Antal byten borde ha tänt varningslampor

I en replik till min debattartikel den 5 mars i Svenska Dagbladet svarar generaldirektör Katrin Westling Palm att Pensionsmyndigheten har gjort vad de kan efter fondbyteshärvan 2013. Hon beklagar att pensionsspararna har drabbats men anser i övrigt att de informationsbrev som skickats till drabbade sparare varit korrekta åtgärder och att myndigheten inte kan byta tillbaka till den fond spararna senast valt hur som helst.

Låt mig börja med att välkomna den snabba repliken från generaldirektören och att hon beklagar att spararna har drabbats av brottslighet i deras eget system. Det är viktigt att debatten handlar om de som har drabbats av brottsligheten alltså de tusentals helt vanliga blivande pensionärerna. Det är också viktigt att den handlar om det bristande ansvar som Pensionsmyndigheten har visat prov på genom att helt enkelt inte stävja det brott man sedan länge har känt till.

I Westling Palms replik slås jag av det centrala utrymme hon ger till att diskutera det felaktiga i att pengarna skulle återföras till den fond Insiderfonder förvaltar och som spararna flyttats ifrån. Att drabbade sparare vill ha sina pengar återförda till den fond de senast valt förefaller i och för sig naturligt och visst hade det varit bra för vårt bolag, men min debattartikel handlade inte om det. Den handlade istället om det brott som har skett mot spararna i Pensionsmyndighetens system och den skyldighet man har att stävja sådan brottslighet när den har konstaterats och att myndigheten brustit i detta ansvar.

I de många diskussioner vi har haft med Pensionsmyndigheten har vi betonat att brottet måste neutraliseras och att detta bör ske genom att spararna gör ett nytt aktivt val av fond. Det centrala är inte vilken fond de väljer utan att de har den fond som de själva har valt.

Jag undrar om Westling Palm känner till att olagliga fondbyten skedde i Premiepensionssystemet redan 2012 och att pengarna även då gick till samma fond som 2013? Kanske har hon inte nåtts av den uppgiften men alldeles oavsett så är hon felinformerad om fondflyttshärvan 2013. Många samtal inkom nämligen till myndighetens växel redan en eller två veckor efter att fondbytena påbörjades den 1 juli 2013. I samtalen vittnade spararna om att de blivit utsatta för byten utan sitt godkännande och att de aldrig hade lämnat ifrån sig sin kod med en fullmakt om att göra fondbyten. Jag tog emot många sådana samtal vilket även Finansinspektionen gjorde. Så att Pensionsmyndigheten inte kunde ha fattat misstanke och agerat omgående för att begränsa skadan är helt enkelt fel.

Blotta omfattningen av fondbyten mitt under industrisemestern borde dessutom ha fått hela manöverpanelen i myndighetens kontrollrum att blinka okontrollerat. Exempelvis gjordes fondbyten under enstaka dagar överstigande 200 miljoner kronor innebärande att nästan 2 000 sparare skulle ha vallfärdat från stranden samma dag för att göra ett fondbyte mellan samma två fonder.

Men trots att många sparare snabbt bekräftade att fondbyten skett utan deras godkännande – och att myndigheten visste att det skett på samma sätt tidigare – agerade man inte snabbt för att begränsa skadan. Istället valde man att skicka ett informationsbrev till dem. Fem månader senare.

Myndighetens senfärdiga agerande går igen i det senaste brevet som skickades till spararna för två veckor sedan – sex månader efter att Ekobrottsmyndigheten konstaterade brottet. Genom detta brev hoppas man alltså nå de drabbade och några kommer man säkert att nå. Men vilket ansvar tar myndigheten för att resten nås av informationen?

I de händelser som inträffade 2012 och 2013 har myndigheten låtit brottsliga aktiviteter få ske i systemet utan att man har velat, eller vågat, agera. Ett informationsbrev som få öppnar och som kommer flera månader för sent är inte ett proportionerligt agerande.

Katrin Westling Palm och Pensionsmyndigheten bör nu, för de drabbade pensionsspararnas skull, säkerställa att de har en fond de själva valt. En försiktig ursäkt från generaldirektören i en debattartikel fyller knappast på deras premiepensionskonton med pengar de har gått miste om och än mindre neutraliserar det brottet som de har utsatts för.

Pensionsmyndigheten har ett ansvar för vad som händer i Premiepensionssystemet – ett ansvar man inte kommer undan hur som helst.

Erik Lidén, vd, Insiderfonder


Ovanstående är en slutreplik införd på Svenska Dagbladets Brännpunkt den 9 mars till en replik från Pensionsmyndighetens generaldirektör på min debattartikel i samma forum.

Min debattartikel ”Lurade sparare lämnas i sticket” från den 4 mars.

Replik från Pensionsmyndighetens generaldirektör ”Nej, vi byter inte fonder åt folk hur som helst” från den 5 mars.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

2 thoughts on “Antal byten borde ha tänt varningslampor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *