Sanning eller saga?

Jag öppnar Twitter och ser en blänkare om ett blogginlägg som jag bestämmer mig för att läsa. Det jag befarade innan jag började läsa inlägget bekräftades kort därefter: jag måste skriva ett eget inlägg. Och skälet är att det finns risk för att myndigheten som står bakom inlägget faktiskt vilseleder tre miljoner svenskar.

För en vecka sedan skrev jag ett inlägg om sjunde AP-fondens sk. ”soffliggarfond” AP7 Såfa. Över 3 miljoner svenskar har sina placeringar i Premiepensionssystemet i fonden. Upp till 55 års ålder placeras alla pengarna i fonden i AP7 Aktiefond vilken i sin tur placerar 150% (!) av tillgångarna i aktier spridda runtom i världen. Det innebär inte bara att 100% av kapitalet är placerat i aktier utan att detta kapital i sin tur belånas för att placera ytterligare pengar i aktier.

Det behövs knappast svart bälte som raketforskare för att förstå att placeringen är riskabel.

Idén är dock intressant och under förutsättning att spararen endast innehar denna fond under hela sin tid i Premiepensionssystemet så är det ingen idé. Men där slutar också det roliga. För hur sannolikt är det egentligen att spararen har en fond i 40-50 år? Kan vi ens vara säkra på att Premiepensionssystemet finns kvar om 20 år?

Dessvärre är Såfa mer farligt på ett allmänt plan än det är intressant på ett teoretiskt.

Eftersom fördelarna med förvaltningen ligger i en livslång placering så kan det få mycket negativa konsekvenser på det individuella planet om man säljer innehavet i fonden och flyttar till en annan fond. Ta exempelvis den placerare som investerar på en global aktietopp likt vid IT-bubblan eller på toppen strax före Finanskrisen. En nedgång blir då mer smärtsam med en hävstång på 150%.

Och visst är det en korkad idé att de som inte gör ett val i systemet blir sittande med en sådan produkt? För inte är det väl så att icke-väljarna generellt har en högre riskpreferens än aktiva väljare i systemet?

Och här någonstans når vi kärnan i problemet.

Mitt inlägg för dryga veckan sedan kom som ett resultat av att Aktiva Fonder på sin blogg skrev ett inlägg om det farliga med hävstången som sedan togs upp av Andreas Cervenka på Svenska Dagbladet. Jag har själv sedan en tid diskuterat problematiken med kollegor i branschen att de flesta svenskar sannolikt inte vet hur riskfylld Såfa är. Dessvärre är även många journalister ovetandes om risknivån och har istället hyllat den fina avkastningen under 2012. Att varken spararna eller media känner till fondens risknivå är relativt allvarligt eftersom den vid månadsskiftet februari/mars i år förvaltade c:a 28 % av alla pengar i hela Premiepensionssystemet.

Konsekvenserna som fonden kommer medföra vid nästa börsras kommer att få den mest sömndruckne journalist att vakna ur sin redaktionspsykos.

Svaret på våra inlägg lät inte dröja på sig. Informationschefen på AP7 sköt mot att ”simuleringen” som Aktiva Fonder gjorde är falsk och att den påstådda falska beräkningen gjordes avsiktligt. Hur man än ser på beräkningen så visar den på problematiken: hade Såfa funnits från 2008 så hade värdet per årsskiftet 2012/2013 varit lägre än det var i början av 2008 oavsett vilket index man anser är rätt.

Fel index eller inte så är AP7 Såfa en riktigt dålig produkt för de som inte innehar den i 40-50 år och dessutom är övertygade om att hög risk lönar sig på lång sikt. Framförallt är det en riktigt usel produkt för de som inte förstår att de sitter på en hävstångsprodukt med betydligt högre risk än genomsnittsfonden. Att en kund blir sittandes med fel finansiell produkt för honom/henne är dessutom något som flitigt har diskuterats av självaste finansmarknadsminister Peter Norman.

