, det finns flera tidningar och tidskrifter som har analytiker som arbetar med att analysera bolag mer eller mindre på heltid. Ofta har även dessa personer tidigare arbetat professionellt på banker eller mäklarhus med just den arbetsuppgiften.

Men låt dig som sagt inte luras; jag vet hyllade fondförvaltare och analytiker som givit katastrofalt dåliga aktietips i mängder, men jag ser inget intresse i att namnge dem. Däremot namnger jag mer än gärna de som lyckats väl. En sådan är Björn Davegårdh som också givit flest aktietips av alla i modern tid i tryckta media. Merparten av dessa gav han via Börsveckan då det begav sig.

Men nu till frågorna från Twitter kring min forskning på området:

  1. Tog ni i studien hänsyn till likviditeten i aktierna som tipsen handlade om? I denna studie gjorde vi inte det i direkt mening. Men vikten av det är relativt begränsad eftersom vi studerade kursreaktionen till rekommendationerna efter att de givit. Alla de medier som ger denna typ av tips har god spridning och att investerare följer tipsen ser man tydligt när man studerar volymer efter rekommendationerna. Hänsyn har däremot tagits till i) om det är en journalist eller analytiker som givit aktietipset, ii) från vilken tidning den kommer, iii) om tipset är ”unikt”, om det är en repeterad rekommendation eller om det är en rekommendation driven av kvartalsrapport eller liknande, iv) under vilket år tipset gavs samt v) om det är en rekommendation av ett litet, mellanstort eller stort bolag.
  2. Hur ska man tolka den tvetydiga meningen ”No newspaper present buy recommendations that would have been profitable to follow although those who followed buy recommendations from Börsveckan would have earned a substantial return.”? Den ska tolkas så här: Resultaten innebär att det inte är statistiskt säkerställt att det skulle gå att tjäna pengar på att följa köprekommendationerna, men de visar att de som hade följt Börsveckans dito under den aktuella perioden hade tjänat pengar på det.

En rätt intressant detalj som vår forskning införde var ett jämförelseindex för varje enskild aktierekommendation som bestod av värdeutvecklingen på en portfölj av börsens mest liknande bolag i riskhänseende (mätt som beta-värde). Att vi införde detta berodde på att vissa tidningar specialiserade sig på att ge aktietips av extremt riskfyllda aktier medan andra var mer försiktiga. Detta mått gjorde det möjligt att utvärdera skribenternas verkliga skicklighet. Det visade sig också att när rekommendationerna jämfördes med detta innovativa mått så föreföll rekommendationerna betydligt sämre än de annars skulle ha gjort.

Om ni har fler frågor går det att ställa dem här som en kommentar till mitt inlägg.

Är du intresserad av att läsa andra delar av min forskning som tangerar till detta så finner du dem här.