”In this world, you get what you pay for”

Vad är du egentligen villig att betala för en specifik tjänst eller produkt? Javisst, det är klart att det beror på vilken produkt eller tjänst det rör sig om, och det är också därför du själv måste svara på frågan. Vad jag själv vill betala har jag däremot en ganska bra koll på.

Något som kanske är bekant för en del av er som läser denna blogg så har jag en bakgrund som nationalekonom. Den första regeln jag fick lära mig som nationalekonom var att ”det inte finns några gratisluncher”. Den andra regeln var att under inga som helst omständigheter glömma regel nummer ett…

Visst låter det enkelt? Ändå försöker människor världen över varje dag jaga denna gratislunch. Tjugofyra timmar om dygnet.

En annan klyscha är: ”det finns inga genvägar”. Andemeningen är naturligtvis att man måste kämpa lite för att nå framgång oavsett vad målet vara månde. Ett av mina favoritcitat är det från golfspelaren Annika Sörenstam – ”Det är ju inte direkt så att jag vaknade upp en morgon och vann en major”. Framgång kräver arbete – inga genvägar med andra ord.

Citatet som pryder detta inlägg – ”In this world, you get what you pay for” är från den amerikanske författaren Kurt Vonnegut. Hans budskap: du får vad du betalar för!

Om du pröjsar 300 kronor för en t-shirt så får du kanske en med okej kvalitet, men om du istället betalar 700 kronor så får du lite bättre kvalitet. Köper du en sprillans bil för 120 000 kronor så kan den säkert ta dig från A till B, men om du betalar 500 000 kronor så kan den göra det med flärd, snabbare och säkrare. Du får vad du betalar för.

Olika människor har olika ekonomiska förutsättningar. Det råder det inga tvivel om. Men låt oss lämna det åt sidan för oavsett vad man har för ekonomiska förutsättningar får man det man betalar för.

I anslutning till mitt senaste inlägg frågade jag vad du vill att svenska sparekonomer ska fokusera mest på i fonder – avkastning eller avgifter. En övervägande majoritet – 75 procent – vill höra mer om hur man uppnår högsta möjliga avkastning i sina placeringar. Bara 25 procent ville höra om de billigaste alternativen. Och det är ju glädjande för det innebär att tre fjärdedelar av de som svarade fokuserar på det som placeringar verkligen ska göra – att förränta pengarna så bra som möjligt.

Så nu till min poäng.

Det är med fondplaceringar som med alla andra produkter och tjänster – man får vad man betalar för. Och det är inte så konstigt, för vilka krav kan man egentligen ställa på en produkt som man knappt betalar något för?

Finansmarknadsministern har i denna artikel i Svenska Dagbladet höjt tonläget mot bankerna som han tycker tar för höga avgifter i sina fonder. Och det är ju bra eftersom bankfonderna ofta just är undantaget från min ovan formulerade regel, dvs. man får INTE det man betalar för som investerare i bankfonder. Men vad som är värre är att han samtidigt vill folkbilda för att få investerare att förstå att dyrt är dåligt. Men frågan är om Norman tycker att billigt är bäst?

Dessvärre tror jag svaret på den frågan är: JA!

Låt mig nu avrunda detta söndags-kvälls-inlägg. Jag vet att det finns billiga fonder som är bra och att det finns dyra som är riktigt usla. Men Vonneguts devis – ”Du får vad du betalar för” – är betydligt mer i linje med verkligheten än Normans kampanj ”Dyrt ska undvikas, dyrt är lika med dåligt”.

Jag gör ett enkelt och lika oakademiskt nedslag i en sökning på Morningstar’s hemsida. Sökningen görs på alla fonder som finns i deras system och jag sorterar på avkastningen de senaste 10 åren.

De fonder som hamnar högst och alltså har högst avkastning har också högst avgifter och högre rating.

De fonder som hamnar lägst och alltså har lägst avkastning har mycket låga avgifter generellt och lägre rating. Visst, räntefonder, hedgefonder och aktiefonder är huller om buller, men resultatet är ändå relativt tydligt: dyrt är bättre som indikator snarare än billig. Tror du mig inte? Testa själv och gör din egen analys!

Kanske gör jag ett nedslag kring detta en annan gång…

En styrelseledamot jag en gång rekryterade sa till mig att han gärna ställde upp utan ersättning men att han föredrog en låg marknadsmässig ersättning. Varför? Jo, för att annars kunde jag 1) inte förvänta mig något och 2) jag skulle inte ringa en fredag kväll eftersom jag inte betalade något. Han hade förstås helt rätt.

I denna värld får du vad du betalar för.

Självgod eller rentav på korståg?

Så var den äntligen här – Almedalsveckan. Alltså sju dagar där journalister, PR-människor, politiker och annat löst folk samlas, samtalar och dricker rosévin på skattebetalarnas bekostnad. Lite som de vuxnas studentskiva fast en hel vecka lång.

