Kollektiv börsgissning och börsen 2013

I mitt nedslag kring vad ni tror om Stockholmsbörsens utveckling 2013 för en tid sedan landade den genomsnittliga gissningen att börsen ska upp med 7,5 procent i år. När knappt fem månader har gått av året är det dags för en uppdatering och analys av vad vi kan förvänta oss av börsen framöver.

När Stockholmsbörsen hade stängt idag låg utvecklingen från årsskiftet på +17,6 procent om man inkluderar utdelningarna. Det är alltså en bra bit högre än den genomsnittliga gissningen från er på 7,5 procent. Det ska dock påpekas att median-gissningen var 9,7 procent.

Många investerare har till synes blivit tagna på sängen av den starka börsen och att en hel del ekonomiska data har kommit in bättre än marknaden hade förväntat sig och drivit upp kurserna. Lågränteläget som gäller idag gör att investerarna flyttar från räntor till aktier för att få avkastning och detta har den senaste tiden bidragit till att driva upp kurserna ytterligare.

Så vem ligger närmast i gissningen?

Det är en journalist och en person som är frekvent på Twitter – båda har gissat att börsen ska sluta på 17 procent vid årets slut. Men det är en jämn kamp och på mycket nära avstånd till dessa båda herrar återfinns bland annat en vass analytiker, en revisor och ytterligare en journalist. Vinnaren från förra året har det dock betydligt tuffare med en gissning på 12 procent.

Okej, börsen har gått bra, men var är den på väg den närmaste tiden?

Ja, det är ju något av en tiotusenkronorsfråga, men jag tänkte i varje fall ge er min bild av läget utifrån några parametrar som jag tittar på lite extra.

1. Insidersentimentet. Jag tittar naturligtvis noga på vad insiders har gjort den senaste tiden. De har agerat mycket positivt under en längre sammanhängande period (juni-december 2011). Det kan tyckas konstigt att gå så långt tillbaka i tiden, men det spelar stor roll för hur man ska se på insiders agerande. I slutet av 2011 såg vi tydliga köpsignaler på Stockholmsbörsen utifrån de stora och omfattande insiderköp som hade registrerats under andra halvan av 2011. Redan i september uttalade jag mig själv för detta faktum i en intervju i Placeringsguidens septembernummer med titeln ”Insiders köper till reapriser”.

Varför insiders är en så bra signal för börstemperaturen är för att de som grupp köper före börsuppgångar och säljer före nedgångar. Under andra halvan av 2011 ökade de dels sina innehav med stora belopp – sammanlagt närmare 5 miljarder – men andelen köp var nästan 80 procent av alla aktieaffärer från insiders under juni-december 2011. Det är extremt ovanligt och sist det skedde var mitt under brinnande finanskris. Kort därefter vände börsen kraftigt upp.

Idag är insidersentimentet, alltså andelen insiderköp/totala antalet insideraffärer på väg nedåt aggregerat. Detta brukar innebära att börsen har en bra bit kvar på sin uppåtgående trend. Men att de säljer är väl negativt? kanske du tänker. Nej, det är tvärtom mycket positivt. När insiders börjar sälja (läs: minskar sina innehav) så har börsen i regel mycket kvar att ge. Och min bedömning är att det är så även denna gång.

Min analys av insidersentimentet är alltså att det indikerar fortsatta börsuppgångar under i varje fall det närmaste året, men sannolikt även de närmaste två.

2. Konjunkturen – inköpschefsindex. En annan faktor jag tittar en del på är inköpschefernas syn på den rådande konjunkturen. Ett värde över 50 signalerar tillväxt och ett värde under 50 indikerar en nedgång i industrin. Indexet står just nu och stampar kring 50-strecket, men har dock stigit en del sedan oktober/november 2012 då det låg runt 45. Den positiva trenden som vi nu har också brutit den mer långsiktiga försiktiga trenden och när den gör det  brukar det vara ett gott tecken på ett köpläge (det omvända gäller för säljläge). Detta skedde i månadsskiftet januari/februari 2013 och jag kan inte se några tecken just nu på att köpsignalen ska kunna övergå till en säljsignal den närmaste tiden.

3. Värderingarna (kurs/JEK). Denna faktor “målar” med en bredare pensel och utifrån hur nuvarande värderingar förhåller sig till, säg de senaste tio åren, kan man göra en övergripande bedömning av om aktier är attraktivt värderade eller ej. Värderingarna har gått från kraftigt undervärderade under perioden september 2008 till juni 2009 till att idag vara normalt värderade för Stockholmsbörsen. Vi befinner oss dock fortfarande i en positiv trend och inte förrän värderingarna har stigit över det normala finns det anledning att dra ned sin exponering mot aktier mot bakgrund av denna faktor. Dit är det dock långt kvar och för att Stockholmsbörsen ska anses vara högt värderat mot bakgrund av detta resonemang anser jag att vi behöver en uppgång på i storleksordningen 20 procent från nuvarande nivåer (och när börsen stiger kan det påkalla en ytterligare höjning av vad man anser vara normala värderingstal). För MSCI World Index, alltså världsindex för aktier, behöver vi uppgångar på 35 procent för att närma oss höga värderingar och således en säljsignal. Så det finns gott om utrymme kvar för fortsatta uppgångar på lite sikt.

