Dags att våga gå emot strömmen

Trots en lång börsuppgång verkar investerarnas aktieaptit vara omättlig. En fortsatt uppgång motiveras till stor del med argumentet att det är den enda möjliga riktningen i rådande lågräntemiljö. Just därför – och av en rad andra anledningar – är det nu dags att våga tänka tvärtom.

De tror sig ha sett ett spöke. Tanken slår mig instinktivt när jag möter deras blickar. Framför mig, i bekväma fåtöljer, sitter tre personer varav två förvaltare. Deras ansiktsuttryck förvandlas på bråkdelen av en sekund. Inga stora förändringar, och de 6-700 åhörarna i publiken verkar inte märka det, men hakorna sjunker en smula. Den tidigare så gemytliga samsynen över ”marknaderna” har precis förvandlats till dess motsats.

Den avslutande debatten på Stora Aktiekvällen i Göteborg den 24 november ”Hur blir börsåret 2015?” är i sitt slutskede. Efter att två deltagare har givit sin syn på det kommande året får jag så frågan. Mitt svar blir: minus 20 procent.

Ja, du har kanske redan gissat det – de andra var betydligt positivare. Deras gissningar var istället +7, +12 och +20 procent. Huvudargumentet var att det är det enda rimliga utfallet när räntan är så låg.

Debatten kan du se här – diskussionen om börsen 2015 hittar du från c:a 21 minuter in i sändningen.

Börsrealisten i mig sa att det nu var dags att lyfta fram de tecken som finns på att en fortsatt börsuppgång kan ifrågasättas. Här kommer några av de orostecken som jag ser och utan inbördes rangordning:

Börsnoteringarna: Det har varit ett rekordår vad gäller antalet börsnoteringar. Med 58 noteringar på Stockholmsbörsen slår man med bred marginal de 38 noteringar som gjordes under det tidigare toppåret 2000. När bolagen sätts på börsen är det för att ägarna får mer betalt på än utanför börsen – ett vanligt mönster i goda börstider. I dåliga börstider sker försäljningarna utanför börsen. Är det något som riskkapitalbolagen kan – för det är oftast de som är säljare av bolagen – så är det att tajma sina försäljningar till maximala värderingar. Att så många noteringar sker nu är i sin egen kapacitet en tydlig signal på att börsen är mycket nära sin toppnotering för denna gång.

Inför 2014 uppgav noteringschefen för Nasdaq OMX börsen förväntningar på antalet noteringar i en intervju med Affärsvärlden. Man hoppades på 30-40 st. Det skulle alltså bli betydligt fler. Den senaste toppnoteringen för antalet börsnoteringar skedde alltså 2000 under IT-bubblan. Resten av historien kan vi.

Inköpscheferna: Inköpscheferna har koll på vändningarna i konjunkturen och därför är det viktigt att följa utvecklingen på inköpschefsindex. En hyggligt bra indikator på att börsen står inför en period av fallande kurser är när inköpschefsindex befinner sig i en fallande trend. Den indikator som jag tittar på är en glidande tolvmånadersindikator för detta index. Som du kan se i figuren nedan så har denna vänt från en positiv till en negativ trend de senaste månaderna.

Som indikator över framtida börsrörelser har inköpschefsindex varit en god indikator; exempelvis prickade de in såväl toppen före finanskrisen och botten efter densamma relativt väl.

Vinsterna: I samband med finanskrisen och därefter lärde sig bolagen att kraftigt skära i sin kostnadsmassa. När konjunkturen sedan vände kunde man därför visa upp högre lönsamhet. Värderingen på börsen idag baseras på förväntan idag om framtida vinster. En minskad kostnadsmassa har naturligtvis kommit till ett pris vilket kan omvandlas i mindre satsning på forskning och utveckling och färre anställda och ”ledig” kapacitet. Dagens värderingar kräver högre vinster. I den kommande rapportperioden bör bolagen visa upp just detta. Alternativet innebär lägre kurser.

