Fem år i kundens tjänst

Fem år har gått sedan jag tog steget från forskarvärlden in i finansbranschen. Jag börjar så smått inse att jag är en udda fågel i denna bransch. Bra eller dåligt, det får andra avgöra, men så är det i alla fall. Men egentligen är jag inte udda bara på grund av min tidigare arbetslivserfarenhet, det verkar ha med grundvärderingarna att göra.

Det är fem år sedan jag grundade fondbolaget Scientia. Med en bakgrund i forskarvärlden har mitt modus operandi alltid varit att hålla mig till sanningen, eller i varje fall min bild av den. Och det kan ju låta enkelt, men det kan man bara göra om man distanserar sig till olika ekonomiska motivatorer. I en sund forskarmiljö är detta inte särskilt svårt. Och det kan jag säga eftersom jag har erfarenhet av det själv. Istället för ekonomiska incitament är drivkraften att i samhällets tjänst förklara komplexa förhållanden och göra det begripligt för vanliga människor.

Du kanske blir förvånad – jag hoppas såklart inte det – men finansbranschen är nog den mest beroende och pengadrivna bransch man kan hitta. Och girigheten är en intressant och bra mekanism som så länge den går hand-i-hand med kunden för då jobbar girigheten för kundens bäst. Men hur ofta går egentligen kund och leverantör hand-i-hand?

Den som tror att det finns verkligt oberoende aktörer på finansmarknader tror fel. Utgå istället från att alla aktörer du möter i finansbranschen utgår från sitt eget bästa, att betala sina egna räkningar, och gärna göra det så enkelt som möjligt med så mycket deg kvar på kontot därefter.

Det finns undantag, såklart, men du gör bäst i att utgå från att de är få.

Ett klassexempel på att oberoende inte är synonymt med finansmarknaderna är att så många investerare så ofta sitter med så fel produkter. Det kan vara högriskprodukter för pensionärer som egentligen behöver lågriskprodukter eller lågriskprodukter för unga som egentligen behöver högriskprodukter. Den stora drivkraften till att investerare får helt fel produkter i knät är de ekonomiska incitament som finns vid försäljningen av dessa produkter.

Ett exempel som säkert de flesta av er känner till är produkter med sk. up-front ersättningar, alltså där säljaren/rådgivaren får en ersättning direkt när investeraren har köpt placeringen. Denna typ av sälj-provisioner stimulerar många säljare/rådgivare att ställa de produkter längst fram som de tjänar mest pengar på, och gärna så snabbt som möjligt. Jämför exempelvis när du köper en grill. Säg att säljaren tjänar fem gånger så mycket på att sälja den dyraste gasolgrillen som på ett likvärdigt billigare alternativ. Vilken grill tror du att säljaren kommer att försöka sälja?

Oberoende är intressant och jag kommer att tänka på ett annat exempel. På Placera.nu, nättidningen som ägs av Avanza, hävdar att man är oberoende från Avanza Bank. Är det möjligt? Inte vet jag, men jag har roat mig med att titta på de fonder som man rekommenderar månad efter månad. Idag finns 1274 fonder som är öppna för handel på Avanza. Om man tittar på Morningstar.se så finns 2917 fonder tillgängliga. Således är 43,68% av fonderna representerade hos Avanza.

Varje månad rekommenderar Placera.nu 10 fonder som köpvärda inför de kommande sex månaderna. Om alla 1274 fonder i Avanzas utbud har samma sannolikhet för att bli utvalda så borde drygt 4 av de 10 fonderna som Placera rekommenderar finnas i Avanzas utbud och drygt 5 borde komma från utbudet som inte finns hos Avanza.

Men sanningen är en helt annan.

Från januari 2010 till december 2012 har i snitt 9,41 av de 10 fonderna som har rekommenderats funnits i Avanzas utbud och bara 0,59 funnits utanför. Möjligen är det så att Avanza är så framgångsrika på att plocka ut kvalitetsfonderna? Skulle du tro att det är så?

Man kan nog utgå från att det inte är en tillfällighet att så många av de fonder som Placera.nu rekommenderar finns i just Avanzas utbud.

Nej, efter fem år i finansbranschens tjänst kan jag konstatera att det mesta drivs av ett ensidigt och kortsiktigt fokus på vad som är bäst för leverantörens (banken, rådgivaren, säljaren osv.) egen vinnings skull. Det finns ett antal, men de är allt för få, som sätter kunden i fokus och levererar en bra avkastning och först därefter tar bra betalt. Jag hoppas att det blir fler i framtiden och kanske kan ett förbud mot up-front ersättningar skapa en bättre grogrund för detta. Oavsett så noterar jag att ”the market good guys” sällan får större utrymme, även om en del journalister är duktiga på att nosa upp dem. Ingen nämnd och ingen glömd.

Observationen så här långt gör mig dock övertygad om att branschen behöver aktörer som bryr sig om kunden. Den dagen jag lämnar det kundfokus som kommer naturligt, då är det dags att göra något annat, stänga butiken. Tills dess är dörren öppen, telefonen påkopplad och hungern oändlig att göra allt för kundens bästa.

Almedalen – here we go

På avstånd har jag under flera år följt Almedalsveckan – sammankomsten i Visby där politiska partier och olika intresseorganisationer träffas för att stöta och blöta politik och samhällsfrågor. I år har jag beslutat mig för att befinna mig på plats och med egna ögon följa spektaklet med start från måndagen den 1 juli.

