Ett Wredes-utbrott

Detta inlägg skrivs med anledning av det försvar Gunnar Wrede, tillika chefredaktör på Placera.Nu, ger till sajten Realtid.se i anslutning till det blogginlägg jag skrev här igår och som idag också uppmärksammats av just Realtid.

Här ser du Realtids artikel om mitt blogginlägg och här ser du repliken från Wrede.

Det är synd att Wrede försvarar det oförsvarbara. Bättre hade det istället varit om han sagt som det var, exempelvis att deras läsare klagar på om de skriver om fonder de inte kan köpa på Avanzas plattform. Just denna förklaring fick jag nämligen från en av Wredes medarbetare för ett tag sedan. Och det tycker jag är en acceptabel förklaring, men understryker också det beroende som jag påpekade igår mellan Placera och Avanza.

Mitt blogginlägg från igår (som du hittar här) ska inte uppfattas som ett rop på uppmärksamhet för ”mina” fonder? Jag tror, och hoppas, att alla som läser min blogg har noterat de många gånger jag har betonat att jag själv inte är oberoende. Det är just därför jag också påpekar så frekvent att det inte finns något oberoende på marknaderna. Men att inlägget var ämnat åt att få uppmärksamhet kring mina fonder är inget annat än ett slag i luften.

Men det är klart, Wredes inlägg i debatten leder säkert till att Scientia ändå får viss uppmärksamhet.

Det finns ett tydligt beroende mellan aktörer på marknaden – en farlig symbios, i varje fall för investerarna. Tyvärr är investerare idag i ett monumentalt underläge och eftersom ytterst få vill eller vågar kasta ljus över problematiken så valde jag i detta fall att dra mitt strå till stacken.

Det är helt klart att det faktum att 94% av Placera.Nu:s månatliga fondtips finns i Avanzas utbud är orimligt. Som jag skrev igår så kan man, allt annat lika, förvänta sig att 44% av alla fonder Placera rekommenderar finns i Avanzas utbud och alltså en majoritet av fondtipsen finns utanför utbudet. Att det finns en överdriven ”tilt” åt ”Avanza”-fonder kan möjligen bero på Avanzas samarbete med fondbolagen?

Botanisera gärna i Avanzas fondlista så kan du själv se vilka fonder som finns där. Wrede menar att det finns många nischade fonder hos Morningstar som man väljer bort. Men vad jag kan se finns många nischade fonder även hos Avanza.

Ett oberoende Placera.Nu fokuserar på de mest kvalitativa fonderna. Jag är dessutom av uppfattningen att en fonds värdeutveckling talar för sig själv. Och visst, om en fond lyckas riktigt bra så uppmärksammas ju det naturligt av journalister. Det är därför det är så spännande som förvaltare eftersom man dagligen blir bedömd av investerare och media.

Wrede duckar för frågan om varför de fondtips man ger har en överdriven representation av fonder i Avanzas utbud. Det är helt enkelt en omöjlighet att man kan komma upp i 94% ”Avanza-fonder”, eller 90% för den delen. Det förefaller som att det är en vald strategi och då är det väl bara att säga det och skälen därtill?

Vi kommer då tillbaka till en intressant frågeställning: vem granskar granskarna? Wrede och andra chefredaktörer får helt enkelt finna sig att bli granskade av bloggare, fondbolagsdirektörer eller andra frivilliga för investerarnas bästa.

Fem år i kundens tjänst

Fem år har gått sedan jag tog steget från forskarvärlden in i finansbranschen. Jag börjar så smått inse att jag är en udda fågel i denna bransch. Bra eller dåligt, det får andra avgöra, men så är det i alla fall. Men egentligen är jag inte udda bara på grund av min tidigare arbetslivserfarenhet, det verkar ha med grundvärderingarna att göra.