Insynspersonerna: Hur bolagens ledande befattningshavare aggregerat agerar är en tydlig indikator för den kommande börsutvecklingen. Insynspersonerna som kollektiv är en kontraindikator. De köper mer än normalt när det är relativt billigt och köper mindre än normalt när det är relativt dyrt. Dessutom kan de med sitt agerande indikera hela eller delar av enskilda branscher som är oskäligt högt värderade. Detta skedde exempelvis under IT-bubblan då många insynspersoner i just IT-bolagen minskade sina innehav kraftigt före bubblan brast.

Som indikator för börsens utveckling innebär det att när trenden i insiderkollektivets agerande vänder till köp i mindre utsträckning så uppstår ett köpläge. Detta inträffar i regel nära en ”lokal” bottennotering för börsen. Det omvända gäller när trenden vänder från sjunkande till stigande köpandel – då inträffar ett säljläge. Och det är i det sistnämnda fallet börsen nu befinner sig, vilket framgår av figuren nedan.

Insidersentiment från 2004

Injektionerna: Världens centralbanker pumpar in rejält med kapital i systemet sedan en tid tillbaka. Detta skapar ett köptryck som driver upp priserna. Men det är inte bara centralbanker som göder marknaden. Exempelvis beslutade världens största statliga pensionsfond i slutet av oktober, japanska GPIF med tillgångar på 1.200 miljarder dollar, att man skulle öka andelen aktier i portföljen. Beslutet innebär att man kommer öka såväl japanska som utländska aktier från 12 till 25 procent vardera av den samlade portföljen.

Marknaden har gödslats länge och väl med stimuleringspengar. Detta skapar ett ”falskt” köptryck som kan försvinna lika lätt som det började. Det finns ingen anledning att förvänta sig att centralbankerna och andra kommer att basunera ut beslutet när det sker.

Räntorna: ”Aktier är billiga och ska fortsätta upp i den här lågräntemiljön” och ”Det finns inga alternativ till aktier när räntorna är så här låga” är två vanligt förekommande argument till fortsatt stigande kurser idag. Ska man tro Riksbanken så hamnar reporäntan om tre år på 1,8 procent. Det säger de i varje fall i sin senast penningpolitiska rapport för oktober 2014. För att skapa ett intervall inom vilket man med 90 procents sannolikhet anser att räntan ska ligga om tre år kastar dock Riksbanken ut ett rejält tilltaget nät. Deras spann är -1,7 (!) procent till +5,3 procent…

Men, vad händer om räntorna stiger snabbare än marknaden har väntat sig? Tja, säg så här, marknaden lär inte gilla det beskedet. Så, kan vi lita på den prognos som Riksbanken gör för räntebanan? För tre år sedan angav Riksbanken i sin penningpolitiska rapport att reporäntan idag skulle ligga på 3,5 procent. Rätt långt ifrån 0 procent som den idag ligger på alltså. Framtida förväntningar om reporäntan idag kan inte ignoreras om man placerar på Stockholmsbörsen. Anledningen är att om bilden ändras till det negativa – alltså i form av en höjd reporänta snabbare än väntat – svarar marknaden med sänkta kurser.

Spararna: Efter år av fina börsuppgångar är intresset för aktiesparande på en nivå som inte setts sedan under IT-bubblan. Både Avanza och Nordnet har rekordtillströmning av nya kunder och hos Aktiespararna ökar antalet medlemmar för första gången sedan 2000. Man brukar säga att när taxichauffören snackar aktier, då är det dags att sälja. Oavsett vilka yrken man vill lägga till uttrycket så är poängen denna: när gemene man vill tjäna snabba cash på aktier, då är toppen rysligt nära.

En fortsatt börsuppgång är inte otänkbar. Räntorna är låga, värderingarna höga men inte alarmerande och centralbankerna fortsätter att stimulera marknaderna. Lägg därtill att den underliggande trenden är mycket positiv. Jag tror därför på en positiv start på 2015. Det är nuläget.