Främst kommer jag att följa näringslivsfrågor, pension och allmänna ekonomifrågor. Jag håller som bäst på att lägga ett schema för veckan och kan säga att det blir ett digert program av intressanta seminarier, debatter och även många sociala aktiviteter. Lite senare denna vecka lägger jag upp mitt schema – kanske är det någon av er som kommer att vara där och i så fall kan jag nog ge en del användbara tips på intressanta sammankomster.

Almedalsveckan som hålls varje år under vecka 27 sägs växa år för år och 2013 är inget undantag. Det innebär att det blir svårare att ta sig dit, alltså ont om flyg- och färjebiljetter, och det innebär att det blir svårare att hitta boende.

Boendet visade sig bli en rejäl utmaning. Efter 10 dagars letande lyckades jag hitta en lägenhet bara 200 meter från själva området med havsutsikt. Lägenheten som jag delar med Nordnets sparekonom Günther Mårder har totalt 6 bäddar är på 100 kvadrat.

Så om du, eller någon du känner, söker boende i Visby innanför murarna under vecka 27 så kan du hyra ett enkelrum för 1 500 kr per natt. Andra alternativ är måndag-fredag för 4 500 kr eller söndag-söndag för 5 500 kr. Det finns också möjlighet med dubbelrum. Skicka mig ett meddelande via e-post om du är intresserad: erik.liden@scientia.se.

Kanske ses vi i Almedalen – om inte så kan ni följa ett urval av vad som händer i Almedalen via mina inlägg här under veckan.

De ska stärka konsumentskyddet

Det har pratats om det länge, men nu blev det av. Det ska bli ett stopp för avtal via telefon, sk. telefonförsäljning. Detta föreslås i varje fall av justitieminister Beatrice Ask och finansmarknadsminister Peter Norman.

I en debattartikel i onsdagens Dagens Industri förkunnade Beatrice Ask och Peter Norman att man nu tänker sätta stopp för telefonsäljare. Förslaget kommer som ett led i det pågående arbetet med att stärka konsumentskyddet. Men det gäller inte all telefonförsäljning utan i första hand försäljning av premiepensionstjänster. Förslagen kan sedan eventuellt utvidgas till andra finansiella tjänster, skriver Ask/Norman.

Svenskar tecknar dagligen avtal via telefon, det vanligaste är sannolikt telefonavtal med halvstatliga Telia, en lukrativ affär för telebolaget. Det kanske förklarar varför man från politiskt håll ser mellan fingrarna med att begränsa den försäljningsformen. Och även om jag är positiv till att det ska krävas en skriftlig påskrift på ett hemskickat avtal så måste jag ifrågasätta på vilka vilka grunder man väljer att stärka konsumentskyddet bara kring försäljning av PPM-tjänster. Varför väljer man inte att stärka konsumentskyddet för allt avtalande via telefon i ett slag?

Att endast lagstifta mot telefonförsäljning av PPM-tjänster känns i bästa fall selektivt. Ask och Norman menar dock att man möjligen kan utvidga förslaget till andra finansiella tjänster, men alltså inte annan telefonförsäljning. Selektivt var ordet.

Förlorarna med stoppet mot sälj av PPM-tjänster via telefon blir naturligtvis de som säljer denna typ av tjänster även om de flesta sannolikt hade förväntat sig ett stopp ändå. Det finns dock andra förlorare. Mer om dem senare.

Så vilka blir vinnarna?

När stoppet införs så kommer det bli svårare att sälja PPM-tjänster. Köparna av en PPM-tjänst är ofta de som annars inte hade gjort ett aktivt val och hade då hamnat  – ja just det – i icke-valsalternativet. Detta konstaterades i utredningen Utvärdering av externa förvaltningstjänster i premiepensionen” som publicerades i slutet av 2012 och som utvärderade utfallet för de som valt externa förvaltare (PPM-förvaltare) under perioden 2001-2010.

”Vinnarna” är alltså AP7 och icke-valsalternativet Såfa och därför förvånas jag inte över att förslaget applåderas så att snålvattnet gör höga vågor hos AP7.

När jag i onsdags läste reaktionerna på förslaget i sociala medier så var det idel lovord. Det bekymrar mig att de många sparekonomer, fondexperter, ekonomijournalister med flera som då gjorde vågen inte förstår att alternativet för kunderna till PPM-rådgivarna är ett statligt alternativ som är ett högriskexperiment (som jag skrivit tidigare om här och här) som kan falla snabbt när marknaderna skakar till. Det är också allvarligt eftersom de ofta rekommenderar spararna just detta alternativ i Premiepensionssystemet.

Och förlorarna då?

Jag tror paradoxalt nog att förlorarna på förslaget blir spararna som Ask/Norman vill stärka konsumentskyddet för. Med förslaget kommer flödet av kunder till PPM-rådgivarna att klinga av kraftigt, kunder som istället kommer att hamna hos AP7 Såfa med en betydligt högre riskprofil än genomsnittsfonden i systemet.

Om man verkligen vill stärka konsumentskyddet kring premiepensionen så vore det lämpligt att börja att informera om risknivån i icke-valsalternativet AP7 Såfa som har en hävstång mot aktier på 150% för personer upp till 55 år. Jag skulle bli mycket förvånad om ens 10% av de som placerar i den fonden har en aning om hur hög risknivån är.

För visst vore det bra om spararna i en högriskfond verkligen visste att de just har hamnat i en högriskfond med sina pensionspengar?

Ps. Jag kanske borde ha skrivit att Peter Norman själv var VD för AP7 under perioden 2000-2010, men skriver det här istället. Ds.