Aktietipsen in i finrummen…

Det ringde på telefonen och kvinnan som nådde mig strax före lunchtid den 20:e januari 2005 var exalterad. Hon hade just talat med en person involverad i forskning kring journalistik. Personen berättade att de just hade dragit igång en meta-studie av den mediala responsen av min avhandling kring aktietipsen i tidningarna.

Enligt forskaren hade över 150 tidningar runtom i landet skrivit om just min avhandling på bara en dag. Det är naturligtvis ett kul minne för mig, men att jag berättar det är inte av ego-tripp-skäl utan för att belysa hur stort intresse media visade för studien som sådan. Ingen hade tidigare utvärderat aktietipsen i en någorlunda omfattande studie. Och eftersom det var just vad jag gjorde fick den stort intresse.

Många var de tidningar och tidskrifter som publicerade tips och med tanke på att studien täckte in tipsen som publicerades runt IT-bubblan så blev den extra intressant. Det var många som hade bränt sig på galna tips när IT-aktier stod på toppen 2000-2002 och det framstod ibland som om man var korkad om man missade tillfällen att hoppa på passagerarvagnen som var på väg att ta vissa aktier till himlen. Det var i alla fall så det ibland förmedlades i analyserna.

Det är kul att gå tillbaka till löpsedlarna runt IT-bubblan – nedan är ett par exempel:

Säkra aktier som ger dig vinst – i Expressen den 20 februari 2000

Satsa på aktier utan risk att förlora – i Aftonbladet den 1 april 2000

Sverige har fått aktiefeber – så gör du de okända klippen – i Expressen den 3 februari 2000

Hur som haver, resultaten från forskningen fick stor uppmärksamhet eftersom den mer eller mindre sågade tipsen över fotknölarna. Ett tag verkade det som att tidningarna hade lugnat ner sig med tipsen, men det tog snabbt ny fart.

I veckan fick jag Svenska Dagbladet i handen och läste med stort intresse Näringsliv som nu har fått en lätt rosa ton. Jag har alltid tyckt om svenskan och vill minnas att jag i en av mina första intervjuer prisade dem för att de faktiskt hade hållit sig ifrån att publicera aktietips. Då berättade en journalist på tidningen att det inte fanns någon anledning eftersom de inte hade den kompetensen. Men det fanns andra tidningar som tog hjälp av externa ”experter” på den tiden, de jag då främst tänker på är Göteborgsposten, Aftonbladet och Expressen.

Men när jag nu läste svenskan så kunde jag notera att aktietipsen har tagit sig in även där. I anslutning till analysen av Hexagon kan man läsa att ”Publiceringen sker i samarbete med tidningen Aktiespararen”.

Efter IT-bubblan och många vilseledande råd som många banker gav till sina kunder och dito som publicerades av journalister och analytiker i tidningarna så trodde jag personligen att tipsen nog var på väg bort från tryckta media.

Bolagsanalyser med tillhörande rekommendation attraherar läsare och då skriver tidningarna om det. Journalister jag talar med vittnar också om att säljtips är ointressanta att skriva om då det bara skapar irritation bland befintliga aktieägare. Bättre då att skriva om aktier man ska köpa. Från utgivarens sida alltså.

När man som läsare bläddrar igenom tidningar eller tidskrifter som frekvent ger aktietips frågar man säg hur många aktier som egentligen kan vara köpvärda på en och samma gång. Personligen tror jag att man gärna ser lite extra positivt på vissa bolag för att kunna sätta ”Köp” delvis eftersom det är vad folk vill läsa och delvis eftersom ”Sälj” är känsligt. Och inte vill man gärna bli nedringd av arga aktieägare i bolaget ”X” man just givit en säljrekommendation.

När nu aktietipsen har letat sig in i de publicistiska finrummen så behöver jag inte tvivla längre: aktietipsen, dåliga som bra, är här för att stanna. Så på med skygglapparna, för tipsen har aldrig gjort någon rik.

Vill du läsa mer om min forskning om aktietipsen i tidningarna? Då kan du läsa följande:

Artiklar av mer lättläst karaktär:

Akademiska artiklar:

Vill du plöja igenom min avhandling? Då hittar du den här!

Sanning eller saga?

Jag öppnar Twitter och ser en blänkare om ett blogginlägg som jag bestämmer mig för att läsa. Det jag befarade innan jag började läsa inlägget bekräftades kort därefter: jag måste skriva ett eget inlägg. Och skälet är att det finns risk för att myndigheten som står bakom inlägget faktiskt vilseleder tre miljoner svenskar.

För en vecka sedan skrev jag ett inlägg om sjunde AP-fondens sk. ”soffliggarfond” AP7 Såfa. Över 3 miljoner svenskar har sina placeringar i Premiepensionssystemet i fonden. Upp till 55 års ålder placeras alla pengarna i fonden i AP7 Aktiefond vilken i sin tur placerar 150% (!) av tillgångarna i aktier spridda runtom i världen. Det innebär inte bara att 100% av kapitalet är placerat i aktier utan att detta kapital i sin tur belånas för att placera ytterligare pengar i aktier.