Sedan 21 november 2008 då börsen vände upp igen i samband med finanskrisen är uppgången häpnadsväckande 235 procent med hänsyn till återinvesterade utdelningar. Jag har här utgått från SIX Return Index, SIXRX, som du hittar på Fondbolagens Förenings hemsida och som representerar utvecklingen på hela Stockholmsbörsen med utdelningarna återinvesterade. Omräknat till årstakt innebär det en uppgång under perioden på 22 procent per år.

Men vi har också hunnit med en euro/Grek-kris under perioden. Sedan botten nåddes under denna kris 19 september 2011 är uppgången 88 procent eller 21 procent i snitt per år. Oavsett hur man räknar är det mycket höga avkastningar när de ställs mot de förväntade (läs: historiska) på omkring 10 procent per år (c:a 7 kommer från prisökningen och 3 från utdelningar).

Som sagt ser jag alltså 2015 som ett negativt börsår. Jag väljer istället att dra ned min risknivå och placerar på marknader med relativt låga värderingar i en historisk jämförelse. Fördelen med det är att om världens börser fortsätter upp kommer dessa marknader sannolikt utvecklas bättre än den svenska men i ett negativt scenario är risken för större värdeförluster begränsade. Av denna anledning kommer jag, bland annat, placera på asiatiska marknaderna under 2015 då ett flertal av just dessa marknader är lågt värderade.

The Oxymoron Of Small Business Social Media Marketing image Small Business Social Media Marketing Goldfish Swim Against Stream 300x169

Jag tror på ett kritiskt granskande, göra egna analyser och ta väl genomtänkta beslut med mitt eget bästa i centrum. Kanske har jag med dessa rader utmanat dig att göra en kritisk granskning när du gör din analys av börsen inför 2015. Jag hoppas det.

Gott Nytt år!

Världens börser – dyrt och billigt

Det går ingen nöd på svenskens börshumör. Stockholmsbörsen är hittills i år +9,7 procent inklusive utdelningar och flera börsraketer eldar på riskaptiten hos såväl små som stora investerare. Är du en av de som tycker att svenska aktier har dragit iväg lite för mycket och söker andra hamnar att tryggt segla in i? Då ska du läsa vidare.

Det talas om aktier lite överallt nu för tiden. Annat var det för fem-sex år sedan då många – brända av finanskrisen – skydde aktier som pesten. Tongångarna nu är positivare och under de senaste taxiresorna så har diskussionen med chauffören påfallande ofta glidit in på aktier. Och snabba klipp.

Om man är optimistisk så finns det fortfarande utrymme för uppgångar på Stockholmsbörsen. Optimisten inser att marknaden tenderar att överreagera i såväl uppgångs- som nedgångsfaserna – en av de mest repetitiva företeelserna på finansmarknaderna. Men om man vill undvika de värsta nedgångarna bör man definitivt sälja en aktiemarknad när priset för marknaden dividerat med det bokförda värdet för densamma (sk. price-to-book, P/B) överstiger 25 procent över det historiska medelvärdet under de senaste tio åren.

Om man gör den övningen för Stockholmsbörsen så finns det utrymme för en uppgång på hela 21 procent innan man definitivt bör hoppa över bord. Samma resonemang gäller för övrigt när det gäller vilka marknader man bör köpa i. 

Det finns såklart mer använda argument för en fortsatt börsuppgång. Ett är att räntorna är rekordlåga och förväntas förbli så för lång tid framöver, ett annat att den glödheta fastighetsmarknaden har gjort fastigheter inte är den trygga tillflykt de annars brukar vara. Den som vill ha avkastning tvingas därför till aktier, tenderar många att resonera.

