Dags att våga gå emot strömmen

Trots en lång börsuppgång verkar investerarnas aktieaptit vara omättlig. En fortsatt uppgång motiveras till stor del med argumentet att det är den enda möjliga riktningen i rådande lågräntemiljö. Just därför – och av en rad andra anledningar – är det nu dags att våga tänka tvärtom.

De tror sig ha sett ett spöke. Tanken slår mig instinktivt när jag möter deras blickar. Framför mig, i bekväma fåtöljer, sitter tre personer varav två förvaltare. Deras ansiktsuttryck förvandlas på bråkdelen av en sekund. Inga stora förändringar, och de 6-700 åhörarna i publiken verkar inte märka det, men hakorna sjunker en smula. Den tidigare så gemytliga samsynen över ”marknaderna” har precis förvandlats till dess motsats.

Den avslutande debatten på Stora Aktiekvällen i Göteborg den 24 november ”Hur blir börsåret 2015?” är i sitt slutskede. Efter att två deltagare har givit sin syn på det kommande året får jag så frågan. Mitt svar blir: minus 20 procent.

Ja, du har kanske redan gissat det – de andra var betydligt positivare. Deras gissningar var istället +7, +12 och +20 procent. Huvudargumentet var att det är det enda rimliga utfallet när räntan är så låg.

Debatten kan du se här – diskussionen om börsen 2015 hittar du från c:a 21 minuter in i sändningen.

Börsrealisten i mig sa att det nu var dags att lyfta fram de tecken som finns på att en fortsatt börsuppgång kan ifrågasättas. Här kommer några av de orostecken som jag ser och utan inbördes rangordning:

Börsnoteringarna: Det har varit ett rekordår vad gäller antalet börsnoteringar. Med 58 noteringar på Stockholmsbörsen slår man med bred marginal de 38 noteringar som gjordes under det tidigare toppåret 2000. När bolagen sätts på börsen är det för att ägarna får mer betalt på än utanför börsen – ett vanligt mönster i goda börstider. I dåliga börstider sker försäljningarna utanför börsen. Är det något som riskkapitalbolagen kan – för det är oftast de som är säljare av bolagen – så är det att tajma sina försäljningar till maximala värderingar. Att så många noteringar sker nu är i sin egen kapacitet en tydlig signal på att börsen är mycket nära sin toppnotering för denna gång.

Inför 2014 uppgav noteringschefen för Nasdaq OMX börsen förväntningar på antalet noteringar i en intervju med Affärsvärlden. Man hoppades på 30-40 st. Det skulle alltså bli betydligt fler. Den senaste toppnoteringen för antalet börsnoteringar skedde alltså 2000 under IT-bubblan. Resten av historien kan vi.

Inköpscheferna: Inköpscheferna har koll på vändningarna i konjunkturen och därför är det viktigt att följa utvecklingen på inköpschefsindex. En hyggligt bra indikator på att börsen står inför en period av fallande kurser är när inköpschefsindex befinner sig i en fallande trend. Den indikator som jag tittar på är en glidande tolvmånadersindikator för detta index. Som du kan se i figuren nedan så har denna vänt från en positiv till en negativ trend de senaste månaderna.

Som indikator över framtida börsrörelser har inköpschefsindex varit en god indikator; exempelvis prickade de in såväl toppen före finanskrisen och botten efter densamma relativt väl.

Vinsterna: I samband med finanskrisen och därefter lärde sig bolagen att kraftigt skära i sin kostnadsmassa. När konjunkturen sedan vände kunde man därför visa upp högre lönsamhet. Värderingen på börsen idag baseras på förväntan idag om framtida vinster. En minskad kostnadsmassa har naturligtvis kommit till ett pris vilket kan omvandlas i mindre satsning på forskning och utveckling och färre anställda och ”ledig” kapacitet. Dagens värderingar kräver högre vinster. I den kommande rapportperioden bör bolagen visa upp just detta. Alternativet innebär lägre kurser.

Insynspersonerna: Hur bolagens ledande befattningshavare aggregerat agerar är en tydlig indikator för den kommande börsutvecklingen. Insynspersonerna som kollektiv är en kontraindikator. De köper mer än normalt när det är relativt billigt och köper mindre än normalt när det är relativt dyrt. Dessutom kan de med sitt agerande indikera hela eller delar av enskilda branscher som är oskäligt högt värderade. Detta skedde exempelvis under IT-bubblan då många insynspersoner i just IT-bolagen minskade sina innehav kraftigt före bubblan brast.

Som indikator för börsens utveckling innebär det att när trenden i insiderkollektivets agerande vänder till köp i mindre utsträckning så uppstår ett köpläge. Detta inträffar i regel nära en ”lokal” bottennotering för börsen. Det omvända gäller när trenden vänder från sjunkande till stigande köpandel – då inträffar ett säljläge. Och det är i det sistnämnda fallet börsen nu befinner sig, vilket framgår av figuren nedan.

