PPM, galna nedmonteringsförslag och bristande kunskaper

För drygt en månad sedan gjorde socialdemokraten Leif Pagrotsky ett utspel om att skrota Premiepensionsmyndigheten. När utspelet kom var det många som förvånades eftersom den breda uppgörelsen om hela pensionssystemet sedan länge har stått som ett stabilt fundament för medborgarnas framtida ekonomiska trygghet.

Hela tanken med systemet var att föra över en del av ansvaret för den framtida pensionen till den enskilde. Detta innebar naturligtvis ett ökat ansvar för den framtida pensionen hos alla och envar, men betydde samtidigt att det fanns ett incitament att bry sig om den avsättning som gjordes på detta sätt. En liten folkbildningsåtgärd om man så vill. Och för de som kände att valet var för svårt fanns alltid möjligheten att välja det statliga alternativet.

Och avsättningen till PPM-kontot är inga gigantiska belopp, det motsvarar 2,5% av lönen upp till en viss nivå.

Idag gjorde ytterligare en socialdemokrat, denna gång deras talesperson i pensionsfrågor Tomas Eneroth, ett utspel om PPM. Eneroth menar att premiepensionen har ”stora legitimitetsproblem” vilket han främst tycker beror på att:

  • två sparare med samma insats kan få vitt skilda utfall,
  • att på tok för få gör aktiva fondval, och
  • att avsättningen är för stor och att egna val idag också kan göras via tjänstepensionen.

Jag har svårt att se vad kritiken egentligen handlar om. Ska man tro Pagrotsky så har endast 2% av svenskarna gjort ett aktivt val. Varifrån han har inhämtat denna uppgift förtäljer inte historien, men siffran är inte korrekt i varje fall. Om man tittar på den senaste officiella månadsstatistiken från Pensionsmyndigheten själva så visar den att 27,7% av pengarna finns i de statliga alternativet AP7. Om man istället tittar på andelen av spararna som har valt ”soffligaralternativet” och räknar en smula slarvigt så visar den sig uppgå till 23,8%.

Kritiken att för få gör aktiva val verkar alltså vara föga befogad. Att det kan skilja ganska mycket i avkastning mellan hur två sparare väljer att placera – just sina pengar – är väl relativt självklart? Att avsättningen på 2,5% skulle vara för stor kan väl knappast betecknas som något annat än ett stort skämt?

Ja, en frihet över sin egen inkomstpension på 2,5% kanske är lite väl mycket frihet…

Nej, kunskapen som omgärdar pensionssystemet i allmänhet och premiepensionen i synnerhet är på tok för låg.

En annan klassisk kritik mot PPM-systemet på ett generellt plan är att avgifterna i fonderna är för höga. Men låt mig då påminna om att de fondbolag som ansluter sig till systemet snällt får acceptera att minst lämna en rabatt till Premiepensionsmyndigheten på 65% av fondavgifterna som återförs till spararna. När fondbolagets samlade förvaltade medel i systemet överstiger 1 miljard är rabatten 75% och därefter stiger den ytterligare för att uppgå till 90% över 10 miljarder. Ganska bra förhandlat från statens sida, eller hur? Tråkigt bara att politikerna inte har lyckats med sin folkbildande uppgift att få ut detta i stugorna runt om i landet eftersom en färsk undersökning från Fondbolagens Förening visar att så få som 10% av svenskarna vet att avgiften i PPM-systemet är kraftigt rabatterad.

Och värst ställt är det bland kvinnorna där bara 7% känner till rabatten.

Rapporten från Fondbolagens Förening visar för övrigt också att över hälften av de tillfrågade har gjort ett aktivt val i PPM-systemet.

Det är inte utan viss munterhet jag betraktar den mediala debatten på området. Flera sparekonomer anser att den statliga soffliggarfonden är ett mycket bra alternativ. Det kan vara så, men att den har en, så kallad, hävstång som gör att den faller ganska mycket när börserna faller berättar man sällan. Att så är fallet lär de förmedla först när skadan, så att säga, redan är skedd. Fonder som har ett skydd mot börsnedgångar, ofta kallade hedgefonder, är inte tillåtna i PPM. Varför är svårt att förstå. Främst eftersom de tenderar att ge en positiv avkastning oavsett hur börsen går till skillnad från exempelvis soffliggarfonden. Hur tänkte man här?

Att, som Eneroth föreslår, minska avsättningen till PPM-systemet vore en katastrof.

Nej, jag föreslår istället följande:

  • Öka avsättningen i systemet så att individen för ett ökat inflytande över vilka ägg han/hon vill ha i sin korg.
  • Tillåt hedgefonder i PPM-systemet, fonder med förväntad positiv avkastning till begränsad risk.
  • Satsa ordentligt på folkbildning kring ekonomi och gör det möjligt att redan från barnsben få lära sig hur man tar hand om sin egen ekonomi.