Det behövs knappast svart bälte som raketforskare för att förstå att placeringen är riskabel.

Idén är dock intressant och under förutsättning att spararen endast innehar denna fond under hela sin tid i Premiepensionssystemet så är det ingen idé. Men där slutar också det roliga. För hur sannolikt är det egentligen att spararen har en fond i 40-50 år? Kan vi ens vara säkra på att Premiepensionssystemet finns kvar om 20 år?

Dessvärre är Såfa mer farligt på ett allmänt plan än det är intressant på ett teoretiskt.

Eftersom fördelarna med förvaltningen ligger i en livslång placering så kan det få mycket negativa konsekvenser på det individuella planet om man säljer innehavet i fonden och flyttar till en annan fond. Ta exempelvis den placerare som investerar på en global aktietopp likt vid IT-bubblan eller på toppen strax före Finanskrisen. En nedgång blir då mer smärtsam med en hävstång på 150%.

Och visst är det en korkad idé att de som inte gör ett val i systemet blir sittande med en sådan produkt? För inte är det väl så att icke-väljarna generellt har en högre riskpreferens än aktiva väljare i systemet?

Och här någonstans når vi kärnan i problemet.

Mitt inlägg för dryga veckan sedan kom som ett resultat av att Aktiva Fonder på sin blogg skrev ett inlägg om det farliga med hävstången som sedan togs upp av Andreas Cervenka på Svenska Dagbladet. Jag har själv sedan en tid diskuterat problematiken med kollegor i branschen att de flesta svenskar sannolikt inte vet hur riskfylld Såfa är. Dessvärre är även många journalister ovetandes om risknivån och har istället hyllat den fina avkastningen under 2012. Att varken spararna eller media känner till fondens risknivå är relativt allvarligt eftersom den vid månadsskiftet februari/mars i år förvaltade c:a 28 % av alla pengar i hela Premiepensionssystemet.

Konsekvenserna som fonden kommer medföra vid nästa börsras kommer att få den mest sömndruckne journalist att vakna ur sin redaktionspsykos.

Svaret på våra inlägg lät inte dröja på sig. Informationschefen på AP7 sköt mot att ”simuleringen” som Aktiva Fonder gjorde är falsk och att den påstådda falska beräkningen gjordes avsiktligt. Hur man än ser på beräkningen så visar den på problematiken: hade Såfa funnits från 2008 så hade värdet per årsskiftet 2012/2013 varit lägre än det var i början av 2008 oavsett vilket index man anser är rätt.

Fel index eller inte så är AP7 Såfa en riktigt dålig produkt för de som inte innehar den i 40-50 år och dessutom är övertygade om att hög risk lönar sig på lång sikt. Framförallt är det en riktigt usel produkt för de som inte förstår att de sitter på en hävstångsprodukt med betydligt högre risk än genomsnittsfonden. Att en kund blir sittandes med fel finansiell produkt för honom/henne är dessutom något som flitigt har diskuterats av självaste finansmarknadsminister Peter Norman.

Informationschefen redogör vidare för att media och opinionsbildare inte förstår att risken har sänkts i AP7 Såfa mot sin föregångare Premiesparfonden som slutade att upphöra 2010. Han pekar då särskilt på att pengarna för en 65-åring placeras till 2/3-delar i aktiefonden (AP7 Aktiefond) och 1/3-del i räntefonden (AP7 Räntefond). Eftersom aktiefonden placerar till 150% i aktier så har då 65-åringen 100% i aktier och 33% i ränteplaceringar.

Den som läser på om den gamla Premiesparfonden kan snabbt se att den i slutet av 2009 placerade till 82% i aktier, 8% ränteplaceringar och 10% i alternativa placeringar.

Så risken har inte sänkts för vår 65-åring – den har tvärtemot höjts.

Informationschefen avslutar sitt inlägg på ett idag PK-sätt med att ge en rejäl skopa åt sk. telefonförsäljare och PPM-rådgivare med att kalla dem ”avarter som hotar systemets legitimitet”.

Det förefaller dock högst sannolikt att de som gör val på rekommendation från telefonförsäljare och PPM-rådgivare gör det med bättre information och kunskaper än de som investerar i AP7 Såfa där inte ens de ansvariga verkar ha koll på hur det förhåller sig.

Kritiken mot AP7 Såfa är i allra högsta grad befogad eftersom 3 miljoner svenskar sitter på en placering med betydligt högre risk än de tror. När de slår ifrån sig hävstångs-kritiken genom att ifrågasätta andras beräkningar så bör de kanske se över sina egna. För, hur var det nu, har risken för en 65-åring i AP7 Såfa verkligen sjunkit i jämförelse med Premiesparfonden?