”Det går bra nu…”

Oh yes – det går bra nu.

Börsen är i skrivande stund drygt +13 procent (OMXSGI) sedan förra årsskiftet. Jävligt bra med andra ord. Inte mycket att gnälla på alltså.

Men, frågar du dig, hur går det egentligen med kollektivets gissning av utvecklingen på helåret 2012 som jag har skrivit om, bland annat i detta inlägg?

Sanningen är att det går mycket, mycket bättre än de flesta gissade då. Vid det förra nedslaget jag gjorde var den person som låg rätt till med sin ”spåkula” en VD som jag känner väl. Han har nu, i takt med allehanda räddningspaket, halkat ned rejält på listan. Nu ligger istället en gammal aktieräv som gissade +13% i slutet på året rätt till. Han har dessutom 88% av alla de 105 som deltog i undersökningen efter sig…

Den stora frågan är – kommer han vinna i slutet på året?

Svaret: inte en chans!

Status för börsen är som följer: Vi går ni in i en period av stor osäkerhet. Dels är det ett val i USA och redan där är osäkerheten stor både i utfall och eventuell påverkan för börsen. En vinst för Romney vore katastrof på många sätt. Börsen tycker inte om osäkerhet och om den som styr ett land ändras innebär det således ökad osäkerhet. Dessutom har Romney en religiös läggning som är…ja, en smula exotisk. Jag är inte religiös och kommer inte heller bli. Men den religion som Romney tillber – mormonismen – är nog inte den jag möjligen skulle välja först heller för den delen. Eftersom börsen skyr osäkerhet som pesten är ovan problematik inget som är positivt för börsen den närmaste tiden.

Dessutom går vi nu in i en tung rapportperiod då bolagen ska visa upp sina kvartalsrapporter för det tredje kvartalet. Förväntningarna är låga, men det med fog. Personligen tror jag att bolagen överraskar positivt, men svaret har vi först om en månad eller så.

Tills dess – säkerhetsbälte på!

Brevet som fondbolagen borde skriva…

Har det hänt dig att du fått ett brev från en leverantör där de meddelar dig att priset på din tjänst kommer att höjas på grund av ökade kostnader? Det händer mig oftare än vad jag hade önskat – och dessvärre även som ansvarig för ett fondbolag.

Egentligen är det inte särskilt konstigt att priserna på de varor och tjänster som vi köper stiger – kostnaderna för att skapa dessa varor och tjänster i form av bl.a. löner och material stiger så varför inte!?

Den senaste tiden har jag fått dessa meddelanden om ökade kostnader för en del tjänster som mitt fondbolag betalar. Fondbranschen går bokstavligen på knäna och de flesta mindre fondbolag gör löpande förluster i sina verksamheter. Sedan finanskrisen har regelverken skärpts upp på en sådan nivå att varje fondbolag tvingas utrusta sig med en bättre advokat på en halvtidstjänst för att klara att efterleva regelverken ordentligt. Personligen tycker jag utvecklingen på detta område är naturligt och bra för att det stärker konsumentskyddet, men gemene man bör förstå är att detta slår oproportionerligt mot mindre aktörer. Bankerna skrattar hela vägen tillbaka (!) till banken eftersom detta är småpotatis i deras resultaträkningar. Det späds ut på så stora intäkter att det inte spelar någon roll.

Problemet med ökade krav på fondbolag är inte kraven i sig utan att det riskerar att slå ut merparten av de mindre fondbolagen med ett minskat utbud av bra spetsprodukter som naturlig och olycklig konsekvens.

Den ensidiga diskussionen kring fondavgifter fortsätter att förbrylla mig. Aktivt förvaltade fonder (oftast med relativt höga avgifter) jämställs dagligen med indexfonder (oftast med låga avgifter). Det är konstigt eftersom den förstnämnda gruppen faktiskt försöker slå index medan den andra accepterar att ständigt förlora mot index. Okej, säger nån, men studier visar att de flesta aktivt förvaltade fonderna inte håller vad de lovar. Well, rätt få aktivt förvaltade fonder säger uttryckligen att de kommer slå index, men de försöker i varje fall…

Men oavsett, hur ofta har du läst i en tidningsartikel om vad du egentligen får för den avgift du betalar? Du får en förvaltningstjänst och en månadsrapport. Du får också en halvårsrapport och du får en årsrapport från fondbolaget. Om du exempelvis sparar 100 000 kronor i en fond med en årsavgift på 1,5% så betalar du drygt 120 kronor per månad för denna tjänst.