Informationschefen redogör vidare för att media och opinionsbildare inte förstår att risken har sänkts i AP7 Såfa mot sin föregångare Premiesparfonden som slutade att upphöra 2010. Han pekar då särskilt på att pengarna för en 65-åring placeras till 2/3-delar i aktiefonden (AP7 Aktiefond) och 1/3-del i räntefonden (AP7 Räntefond). Eftersom aktiefonden placerar till 150% i aktier så har då 65-åringen 100% i aktier och 33% i ränteplaceringar.

Den som läser på om den gamla Premiesparfonden kan snabbt se att den i slutet av 2009 placerade till 82% i aktier, 8% ränteplaceringar och 10% i alternativa placeringar.

Så risken har inte sänkts för vår 65-åring – den har tvärtemot höjts.

Informationschefen avslutar sitt inlägg på ett idag PK-sätt med att ge en rejäl skopa åt sk. telefonförsäljare och PPM-rådgivare med att kalla dem ”avarter som hotar systemets legitimitet”.

Det förefaller dock högst sannolikt att de som gör val på rekommendation från telefonförsäljare och PPM-rådgivare gör det med bättre information och kunskaper än de som investerar i AP7 Såfa där inte ens de ansvariga verkar ha koll på hur det förhåller sig.

Kritiken mot AP7 Såfa är i allra högsta grad befogad eftersom 3 miljoner svenskar sitter på en placering med betydligt högre risk än de tror. När de slår ifrån sig hävstångs-kritiken genom att ifrågasätta andras beräkningar så bör de kanske se över sina egna. För, hur var det nu, har risken för en 65-åring i AP7 Såfa verkligen sjunkit i jämförelse med Premiesparfonden?

De tänkte till men missade det uppenbara

Handen på hjärtat – hur många av er har läst fondbestämmelserna i en fond ni sedan har kommit att investera i? Om du inte har gjort det kan du vara lugn,  du är i ett mycket gott sällskap. Detta inlägg ska handla om statens risktagande med ovetandes pensionssparares pengar och varför den ”smarta” konstruktionen i själva verket är allt annat än smart.

I veckan skrev Aktiva Fonder blogginläggetIckeväljarnas riskjusterade avkastning som gällde fonden AP7 Såfa, alltså det så kallade soffligaralternativet i Premiepensionssystemet. Inlägget handlade om den hävstång som finns i fonden och vilka risker som är förknippat med detta. Inlägget följdes upp av Andreas Cervenka i Svenska Dagbladet med blogginlägget ”3 miljoner svenskar spelar kasino med pensionen”. Vad handlar då detta om?

Endast 3 procent av alla sparare gör ett aktivt val av sina pengar när de första gången kommer in i Premiepensionssystemet. Men här har staten tänkt till så att värdeutvecklingen för de som är passiva inte ska bli sämre än för de som gör aktiva val i systemet. Så hur åstadkommer man då detta? Jo, för de som är upp till 55 år placeras pengarna till 100 procent i AP7 Aktiefond. Efter 55 år minskas placeringen i AP7 Aktiefond och då börjar man också öka andelen i AP7 Räntefond som placerar i räntor. Exempelvis är fördelningen mellan aktie- och räntefonden 50/50 vid 70 års ålder (se hela utfasningen av aktie-delen här).

Det är nog inte så många som har lusläst fondbestämmelserna i AP7 Aktiefond, men innebörden är i varje fall att fonden i normalfallet har en hävstång på 150 procent, alltså att 150 procent av kapitalet placeras i linje med placeringsinriktningen som är aktier på marknader runtom i världen. Så vad de i praktiken gör är att investera hela kapitalet i aktier och sedan belåna portföljen för att investera ytterligare lite till. Grundtanken bakom hävstång i denna konstruktion är att marknaderna i det långa perspektivet stiger vilket gör att avkastningen under ett genomsnittsår blir 50 procent högre än världsmarknaderna.

Detta låter bra, och i en perfekt värld är det inte så tokigt faktiskt. Men världen och de verkliga förhållandena är sällan (läs: aldrig) perfekta.