Det är fem år sedan jag grundade fondbolaget Scientia. Med en bakgrund i forskarvärlden har mitt modus operandi alltid varit att hålla mig till sanningen, eller i varje fall min bild av den. Och det kan ju låta enkelt, men det kan man bara göra om man distanserar sig till olika ekonomiska motivatorer. I en sund forskarmiljö är detta inte särskilt svårt. Och det kan jag säga eftersom jag har erfarenhet av det själv. Istället för ekonomiska incitament är drivkraften att i samhällets tjänst förklara komplexa förhållanden och göra det begripligt för vanliga människor.

Du kanske blir förvånad – jag hoppas såklart inte det – men finansbranschen är nog den mest beroende och pengadrivna bransch man kan hitta. Och girigheten är en intressant och bra mekanism som så länge den går hand-i-hand med kunden för då jobbar girigheten för kundens bäst. Men hur ofta går egentligen kund och leverantör hand-i-hand?

Den som tror att det finns verkligt oberoende aktörer på finansmarknader tror fel. Utgå istället från att alla aktörer du möter i finansbranschen utgår från sitt eget bästa, att betala sina egna räkningar, och gärna göra det så enkelt som möjligt med så mycket deg kvar på kontot därefter.

Det finns undantag, såklart, men du gör bäst i att utgå från att de är få.

Ett klassexempel på att oberoende inte är synonymt med finansmarknaderna är att så många investerare så ofta sitter med så fel produkter. Det kan vara högriskprodukter för pensionärer som egentligen behöver lågriskprodukter eller lågriskprodukter för unga som egentligen behöver högriskprodukter. Den stora drivkraften till att investerare får helt fel produkter i knät är de ekonomiska incitament som finns vid försäljningen av dessa produkter.

Ett exempel som säkert de flesta av er känner till är produkter med sk. up-front ersättningar, alltså där säljaren/rådgivaren får en ersättning direkt när investeraren har köpt placeringen. Denna typ av sälj-provisioner stimulerar många säljare/rådgivare att ställa de produkter längst fram som de tjänar mest pengar på, och gärna så snabbt som möjligt. Jämför exempelvis när du köper en grill. Säg att säljaren tjänar fem gånger så mycket på att sälja den dyraste gasolgrillen som på ett likvärdigt billigare alternativ. Vilken grill tror du att säljaren kommer att försöka sälja?

Oberoende är intressant och jag kommer att tänka på ett annat exempel. På Placera.nu, nättidningen som ägs av Avanza, hävdar att man är oberoende från Avanza Bank. Är det möjligt? Inte vet jag, men jag har roat mig med att titta på de fonder som man rekommenderar månad efter månad. Idag finns 1274 fonder som är öppna för handel på Avanza. Om man tittar på Morningstar.se så finns 2917 fonder tillgängliga. Således är 43,68% av fonderna representerade hos Avanza.

Varje månad rekommenderar Placera.nu 10 fonder som köpvärda inför de kommande sex månaderna. Om alla 1274 fonder i Avanzas utbud har samma sannolikhet för att bli utvalda så borde drygt 4 av de 10 fonderna som Placera rekommenderar finnas i Avanzas utbud och drygt 5 borde komma från utbudet som inte finns hos Avanza.

Men sanningen är en helt annan.

Från januari 2010 till december 2012 har i snitt 9,41 av de 10 fonderna som har rekommenderats funnits i Avanzas utbud och bara 0,59 funnits utanför. Möjligen är det så att Avanza är så framgångsrika på att plocka ut kvalitetsfonderna? Skulle du tro att det är så?

Man kan nog utgå från att det inte är en tillfällighet att så många av de fonder som Placera.nu rekommenderar finns i just Avanzas utbud.

Nej, efter fem år i finansbranschens tjänst kan jag konstatera att det mesta drivs av ett ensidigt och kortsiktigt fokus på vad som är bäst för leverantörens (banken, rådgivaren, säljaren osv.) egen vinnings skull. Det finns ett antal, men de är allt för få, som sätter kunden i fokus och levererar en bra avkastning och först därefter tar bra betalt. Jag hoppas att det blir fler i framtiden och kanske kan ett förbud mot up-front ersättningar skapa en bättre grogrund för detta. Oavsett så noterar jag att ”the market good guys” sällan får större utrymme, även om en del journalister är duktiga på att nosa upp dem. Ingen nämnd och ingen glömd.