Men negativa signaler saknas inte. Exempelvis är Citigroups ”Surprise Index”, som mäter utfall på en rad ekonomiska data mot marknadens förväntningar, för Sverige i en fallande trend. Längre perioder med sämre utfall än vad marknaden förväntat sig indikerar att bolagen lyckas sämre än vad marknaden tror och brukar leda till sjunkande börskurser. Svenska inköpschefer är dessutom mer negativa det senaste kvartalet än under det senaste året – en annan faktor att ta på allvar. Sentimentet bland insynspersonerna har också varit negativt under en längre period vilket är en tidig indikation på sjunkande börskurser.

Så även om det finns utrymme för uppgångar på Stockholmsbörsens så bör optimisten ta de negativa signalerna på allvar.

Men nu till hur priserna ser ut på världens börser. Jag antar att du, som de flesta, hellre köper marknader på rea än till överpriser. Sammanställningen nedan visar hur stor avvikelse det är i nuvarande värdering i jämförelse med det tioåriga snittet. Ju högre avvikelsen är desto dyrare är marknaden och vice versa. Och det finns ett flertal marknader där det råder rea nu.

Dyra marknader hittar vi i USA, Sydafrika, Malaysia och Tyskland. Skulle jag välja en av dessa marknader att investera i så skulle det bli Malaysia eftersom insynspersoner just i Malaysia indikerar fortsatt stigande kurser.

Men det är som sagt gott om rea-marknader. Om du har varit med på uppgången i mer ”kvalitativa” marknader så kan det finnas anledning att istället välja marknader som Kina, Ryssland, Spanien, Polen framöver. Men möjlighet till god potentiell avkastning kommer till en risk – i flera fall politisk risk.

Du kanske noterar att värderingen av den Kanadensiska marknaden är under sitt historiska snitt. Det är intressant på grund av likheterna med sin granne USA samtidigt som kanadensiska aktier inte har hängt med uppgångarna där. Inga garantier finns, men jag förväntar mig att kanadensiska marknader ”konvergerar” mot värderingsutvecklingen i USA. I så fall kommer vi få se fortsatta kursuppgångar i Kanada.

Så här ser nuvarande värdering ut i förhållande till snittet under de senaste tio åren på ett urval marknader:

Land Avvikelse från historisk (10 år) snittvärdering i %
USA 13%
Sydafrika 10%
Malaysia 6%
Tyskland 6%
Världen 4%
Holland 4%
Schweiz 4%
Sverige 3%
Turkiet 0%
Storbritannien -2%
Kanada -2%
Hongkong -4%
Australien -5%
Frankrike -6%
Japan -9%
Sydkorea -11%
Indien -12%
Singapore -15%
Polen -19%
Italien -21%
Spanien -23%
Kina -28%
Ryssland -38%

Marknader med negativ avvikelse från sitt historiska snitt ska betraktas som relativt ”billiga” medan de med positiv avvikelse som relativt ”dyra”. Ju längre ifrån sitt historiska snitt desto mer billig eller dyr.

Vilken marknad föredrar du?

Valresultatet som börsen vill ha

Det har väl knappast undgått er att det är riksdagsval på gång. Upptakten började redan i samband med valet till Europaparlamentet tidigare i år och vet man inte att det är ett val till riksdagen den 14 september i år är förutsättningarna goda att det blir uppenbart den kommande veckan. Anledningen stavas politikerveckan i Almedalen som just har startat och pågår resten av veckan.

Men vilket valutfall brukar vara bäst för börsen?

Politikerna kliver från och med nu på allvar in i de svenska vardagsrummen och när valet avgörs den 14 september lär de flesta av oss vara rejält trötta på att se deras nunor i teverutan.

Börsen ogillar osäkerhet. Och ett riksdagsval innebär en ökad politisk risk eftersom det är oklart vem som får makten över landet under de kommande fyra åren. Den ökade politiska risken borde innebära en ökad volatilitet, eller rörelse i kurserna, på börsen.