Alla myser med alla och en som myser lite extra verkar vara vår alldeles egen Finansmarknadsminister. På ett seminarium idag lär han ha sagt följande:

När hela fondbranschen protesterade vid införandet av Normanbeloppet förstod jag att jag var på rätt spår.

Jag får läsa denna mening om och om igen för att inse – nej, jag har inte missförstått Herr Finansmarknadsminister, han är på ett korståg mot fondbolagen.

Det som förvånar mest är varken hans uttalande eller det undermåliga måttet, det är att han inte en enda gång verkar ställa sig frågan varför fondbranschen protesterar. Men det kanske var lite väl avancerat.

Jag företräder ju ett alldeles eget fondbolag och visst protesterar jag. Jag protesterar gärna hur mycket som helst och kommer inte presentera något Normanbelopp så länge det inte krävs enligt lag. Varför protesterar jag? För att det inte gör det bättre eller enklare för fondspararna. Så enkelt är det.

När han talade idag på Almedalsveckan så står det klart att Finansmarknadsministern applåderar sig själv. Men applåderar Nisse och Ebba i Hökarängen Finansmarknadsministern? Förenklar det nya kostnadsbeloppet fondsparandet för just dem? Sannolikt inte. Istället kommer det förvirra och försvåra fondsparandet och risken är ytterst att spararna tror att det är något skumt med hela fondbranschen. Och det kan väl ändå inte vara tanken?

Och då har vi inte ens kommit till den viktigaste frågan – vill spararna ens ha måttet?

Visste du att avgifterna är avdragna när fondens avkastning redovisas? Fondbolagens Förening har i en undersökning utförd av TNS Sifo Prospera visat att 7 av 10 inte vet att det är så.

Nej, ska Finansmarknadsministern verkligen göra nytta kunde han istället lägga resurser och energi på att titta på de provisioner som distributörer och återförsäljare får när de ”säljer” fondbolagens fonder. Det vore bra om man synliggör hur stor del av avgifterna som går till återförsäljarna så att fondspararna får veta vem som egentligen får pengarna, pengar som syftar till att täcka fondbolagens omkostnader!

Bland de fondbolag som har sagt att de kommer införa Norman-beloppet i sitt marknadsmaterial återfinns uteslutande storbankerna och försäkringsbolagen. De som är de största bovarna i dramat – alltså undermålig fondförvaltning – tar alla chanser de kan att blidka Finansmarknadsministern. Sicket skämt.

Underlättar Norman-beloppet ditt fondsparande?

Visa resultat

”Den här fonden vill vi ha!”

Helgen är här, och det är alltid lika skönt. Då kan man koppla bort jobb och koppla på resten av livet. För mig har det varit en viktig arbetsvecka med strategidiskussioner, ägar- och styrelsekontakter och dragningar för potentiella investerare i våra fonder.

Det där med resten av livet är intressant – som entreprenör är det svårt, det där med utanför-jobbet-aktiviteter. På det sättet är jag en kanonentreprenör! I varje fall om jag ska tro Karin, min bättre hälft, som väckte mig i morse med just den kommentaren. Och hon är klok och har oftast rätt – så idag hade jag tänkt göra något utanför jobbet :) Det får bli mossrivning och gräsklippning. Men innan det…just det – jobb. Allra först, dock, ett inlägg här!

Igår skrev jag ett inlägg där jag frågade er vilken som är den trend som ni anser är rätt för framtiden. Ingen seriös marknadsundersökning direkt, men jag måste nog ändå säga att det gav en intressant bild av vad ni söker. Det är naturligtvis intressant kunskap i mitt jobb, men är mer intressant för den sidan av mig som också placerar i fonder.

Så utan vidare utläggningar – det här är fonden NI vill ha:

En Afrikafond som placerar i small-cap bolag i energisektorn som, med konventionella mått mätt, är lågt värderade. Och etiken skiter ni blankt i.

Ett helt underbar fond eftersom den visar att ni 1) fokuserar på möjligheten till hög avkastning vilket sannolikt energibolag i Afrika har möjlighet att ge, och 2) vet att det kanske tullas lite på etiken i denna typ av bolag – och då även i Afrika. Även om Lundin Petroleum är av en annan åsikt, vilket stämman under veckan visade.

Till er som deltog i ”undersökningen” – tack! Till er andra – fortsätt rösta!

Jag funderar över ett mer traditionellt insider-inlägg inom kort. Alltså, ett sådant som är lite mer debattorienterat och som kommer vara betydligt mer provokativt än de senaste inläggen. Men det kommer att ta tid och jag vill göra det rätt. HAr redan påbörjat det men det kommer nog ta en dag att skriva resten…Oavsett – när det kommer förstår ni nog vilket inlägg jag tänkte på!

Jag önskar er en skön – och förhoppningsvis arbetsfri – helg!