Insidersentiment från 2004

Injektionerna: Världens centralbanker pumpar in rejält med kapital i systemet sedan en tid tillbaka. Detta skapar ett köptryck som driver upp priserna. Men det är inte bara centralbanker som göder marknaden. Exempelvis beslutade världens största statliga pensionsfond i slutet av oktober, japanska GPIF med tillgångar på 1.200 miljarder dollar, att man skulle öka andelen aktier i portföljen. Beslutet innebär att man kommer öka såväl japanska som utländska aktier från 12 till 25 procent vardera av den samlade portföljen.

Marknaden har gödslats länge och väl med stimuleringspengar. Detta skapar ett ”falskt” köptryck som kan försvinna lika lätt som det började. Det finns ingen anledning att förvänta sig att centralbankerna och andra kommer att basunera ut beslutet när det sker.

Räntorna: ”Aktier är billiga och ska fortsätta upp i den här lågräntemiljön” och ”Det finns inga alternativ till aktier när räntorna är så här låga” är två vanligt förekommande argument till fortsatt stigande kurser idag. Ska man tro Riksbanken så hamnar reporäntan om tre år på 1,8 procent. Det säger de i varje fall i sin senast penningpolitiska rapport för oktober 2014. För att skapa ett intervall inom vilket man med 90 procents sannolikhet anser att räntan ska ligga om tre år kastar dock Riksbanken ut ett rejält tilltaget nät. Deras spann är -1,7 (!) procent till +5,3 procent…

Men, vad händer om räntorna stiger snabbare än marknaden har väntat sig? Tja, säg så här, marknaden lär inte gilla det beskedet. Så, kan vi lita på den prognos som Riksbanken gör för räntebanan? För tre år sedan angav Riksbanken i sin penningpolitiska rapport att reporäntan idag skulle ligga på 3,5 procent. Rätt långt ifrån 0 procent som den idag ligger på alltså. Framtida förväntningar om reporäntan idag kan inte ignoreras om man placerar på Stockholmsbörsen. Anledningen är att om bilden ändras till det negativa – alltså i form av en höjd reporänta snabbare än väntat – svarar marknaden med sänkta kurser.

Spararna: Efter år av fina börsuppgångar är intresset för aktiesparande på en nivå som inte setts sedan under IT-bubblan. Både Avanza och Nordnet har rekordtillströmning av nya kunder och hos Aktiespararna ökar antalet medlemmar för första gången sedan 2000. Man brukar säga att när taxichauffören snackar aktier, då är det dags att sälja. Oavsett vilka yrken man vill lägga till uttrycket så är poängen denna: när gemene man vill tjäna snabba cash på aktier, då är toppen rysligt nära.

En fortsatt börsuppgång är inte otänkbar. Räntorna är låga, värderingarna höga men inte alarmerande och centralbankerna fortsätter att stimulera marknaderna. Lägg därtill att den underliggande trenden är mycket positiv. Jag tror därför på en positiv start på 2015. Det är nuläget.

Sedan 21 november 2008 då börsen vände upp igen i samband med finanskrisen är uppgången häpnadsväckande 235 procent med hänsyn till återinvesterade utdelningar. Jag har här utgått från SIX Return Index, SIXRX, som du hittar på Fondbolagens Förenings hemsida och som representerar utvecklingen på hela Stockholmsbörsen med utdelningarna återinvesterade. Omräknat till årstakt innebär det en uppgång under perioden på 22 procent per år.

Men vi har också hunnit med en euro/Grek-kris under perioden. Sedan botten nåddes under denna kris 19 september 2011 är uppgången 88 procent eller 21 procent i snitt per år. Oavsett hur man räknar är det mycket höga avkastningar när de ställs mot de förväntade (läs: historiska) på omkring 10 procent per år (c:a 7 kommer från prisökningen och 3 från utdelningar).

Som sagt ser jag alltså 2015 som ett negativt börsår. Jag väljer istället att dra ned min risknivå och placerar på marknader med relativt låga värderingar i en historisk jämförelse. Fördelen med det är att om världens börser fortsätter upp kommer dessa marknader sannolikt utvecklas bättre än den svenska men i ett negativt scenario är risken för större värdeförluster begränsade. Av denna anledning kommer jag, bland annat, placera på asiatiska marknaderna under 2015 då ett flertal av just dessa marknader är lågt värderade.

The Oxymoron Of Small Business Social Media Marketing image Small Business Social Media Marketing Goldfish Swim Against Stream 300x169

Jag tror på ett kritiskt granskande, göra egna analyser och ta väl genomtänkta beslut med mitt eget bästa i centrum. Kanske har jag med dessa rader utmanat dig att göra en kritisk granskning när du gör din analys av börsen inför 2015. Jag hoppas det.

Gott Nytt år!

