Börsroboten – som oljan i bilmotorn!

I tisdags publicerade Finansinspektionen (FI) högfrekvenshandeln (HFT), eller robothandeln som den också populärt kallas för.

Det är helt klart att det råder en våldsam begreppsförvirring på området. Många tror att algoritmhandel är samma sak som HFT, vilket det verkligen inte är. Algoritmhandel har under senare år ersatt den fysiska mäklaren som tidigare utförde affärer manuellt. Idag finns särskilda program, den vanligaste får nog anses vara VWAP, ett program för att köpa/sälja en aktie eller annan tillgång under en viss period med syfte att hela tiden deltaga på marknaden och göra affären till snittpriset under den tid den är aktiv.

Jag använder själv algoritmer och det gör att avkastningen för våra andelsägare blir bättre eftersom kostnaden för handeln blir lägre.

HFT, är istället ett samlingsnamn för förprogrammerade handelsrobotar som ska utnyttja olika marknadsimperfektioner. Dessa robotar kan göra en stor mängd affärer på en dag och de vanligaste gör enorma mängder av små affärer varje dag.

Den pressträff som anordnades i samband med presentationen av rapporten från Finansinspektionens Anna Jegnell och den särskilde utredaren Niklas Johansson finns här. För den extra intresserade så går det att djupdyka i rapporterna från FI och Johansson här.

Johansson gjorde följande konstaterande i sin presentation: ”det finns inget stöd för att algoritmhandeln ökar volatiliteten på marknaden, i varje fall inte under normala marknadsförhållanden”. Det är extra intressant eftersom över 50 procent av de tillfrågade marknadsaktörerna i FI’s egna enkätundersökning anser att högfrekvenshandeln har ökat volatiliteten. Samtidigt finns det forskning som visar att volatiliteten inte har ökat sedan högfrekvenshandelns inträde. Aktörerna har alltså fel, och jag är inte ett skvatt förvånad.

Johansson slår också fast att det är införandet av MiFID-direktivet som har orsakat den fragmentering som har möjliggjort högfrekevsnhandelns inträde, inte teknisk utveckling som det ibland anses. Regelförändringarna har alltså medfört konsekvenser som inte har avsetts eller varit önskvärda från lagstiftarens sida från början.

Det robotarna gör i normala marknader är bra för alla aktörer, vare sig det är fonder, småsparare eller andra. Jag skulle dock säga att det är extra bra för Nisse och Ebba i Hökarängen, alltså småsparare, eftersom likviditeten med robotarna är betydligt bättre än utan. Det blir alltså enklare att köpa och sälja aktier till olika prisnivåer. Men sedan finns det problem i stökiga marknader. Där kan robotarna ställa till med en del sattyg som snabbt får kurserna att kollapsa. Men det ska sägas att jag inte har sett det med egna ögon. I normala marknader gör robotarna att det alltid finns köpare och säljare. Men i extrema marknader kan de också rycka undan sina ordrar. Och där finns ett problem. Det är ju också därför en del anser att man borde införa en liten avgift, så liten att vanliga placerare inte lider skada, men de som använder möjligheten att ”leka” i orderboken och lägga in skenaffärer ska straffas.

Själv är jag inte förespråkare för en utökad reglering, men denna åtgärd kan vara ett möjligt sätt att stoppa dessa skenaffärer. Men, förutom de negativa effekterna som finns med skenaffärerna, frias alltså robotarna från misstanken om att de ökar volatiliteten på marknaden.

Jag hoppas att regleringarna, om det nu skulle bli några, får så lite inverkan på marknaderna som möjligt. Så länge robotarna fungerar så är det som oljan i bilmotorn – den är förbannat bra att ha om man vill köra bilen. Kanske ska den uppgraderas då och då, men en version i taget.

Leve programmeraren!