Men det värsta är inte att denna ringa månadskostnad för en kvalificerad tjänst aldrig lyfts fram utan att medelsvensson torskar på börsen varje år. Jodå, du läste rätt. Medelsvennen har en utveckling i sin portfölj som är betydligt sämre än börsen. Men det har du inte heller läst någonstans. Och det är förstås sant – det säljer inga lösnummer. Det heller.

Det är nog dags för fondbolagen att skriva brevet till andelsägarna där de meddelar att avgiften på fonden har höjts för att kompensera för ökade kostnader på de tjänster som köps in för att förvalta andelsägarens pengar. Alla andra leverantörer skriver sådana brev så varför skulle inte fondbranschen kunna skriva dem?

Okej, det finns en stor svaghet i min argumentation – bankerna. För bankernas fondverksamheter är rena sedelpressen så de ska definitivt inte skriva brevet till kunden.

Men din bank läser nog inte min blogg ändå…

Hypersnabb stat vid nys om ekonomisk brottslighet

Något måste vara allvarligt fel hos den svenska staten, men det kommer kanske inte som en överraskning att ekonomisk brottslighet ses vara allvarligare än våldtäkt och många andra brottsrelaterade mål.

Jag såg nyheten igår om att regeringen har föreslagit för riksdagen att omedelbart täppa till ett kryphål i det nya Investeringssparkontot som man nu har upptäckt som omskrevs, bl.a. i denna artikel i DI.

Och det är inte det att jag tycker att det är fel att denna lucka täpps till. Ekonomisk brottslighet är inte bra och skatteintäkter går förlorade. Helt enkelt funkar det inte som det var tänkt och då är det ju bra att man löser problemet. Nej, det som är så tröttsamt är att ekonomiska brott tenderar att över-prioriteras en masse på bekostnad av viktigare problem.

Ta bara att insiders FORTFARANDE kan handla via en kapitalförsäkring utan att behöva redovisa sina affärer till Finansinspektionen, FI. FI har sedan 2007 påpekat för lagstiftaren att detta måste åtgärdas i syfte att upprätthålla spararnas förtroende för de finansiella marknaderna. Men inget har gjorts än. Luckan ska täppas till, men tidigast 2013. Detta trots att ett lagförslag togs fram och presenterades redan den 1 november 2011 på uppdrag av regeringen.

Den utmärkta ekonomijorunalisten Carolina Neurath på Svenska Dagbladet skrev i veckan ett blogginlägg om det orimliga om att det inte har skett än och jag har själv varit en del i debatten på detta område. Vi, och många med oss, undrar varför inget görs.

Nej, man kan bara konstatera att när staten får nys om ekonomisk brottslighet – då är den hypersnabb på att agera. Men när det gäller mer diffusa frågor som en sådan småsak som spararnas förtroende för de finansiella marknaderna genom insiderkryphålet via kapitalförsäkringar, ja då kan det ta 5-10 år innan man agerar.

Den så ofta bespottade myndigheten FI har varit först på pucken om insiderkryphålet och det sedan 2007. Finansdepartementet har istället låtit frågan ”vila” i avvaktan på att Europakommissionen utredde hela lagstiftningen på de finansiella marknaderna. Okej, men kapitalförsäkringen är unikt för Sverige och om vi inte löser våra egna problem då har vi skapat ännu större långsiktiga problem. Eller?

Jag skulle önska att regeringen och riksdagen tar sig i kragen och godkänner det lagförslag som ligger från FI för att täppa till insiderkryphålet. Det skulle sätta stopp för många år av det egentliga brott mot anmälningsplikten som finns i insiderlagstiftningen som kapitalförsäkringarna har skapat och som man sedan många, många år har känt till.

Men att hoppas på att detta ska ske är som att hoppas på en regnfri sommar i Sverige. En rejäl högoddsare med andra ord.