Aktiespararna har lyckats – igen

Som en före detta aktiv aktiesparare kan jag bara konstatera att rekryteringen av den nye VD:n för Aktiespararna är en fullständig fullträff.

Carl Rosén är, enligt mina egna ”källor”, en mycket kompetent person som gjorde mycket fina insatser på svensk mark genom jobbet som ägaransvarig för andra AP-fonden i Göteborg. Och därefter har han även gjort fina insatser på Corporate Governance Network (CGN) i London.

Jag har tidigare representerat en lokalavdelning för Aktiespararna, den i Kungsbacka som för övrigt är min hem-/födelseort. Därför har jag en hyggligt bra koll på organisationen. Den insats, och det bidrag som Lars-Erik Forsgårdh har gjort för aktiesparandet i Sverige är fenomenalt. Det är en person som förtjänar den största respekt för vad han har tillfört organisationen och aktieägandet i vårt land. Efter Forsgårdhs frånfälle passerade en kortare tid då Elisabeth Tandan tog över. Och sen kom Günther Mårder. En ung person, absolut, men som från ett omöjligt läge satte organisationen på kartan. Och som han gjorde det.

Ett personligt minne är efter en dragning av Mårder som jag deltog på i år då han gjorde ett antal fenomenala analyser, bland annat av ett bolag där VD:n intervjuades av honom direkt. För de som deltog var det ett fantastiskt tillfälle att lära sig mer om just det bolaget, men också om hur man gör mer kvalificerade bolagsanalyser.

Mårder lyckades framgångsrikt fylla det tomrum som lämnats efter Forsgårdh, men jag förutsatte att det skulle vara omöjligt för organisationen att rekrytera en ersättare värd organisationens namn. Men med Carl Rosén tror jag att de faktiskt har lyckats med en nästintill omöjlig uppgift.

Rosén har naturligtvis en helt annan stil än såväl Forsgårdh som Mårder, men det betyder inte att hans approach inte kommer fungera rätt. Det är nog, tvärtom, ett bra tecken att organisationen vågar välja kompetens i trakter där man inte tidigare har vandrat. Hans tidigare erfarenhet inom CSR/SRI kan nog komma väl till pass på Aktiespararna och kan ge dem en tydlig edge över såväl bolagen som börsen.

Till Aktiespararna: hatten av!

Till Carl Rosén: ett stort lycka till i aktiespararnas tjänst!

Låt inte musiken tystna

Den 29 maj 2012 var en hektisk dag i min kalender. Därför kom blixten som från den klaraste himmel när jag runt 22.30-tiden slogs av nyheten att Günther Mårder avgår som VD för Aktiespararna.

Jag har själv under ett antal år varit engagerad i organisationen och känner såväl Mårder som flera andra i organisationen. Oavsett vad man anser om Aktiespararna så kan man konstatera följande: det är en jäkligt svår och krävande organisation att leda och representera som VD. Och Mårder lyckades exceptionellt väl med denna uppgift.

Jag var själv skeptisk den dag som Mårder tillträdde, egentligen uteslutande på grund av hans låga ålder, men insåg snabbt att hans erfarenheter från organisationen med råge skulle väga upp detta. Sedan hans tillträde har organisation stärkts och även om medlemstalet varit sviktande de senaste åren så har detta mer berott på omvärldsfaktorer och ett riktigt taskigt börsklimat än något annat. Mårder lyckades också väl med media – en helt avgörande faktor för att organisationen har lyckats få en så starka ställning som maktfaktor i börsvärlden.

Men sedan Mårder annonserade att han lämnar som VD har det varit tyst. Oroväckande tyst. Och visst är det väl förståeligt att organisationen med den tillförordnade VD:n får viss respit, men musiken som tidigare spelat på så hög volym har nu tystnat och gjort det på tok för länge.

Jag tror nämligen inte att Aktiespararna har råd att inte vara aktiva i samhällsdebatten särskilt länge till. Risken som jag ser det är att medlemstalet får en rejäl justering nedåt och att de aktiespararande medlemmarna lämnas åt de kapitalistiska vargarna – helt i onödan.

Aktiespararna behövs. Och jag är inte ensam om att säga det. I våras lyssnade jag till en presentation av finansmannen Sven Norfeldt i Göteborg. I hans presentation berättade han om sina erfarenheter på aktiemarknaden och gjorde då även följande konstaterande:

Vi har Aktiespararna och tacka för att aktieägandet är så högt som det är i Sverige. DE har gjort en stor insats för Sverige och jag anser att alla som äger aktier i Sverige borde vara medlem i organisationen och egentligen borde alla svenskar vara det.

Aktiespararnas röst behövs nu! Ni behövs för att försvara medlemmarna på stämmorna. Ni behövs som en motpol till alla de kapitalistiska intressen som styr finansbranschen. Ni behövs för att aktiesparandet är viktigt och för att det berikar.

Så, med detta sagt, bästa Aktiespararna, låt inte musiken tystna.