Jag tittar naturligtvis även på andra faktorer än just de 3 ovanstående.

Sammantaget blir min slutsats följande: börsen kommer att fortsätta upp under 2013 och 2014. Det är inte omöjligt att 2015 också blir ett positivt år.

Ovanstående är min bedömning av aktiemarknaden idag – andra kan komma till andra slutsatser. Men om jag har rätt så kommer 2013 sluta på en högre nivå än där vi står idag på Stockholmsbörsen och i så fall hittar vi vinnaren i gissningen över börsen 2013 bland 17 av 73 deltagare i mitt nedslag.

Vad tror Du om resten av börsåret?

De ska stärka konsumentskyddet

Det har pratats om det länge, men nu blev det av. Det ska bli ett stopp för avtal via telefon, sk. telefonförsäljning. Detta föreslås i varje fall av justitieminister Beatrice Ask och finansmarknadsminister Peter Norman.

I en debattartikel i onsdagens Dagens Industri förkunnade Beatrice Ask och Peter Norman att man nu tänker sätta stopp för telefonsäljare. Förslaget kommer som ett led i det pågående arbetet med att stärka konsumentskyddet. Men det gäller inte all telefonförsäljning utan i första hand försäljning av premiepensionstjänster. Förslagen kan sedan eventuellt utvidgas till andra finansiella tjänster, skriver Ask/Norman.

Svenskar tecknar dagligen avtal via telefon, det vanligaste är sannolikt telefonavtal med halvstatliga Telia, en lukrativ affär för telebolaget. Det kanske förklarar varför man från politiskt håll ser mellan fingrarna med att begränsa den försäljningsformen. Och även om jag är positiv till att det ska krävas en skriftlig påskrift på ett hemskickat avtal så måste jag ifrågasätta på vilka vilka grunder man väljer att stärka konsumentskyddet bara kring försäljning av PPM-tjänster. Varför väljer man inte att stärka konsumentskyddet för allt avtalande via telefon i ett slag?

Att endast lagstifta mot telefonförsäljning av PPM-tjänster känns i bästa fall selektivt. Ask och Norman menar dock att man möjligen kan utvidga förslaget till andra finansiella tjänster, men alltså inte annan telefonförsäljning. Selektivt var ordet.

Förlorarna med stoppet mot sälj av PPM-tjänster via telefon blir naturligtvis de som säljer denna typ av tjänster även om de flesta sannolikt hade förväntat sig ett stopp ändå. Det finns dock andra förlorare. Mer om dem senare.

Så vilka blir vinnarna?

När stoppet införs så kommer det bli svårare att sälja PPM-tjänster. Köparna av en PPM-tjänst är ofta de som annars inte hade gjort ett aktivt val och hade då hamnat  – ja just det – i icke-valsalternativet. Detta konstaterades i utredningen Utvärdering av externa förvaltningstjänster i premiepensionen” som publicerades i slutet av 2012 och som utvärderade utfallet för de som valt externa förvaltare (PPM-förvaltare) under perioden 2001-2010.

”Vinnarna” är alltså AP7 och icke-valsalternativet Såfa och därför förvånas jag inte över att förslaget applåderas så att snålvattnet gör höga vågor hos AP7.

När jag i onsdags läste reaktionerna på förslaget i sociala medier så var det idel lovord. Det bekymrar mig att de många sparekonomer, fondexperter, ekonomijournalister med flera som då gjorde vågen inte förstår att alternativet för kunderna till PPM-rådgivarna är ett statligt alternativ som är ett högriskexperiment (som jag skrivit tidigare om här och här) som kan falla snabbt när marknaderna skakar till. Det är också allvarligt eftersom de ofta rekommenderar spararna just detta alternativ i Premiepensionssystemet.

Och förlorarna då?

Jag tror paradoxalt nog att förlorarna på förslaget blir spararna som Ask/Norman vill stärka konsumentskyddet för. Med förslaget kommer flödet av kunder till PPM-rådgivarna att klinga av kraftigt, kunder som istället kommer att hamna hos AP7 Såfa med en betydligt högre riskprofil än genomsnittsfonden i systemet.

Om man verkligen vill stärka konsumentskyddet kring premiepensionen så vore det lämpligt att börja att informera om risknivån i icke-valsalternativet AP7 Såfa som har en hävstång mot aktier på 150% för personer upp till 55 år. Jag skulle bli mycket förvånad om ens 10% av de som placerar i den fonden har en aning om hur hög risknivån är.

För visst vore det bra om spararna i en högriskfond verkligen visste att de just har hamnat i en högriskfond med sina pensionspengar?

Ps. Jag kanske borde ha skrivit att Peter Norman själv var VD för AP7 under perioden 2000-2010, men skriver det här istället. Ds.