Jag har roat mig med att kartlägga risknivån och avkastningen inför och efter riksdagsvalen sedan 1970 och delar med mig av utfallet här.

Valen från 1970 till och med 2010 innebär att jag har tittat på 14 riksdagsval. Det utgör alla historiska riksdagsval eftersom de tidigare valen var för första- och andra kammaren. Jag har sammanfattat vilket år valet avsåg, vilken dag det hölls, sittande regering, valets vinnare samt en rad volatilitets och avkastningsmått. Sammanfattningen visas i figuren nedan.

Volatilitetsmått: nedbrytningen visar volatiliteten 3 månader före valet, samt 3 respektive 6 månader efter valet. De snäva volatilitets-spannen beror på att jag ville se hur risknivån påverkas av valen på kort sikt. På lite längre sikt spelar så många andra faktorer in än själva valet. I figuren visas också om volatiliteten 3 respektive 6 månader efter valet är högre än den var före valet.

Notera att volatilitet och risk används synonymt och är annualiserade.

Avkastningsmått: nedbrytningen visar avkastning 3 månader före respektive 3 och 6 månader efter valet.

Vad gäller risknivån på börsen i samband med riksdagsval ser jag följande:

  • Risknivån stiger 3 månader före valet, 3 månader efter valet för att månad 4-6 sjunka tillbaka
  • I samtliga val sedan 1991 har risknivån på börsen under de sex månaderna efter valet varit lägre än de 3 månaderna före valet

Ett riksdagsval påverkar alltså risknivån på börsen men med ett avgjort val sjunker volatiliteten successivt – när osäkerheten försvinner sjunker risken.

Men hur har avkastningen efter valen sett ut? Jag kan konstatera följande:

  • Avkastningen före valet är i snitt oförändrat
  • Avkastningen efter valet är positiv – i snitt stiger kurserna med 14 procent under det första halvåret efter valen med en medianuppgång på 8 procent.

Så börsen brukar reagera positivt efter valen. Bara under i 3 av dessa val har börsen backat under det efterföljande halvåret. Statistiken talar således för en uppgång efter val.

Jag har också roat mig med att studera hur börsen har reagerat på olika utfall kring regeringsmakten.

De gladaste börserna hittar vi med en socialdemokratisk valseger. I snitt stiger börsen då med 20 procent. Allra bäst tycker Stockholmsbörsen om en socialdemokratisk valseger när det är borgerligt styre. Det gäller även utvecklingen före valet där börsen i dessa fall i snitt stigit med 6 procent under de 3 månaderna före valet.

Men detta är historia och variationerna mellan åren är stor.

Valet 2014 är förknippat med större osäkerhet än de senaste valen. Det politiska landskapet är idag högst instabilt med nya partier som väntas få större inflytande. Om nuvarande opinionssiffror står sig så kommer socialdemokraterna bilda regering, men flera partier med en något mer tillspetsad agenda kan komma att få stort inflytande och på så sätt bakbinda den sittande regeringen från att genomföra den kraftfulla politik som Sverige behöver.

Min kunskap sträcker sig dessvärre inte in i politiken men mot bakgrund av den speciella situation som nu råder tror jag att många aktörer på börsen underskattar hur osäkerheten kring valet kan komma att påverka marknaderna.

Jag skriver detta inlägg från ett morgon-disigt Visby och ska vara på plats under merparten av politikerveckan för att bevaka intressanta frågor kring finansmarknad.

Det är inte långt kvar till den 14 september. Mycket lite – om ens något – har skrivits om den oreda detta val kan komma att skapa på Stockholmsbörsen. Börsen är upp med omkring 200 procent sedan november 2008. Kombinationen mellan stora uppgångar och stor politisk osäkerhet kan alltså påverka marknaderna.

Men låter du dig inte skrämmas utan tror att historien upprepar sig så ska börsen upp inför och efter valet – för opinionssiffrorna säger att det blir en socialdemokratisk valseger.