Observationen så här långt gör mig dock övertygad om att branschen behöver aktörer som bryr sig om kunden. Den dagen jag lämnar det kundfokus som kommer naturligt, då är det dags att göra något annat, stänga butiken. Tills dess är dörren öppen, telefonen påkopplad och hungern oändlig att göra allt för kundens bästa.

Intryck av Almedalsveckan

Nu har en vecka gått av min vistelse på Almedalsveckan och det är dags att bege sig hemåt igen. Så hur var det? Måste man vara i Almedalen som aktör i finansbranschen? Ja, kanske måste man det.

Jag har deltagit på många seminarier och insupit atmosfären. Framförallt har jag lyssnat in på vad lagstiftarna tänker göra framöver på finansområdet och särskilt då på fondområdet.  Det har också blivit många sociala evenemang där nya kontakter knutits och gamla har stärkts. Roligaste evenemanget var tvivelsutan DJ Battle på Kallis med politikerna – det var en magisk kväll.

Intrycken är mycket positiva och jag har svårt att tänka mig någon annan plats, eller något annat forum där man kan träffa och prata med politiker, befattningshavare eller andra med stort inflytande över organisationer, företag eller partier.

Mitt råd till företag som vill stimulera sina anställda är: ge personalen en möjlighet att komma hit under vecka 27 och bli stimulerade. Går man dessutom även på seminarier utan en tydlig koppling till sitt arbete kan riktigt bra saker hända och generera mervärde för såväl bolaget som för individen.

Om jag ska sammanfatta årets Almedalsvecka från mitt eget perspektiv och med tre ord får det bli: transparens, oberoende och hållbarhet.

Transparens, årets modeord numero uno. Alla pratade om det men få verkade förstå innebörden och ännu färre hade förslag på hur man skulle åstadkomma det.

Oberoende, årets modeord numero due. Det man har talat om är att vara en oberoende aktör och vikten av att hålla sig oberoende från andra aktörer och intressen. Min bild av oberoende är: om man är oberoende behöver det inte sägas. Dessutom, som jag tidigare har sagt om finansbranschen, helt oberoende är ingen. Lyssna aldrig på de som säger något annat.

Hållbarhet, årets modeord numero tre. Det har varit hållbarhet i investeringar, i redovisning med mera. Det glädjer mig att hållbarhet har höjts på agendan framförallt när det gäller hållbara investeringar. Långsiktiga förändringar för exempelvis miljön och för mänskliga rättigheter kan ske med hjälp av att företag som är goda förebilder premieras, genom exempelvis att göra det enklare och billigare att få riskkapital, och de som inte är goda förebilder kan man istället påverka att bli bättre.

För många år sedan var jag inblandad i ett stort forskningsprojekt där vår uppgift var att lyfta fram vilka hinder som fanns mot hållbara investeringar. Vi var övertygade, som jag fortfarande är, att om man verkligen ska kunna göra förändringar så måste det ske med det stora kapitalet – det vi alla har via vårt statliga pensionssparande. Jag talar då inte om det som finns i premiepensionssystemet utan i buffertfonderna. Om vi kan förmå att med våra allas pengar – och det är gigantiska belopp vi talar om – att påverka hur företagen verkar och drivs, ja, då kan vi påverka företagen på riktigt.

Ett spännande grepp kring hållbara investeringar togs av svenska kyrkan som körde ett seminarium i S:a Maria Domkyrka bevittnat av den allsmäktige själv. Jag var inte själv på seminariet men det ska ha varit uppskattat av de som var där.

Nej, nu är det dags att göra bokslut för denna gång. Jag är övertygad om att det är bra att delta i Almedalen på något sätt. Det är verkligen inte ett måste, men ur ett nätverks- och spaningsperspektiv erbjuder Almedalen ett möjligheternas smörgåsbord.