Tidningarnas aktietips

Du har sett dem många gånger. Kanske är du en av de som inte tänker särskilt mycket på dem eller så är du en av de som sväljer dem med hull och hår. Jag pratar om aktietipsen som ibland står som spön i backen – särskilt när börsen står på toppen exempelvis som de gjorde under IT-bubblan.

Igår uppmärksammades en gammal artikel som jag skrev under min tid som forskare då jag undersökte värdet av aktietipsen i tidningarna. Vid tidpunkten var studien den absolut största av aktietips i tidningarna som någonsin gjorts i världen och den kom även att ligga till grund för boken ”Lönsamma aktietips?” som jag skrev tillsammans med Olle Rossander 2006.

Artikeln – som egentligen aldrig färdigställdes – finner du HÄR.

På Twitter ställdes det ett antal frågor som jag tänkte besvara här, men först lite allmänt om hur jag ser på aktietips generellt.

Forskning – såväl min egen som majoriteten av den övriga seriösa forskningen på området – har visat att aktietipsen inte bidrar med något ekonomiskt värde för de som följer dem. Det vore alltså generellt en mycket dålig idé att följa dessa tips. Däremot gör aktietipsen något som är bra för aktiemarknaden i allmänhet och för den enskilde aktiespararen i synnerhet – de skapar en förståelse för hur man kan se på ett bolag och dess värdering. Så i detta syfte bidrar aktietips med något positivt.

Min rekommendation till de som gärna tar del av aktietipsen i tidningarna är att ta dem med en nypa salt och alltid göra sin egna analys där tipsen kan användas som ett stöd. Naturligtvis ska du också titta på hur insiders i det aktuella bolaget själv investerar i aktien.

Sen är det med aktietips som med allt annat: ingenting är gratis. Så om du tror att Expressen och Aftonbladet kommer att publicera de aktietipsen som kommer att göra skillnaden för din privata ekonomi så är du ute på hal is. Nej, det finns flera tidningar och tidskrifter som har analytiker som arbetar med att analysera bolag mer eller mindre på heltid. Ofta har även dessa personer tidigare arbetat professionellt på banker eller mäklarhus med just den arbetsuppgiften.

Men låt dig som sagt inte luras; jag vet hyllade fondförvaltare och analytiker som givit katastrofalt dåliga aktietips i mängder, men jag ser inget intresse i att namnge dem. Däremot namnger jag mer än gärna de som lyckats väl. En sådan är Björn Davegårdh som också givit flest aktietips av alla i modern tid i tryckta media. Merparten av dessa gav han via Börsveckan då det begav sig.

Men nu till frågorna från Twitter kring min forskning på området:

  1. Tog ni i studien hänsyn till likviditeten i aktierna som tipsen handlade om? I denna studie gjorde vi inte det i direkt mening. Men vikten av det är relativt begränsad eftersom vi studerade kursreaktionen till rekommendationerna efter att de givit. Alla de medier som ger denna typ av tips har god spridning och att investerare följer tipsen ser man tydligt när man studerar volymer efter rekommendationerna. Hänsyn har däremot tagits till i) om det är en journalist eller analytiker som givit aktietipset, ii) från vilken tidning den kommer, iii) om tipset är ”unikt”, om det är en repeterad rekommendation eller om det är en rekommendation driven av kvartalsrapport eller liknande, iv) under vilket år tipset gavs samt v) om det är en rekommendation av ett litet, mellanstort eller stort bolag.
  2. Hur ska man tolka den tvetydiga meningen ”No newspaper present buy recommendations that would have been profitable to follow although those who followed buy recommendations from Börsveckan would have earned a substantial return.”? Den ska tolkas så här: Resultaten innebär att det inte är statistiskt säkerställt att det skulle gå att tjäna pengar på att följa köprekommendationerna, men de visar att de som hade följt Börsveckans dito under den aktuella perioden hade tjänat pengar på det.

En rätt intressant detalj som vår forskning införde var ett jämförelseindex för varje enskild aktierekommendation som bestod av värdeutvecklingen på en portfölj av börsens mest liknande bolag i riskhänseende (mätt som beta-värde). Att vi införde detta berodde på att vissa tidningar specialiserade sig på att ge aktietips av extremt riskfyllda aktier medan andra var mer försiktiga. Detta mått gjorde det möjligt att utvärdera skribenternas verkliga skicklighet. Det visade sig också att när rekommendationerna jämfördes med detta innovativa mått så föreföll rekommendationerna betydligt sämre än de annars skulle ha gjort.

Om ni har fler frågor går det att ställa dem här som en kommentar till mitt inlägg.

Är du intresserad av att läsa andra delar av min forskning som tangerar till detta så finner du dem här.

Jag tycker ni är viktiga!

Häromdagen publicerades en artikel i Aftonbladet där man undersökte hur bra ”rådgivare” från två av Sveriges pensionsrådgivare själva hade lyckats i sina PPM-placeringar. Rådgivarnas utfall för 2011 i sitt PPM-sparande var inte särskilt imponerande och tidningen slutsats blev att ”privatpersoner placerar pengarna bättre än rådgivare”.