Jag misstänker att AP7 har tittat på långa tidsserier över världsindex för aktier, lagt på en hävstång på 150 procent och sett att utfallet historiskt har varit mycket gynnsamt. För så är det nämligen.

Det finns dock ett stort MEN i sammanhanget.

Om spararen direkt när han/hon ”entrar” systemet aktivt eller passivt placerar alla pengar i AP7 Såfa så kommer han/hon nästan med en garanti erhålla ett högre utfall än världsmarknaderna. Det är så eftersom börserna i snitt stiger under ett genomsnittligt år. Så även om det är ett par negativa år då och då så kommer denna strategi hinna hämta upp underläget och över tid utvecklas betydligt bättre. Men hur rimligt är det att personen kommer placera sina pengar i fonden över 40-50 år? Hur påverkas ekvationen av om de första två-tre åren blir riktigt nattsvarta med sjunkande kurser? Om spararen då blir nervös och placerar om pengarna är slaget förlorat eftersom konstruktionen bygger på just att placeringen är mycket långsiktig med gällande strategi.

Här anser jag att statens ”sifferkommitté” har försökt vara smarta och hitta en helig Graal för pensionsspararna, men samtidigt missat något så uppenbart som att mycket få kommer att ha AP7 Såfa över hela ”livslängden” i systemet.

Och här finns kärnan i problemet. För de som bara äger AP7 Såfa under en kortare period så har de en riktigt farlig placering i händerna. Ta exempelvis 2008 års finanskris då världsindex sjönk med 42 procent, då hade denna strategi sjunkit med 63 procent. Förträffligheten med AP7 Såfa bygger på att den måste innehas under en ”livstid” för att med säkerhet ge de fördelar som risknivån varje dag stipulerar.

En annan fråga som staten och AP7 borde ha ställt sig är om ickeväljare verkligen signalerar att de vill ta högre risk på marknaderna än snittet? Det är ingen vild gissning att svaret på den frågan är ”nej”.

Avgiften på AP7 Såfa är en av de lägsta i Premiepensionssystemet bland globalfonder. Men vad spelar avgiften för roll när risken är att man på kort tid löper risken att förlora en stor del av det insatta kapitalet? Det kanske spelar mindre roll för den som bara kommer att ha sitt kapital placerat i ickevals-alternativet över hela livslängden, men hur många är det vi talar om? Hur många kommer att starta sitt pensionssparande med en rejäl nedgång av kapitalet? Det återstår att se, för förr eller senare kommer börserna sjunka kraftigt. Då, men först då, kommer den stora kritikerstormen blåsa i media. Än så länge är den bara begränsad till ett fåtal som försöker varna för riskerna med hävstångskonstruktionen.

AP7 har själva i ett inlägg på sin officiella blogg önskat införa en ”dödskallemärkning” av vissa fonder. Kanske borde man själva fundera över hur man kommunicerar den skyhöga risk som den egna Såfa-fonden har?

I dessa tider kan det vara bra att fundera över om du också är en av de som har lagt alla påskägg i det statliga hävstångsalternativet AP7 Såfa.

Har du någon gång läst en fonds fondbestämmelser?

Visa resultat

Summering:

  • AP7 Såfa innebär följande: Upp till och med 55 års ålder placeras alla pengarna i AP7 Aktiefond vilken i sin tur innebär att pengarna placeras med en hävstång på 150 procent i aktier globalt. Om världsindex stiger med 20 procent blir värdeutvecklingen c:a 30 procent, samma gäller naturligtvis för nedgångar.
  • Efter 55 års ålder fasas andelen i AP7 Aktiefond ut och ersätts successivt med AP7 Räntefond. Exempelvis är fäördelningen 50/50 vid 70 års ålder. I praktiken innebär det då att den som placerar i AP7 Såfa har 75 procent i globala aktier och 50 procent i räntor.
  • Konstruktionen är bra under förutsättning att man under hela sin tid i Premiepensionssystemet ligger i AP7 Såfa. En kortare period, exempelvis under 10 år, i denna fond kan ge en betydande negativ konsekvens.