Men att införa ekonomi på skolschemat vore väl som att svära i kyrkan? Ett ämne att ta upp i ett annat blogginlägg…

Rättvisa avgifter i fondförvaltning

Är du intresserad av att investera i en fond som tar 2 procent i årlig fast avgift men som aldrig når upp till index? Nej, det trodde jag inte heller, men det är ingen ovanlighet att så är fallet. Men vad är en rättvis avgiftsstruktur?

Jag har, av olika anledningar, haft skäl att begrunda hur man kompenserar säljare. Alltså, en säljare kan inte jobba enbart på provision. Han eller hon har sannolikt en familj att försörja och måste kunna betala sina räkningar precis som alla oss andra. Men det måste finnas en morot för personen att göra ett bra jobb. Moroten för säljaren består vanligen av att sälja för glatta livet. Det gör att det alltid finns incitament för säljaren att jobba hårt, jobba målmedvetet och att aldrig ge upp.

En gång kollade jag upp inkomsten för en fastighetsmäklare som visade ett par hus för mig och min fru – det sista huset köpte vi dessutom. Det var den mest professionelle mäklaren jag har träffat och jag blev riktigt imponerad (att bli imponerad av en mäklare händer ju inte särskilt ofta heller för den delen). Han var vid tidpunkten endast 25 år (det här är 6 år sedan). En ytterst kompetent mäklare som kunde allt om huset, var duktig på konstruktion, och som dessutom sålde hus lika ofta som cykelhandlaren säljer cyklar. Han hade en fast lön, en relativt låg, men en möjlighet att tjäna riktigt bra om han sålde många objekt.

Och den här killen sålde för glatta livet – bokstavligen! Killen hade en inkomst på 90 000 kronor per månad. Och jag ska erkänna det: jag blev lycklig.

Borde det inte vara så här även i fondbranschen? Alltså, de som gör ett bra jobb ska tjäna riktigt bra, men de som inte lyckas ska inte tjäna bra?

Ni märker säkert varthän detta inlägg är på väg, men ibland blir man lite väl uppenbar.

Så det här är min poäng. Låt oss titta på exemplet med Sverigefonder. Om vi går in på www.morningstar.se och söker på Sverigefonder så får vi fram 93 fonder; sökningen hittar du här. Därefter tittar jag på ”Avgifter” och ser efter hur många som har någon form av rörlig avgift, alltså en avgift som fondbolaget tar när fonden har en utveckling som är bättre än börsen (som mäklarens provisionsmöjlighet ovan). Då är 8 fonder kvar.

Okej, en del av Sverigefonderna i ovanstående sökning är indexfonder, men det är inte särskilt många. Resten är alltså aktivt förvaltade fonder. Frågan är, i mitt sätt att se saken, varför ska inte en förvaltare som har som mål att förvalta en fond aktivt och slå sitt index, ett incitament för att göra detta och därigenom tjäna riktigt bra? Vad sänder ett fondbolag för signal när de tar en hög fast avgift – oavsett hur väl fonden presterar – men som inte har en rörlig avgift när man gör ett riktigt bra arbete? Tror det fondbolaget att förvaltaren kommer att slå index? Nej. Det fondbolaget tror nog inte det.

Jag kan inte särskilt mycket om jordbruk, men morötter tror jag på. Om man anlitar människor för att prestera (för att sälja hus, sälja bilar eller för att slå börsen) då ska man också ha tydliga incitament. Inte incitament för att prestera halvdant, utan rejäla morötter när man gör ett bra jobb.

Om man sonderar bland Sverigefonderna, som jag har gjort, så har aktivt förvaltade fonder i genomsnitt en fast avgift på 1,45 procent. De 8 fonder som jag får kvar när jag endast inkluderar de med en rörlig avgift har ett genomsnitt på 0,93 procent – alltså drygt 0,5 procent lägre än de fonder som inte tar en rörlig avgift.

En fast avgift och en rörlig avgift. Om man förvaltar en fond aktivt så måste utgångspunkten vara att slå index, annars kan kunde lika gärna placera i en indexfond. Om man förvaltar aktivt så ska avgiften vara relativt låg. Men det ska också finnas en uppsida, en uppsida som gör att fondbolaget får rejält betalt när utvecklingen är bra. För den kund de arbetar för.

Håller ni med? Skriv gärna en kommentar nedan. Håller ni inte med? Skriv även då!

 

Disclaimer: Om du läser den här texten så är det sannolikt för att du vet att jag driver ett fondbolag själv. Visst, jag är en anhängare av rörliga avgifter eftersom jag tror att det då finns ett incitament att lyckas bättre. Så gör vi i mitt fondbolag och därför är en av de fonder du finner i sökningen också en som jag förvaltar.