En pensionsrådgivare ger sina kunder råd om hur de ska placera sina pengar inför en framtida pension. Det ligger liksom i ordalydelsen. När de ger sådana råd så beaktar de en rad faktorer som inkomst, tid till pension, spararens riskprofil och så vidare. Det intressanta med Aftonbladets undersökning är slutsatsen att rådgivare som lyckas sämre i sin PPM-placering under ett enskilt år är dåliga som rådgivare. En högst tvivelaktig slutsats.

Så vad gäller saken?

Aftonbladet publicerade i tisdags en undersökning i denna artikel bestående av en utvärdering av hur väl 139 personer från pensionsrådgivaren Säkra och 198 personer från Max Matthiessen själva hade lyckats i sina PPM-placeringar. Resultatet var inte särskilt imponerande och under 2011 visade det sig att de lyckades betydligt sämre än den genomsnittlige PPM-spararen.

Men det finns en lika snabb som enkel förklaring till att de hade ett sämre resultat än ”Svensson”. Det som hände under 2011 var att börserna sjönk en hel del. Rådgivarna på dessa båda bolag har en högre genomsnittsinkomst än den genomsnittlige PPM-spararen och sannolikt är den pott som de har via PPM inte särskilt stor i relation till deras potentiella framtida pension. Därför kan man anta att de placerar sina PPM-pengar i tillgångar med högre risk än genomsnittet. Det är naturligtvis mitt antagande, men om jag har rätt är det ganska naturligt att de lyckades sämre än snittet gjorde.

Aftonbladet lyckades få ut namn och personnummer för alla försäkringsförmedelare som finns registrerade hos Finansinspektionen. Med hjälp av dessa gick man därefter till Pensionsmyndigheten som hjälpte till genom att ta fram en sammanställning av rådgivarnas PPM-utfall för de två firmorna. Artikeln kröntes också med en klassisk kvällsjournalistisk sammanställning á la ”hela listan” med löner på ett antal anställda på en av dessa firmor. En person som jag har talat med och som har arbetat som rådgivare själv berättar att ingen av de på ”listan” arbetar med rådgivning direkt till kunder.

Det finns helt klart skäl att ifrågasätta att myndigheterna lämnade ut uppgifterna, särskilt då det rör den enskildes ekonomi och att den utvalda gruppen är relativt liten. 

När jag läser artikeln och efterföljande diskussionen i sociala medier kan jag bara konstatera att den är ett ytterligare bevis på ”gör-det-själv”-kampanjen kring sparande. På samma sätt som det var högsta mode för några år sedan att bygga en altan eller snickarbod, eller varför inte totalrenovera badrummet, så rekommenderas spararen idag att ”runda” rådgivarna och göra det själva. Men frågan är till vilket pris? Fråga försäkringsbolagen om ”Timell-effekten” och du får många roliga historier…

Att ta kontroll över sina egna placeringar är säkert bra för många, men det stora flertalet behöver fortfarande rådgivningen. Och den här hemma-snickar-ivern från en knippe sparekonomer/placeringsekonomer (som ofta har en helt annan bakgrund) riskerar att skrämma ”Svensson” från att ta råd från de som kan och istället pröva lyckan själva. Resultatet kan bli en mycket dyrköpt erfarenhet.

Det är alltså problematiskt att läsarna luras att tro att rådgivare är en samling inkompetenta rackare som lurar vanligt folk och blir ekonomiskt oberoende på kuppen. Nätmäklaren Avanzas sparekonom, och tidigare Aftonbladet-journalisten, Claes Hemberg som många lyssnar till utropar just dessa rådgivare till ”kvacksalvare” och ”rucklare”. Jag har försökt få svar från honom om varför han använder dessa kraftord om en grupp som är viktig för många människor, men utan resultat.

I värsta fall kan följden av denna typ av ”billig” journalistik bli att vanliga sparare som är ointresserade av placeringar och pensionssparande skippar rådgivarna och istället försöker själva. Då är risken ganska stor att det inte går särskilt bra.

De flesta rådgivare är bra, jag känner ganska många själv, och om du inte har ett stort intresse av att bevaka marknaderna varje dag så är det bra att fråga dem hur man ska placera. Det intressanta är inte att undersöka hur de har lyckats i sitt PPM-sparande och faktiskt inte heller hur de har lyckats i sitt totala pensionssparande.

Det intressanta är hur bra deras råd har varit för de sparare de har hjälpt.

Istället för att såga olika yrkesgrupper, låt oss istället föra en balanserad och givande diskussion om hur vi kan placera på bästa möjliga sätt för att ha det ekonomiskt bra idag och imorgon.

Ett gott råd – bra råd är aldrig gratis

Vilken grupp har du MEST förtroende för när det gäller dina placeringar?

Visa resultat