Påsklektyr och anonymitet

Kollektivets förmåga att med skrämmande precision komma till rätt resultat i en rad olika områden är fantastisk. Det kan gälla allt från att lista ut hur många ärtor som finns i en stor burk till att lokalisera en förlist ubåt. Om detta står att läsa i den bok jag nu läser och som jag sedan tidigare har skrivit om – ”The wisdom of crowds” av James Surowiecki.

Jag har läst boken tidigare, men läser den om på nytt nu över påsken och det är högintressant läsning. Jag gillar särskilt exemplet med ubåten ovan, men också historien där an mängd människor ska gissa vikten på en slaktad oxe vid en jordbruksmässa i början på 1900-talet i England. De lyckas med sanslös precision! Kollektivets samlade förmåga till mycket goda bedömningar beror inte på enskilda individers förträffliga gissningar – nej, oftast lyckas ingen enskild individ i gruppen med en bättre gissning än gruppens samlade gissning. Och det är fascinerande.

Jag säger bara – läs boken så förstår ni vad jag menar!

En annan bok som jag inhandlade under påskhelgen och som jag tänker läsa vid närmaste tillfälle är ”Pensionsbluffen” av Joel Dahlberg. Han skriver om det orangea kuvertet och om underpresterande fonder. Och om jag känner Dahlberg rätt tror jag att ni bör läsa den också. Recension av Dahlbergs bok kommer vid senare tillfälle.

Mina inlägg om anonymitet har väckt en liten minidebatt och jag kommer skriva ett mer fylligt inlägg om det under veckan. Flera av de som läser mina inlägg här och på Twitter har hört av sig och velat berätta varför just dem är anonyma. Det har gjort att jag fått en intressant inblick i varför en del föredrar anonymitet. Anonymitet blir egentligen först ett problem när man vill använda anonymiteten som vapen för att då våga föra fram budskap som man sannolikt inte skulle stå för med sin rätta identitet.

Jag återkommer som sagt till detta under veckan. Nu får vi hoppas att börsen vaknar på någorlunda bra humör efter påskledigheten.

Delade meningar

Halvdag på börsen och strålande solsken inför påskledigheten. Det kunde varit sämre. Ja, det kunde varit bättre också för den delen. Varmare i varje fall. Men vi kan ju som bekant inte få allt.

När jag tittar på era svar igår om anonymitet så är det lite av delade läger. En ena halvan tycker att det är viktigt att veta vem bloggaren är och andra halvan att det inte spelar någon   eller att de föredrar att inte veta vem det är. Och svaren överraskade nog mig själv en aning – jag hade förväntat mig att de flesta skulle vilja veta vem bloggaren är. Men då hade jag också som utgångspunkt att bloggen handlar om kunskap, och det är ju svårt att förmedla kunskap om man inte avslöjar sin identitet, bakgrund och kunskap. Kan jag tycka.

Som exempel: om jag kritiserar aktietipsen i tidningarna och raljerar om hur dåliga dem är så kan det ju vara bättre information om läsaren vet att jag har forskat på ämnet. Jag menar, vem som helst kan ”såga aktietipsen” för det kräver ju ingen forskartitel, men utan djupare kunskap om ämnet blir också budskapet urvattnat. Eller?

För ett par dagar sedan fick jag ett mejl från en anonym bloggare. Som uppgav sin riktiga identitet. Och han skrev också varför han var anonym. Och jag kan förstå honom – så visst finns det skäl. Men jag håller dock fast vid att när man har ett stort antal följare och skriver om investeringar så ska man inte vara anonym.

Idag ska jag skriva kvartalsrapporter så att alla fondsparare kan se våra fonders innehav per den siste mars. Därefter blir det långlunch.