Gissa börsutvecklingen 2013

Det gamla börsåret har vi nu lämnat bakom oss och ett nytt inleds den 2 januari 2013 – var med och gissa utvecklingen för Stockholmsbörsen 2013 och vinn ett bokpaket!

Visst är det kul att gissa utfallet för börsen, kasta gissningen i byrålådan, och ta fram sin gissning när året har passerat? Nu har du chansen att vara med och gissa och samtidigt vinna ett bokpaket. Denna gång blir värdet på paketet minst 1 166 kronor, uppräknat med förra årets börsutvecklingen från 2012 års gissning, alltså 16,6% upp från 1 000 kronor.

Din gissning – gärna med en kort motivering – vill jag ha via en av följande kanaler:

  • Via e-post till erik.liden@scientia.se
  • Via Twitter
  • Som kommentar till detta inlägg

Ditt svar behandlas naturligtvis konfidentiellt.

I tävlingen/undersökningen om börsutvecklingen 2012 deltog drygt 100 personer, målet i år minst det dubbla. Därför får du gärna tipsa kompisar, barn, barnbarn, grannar, man, hustru, ovänner, ja alla att vara med och gissa. Ju fler, desto roligare. Din gissning vill jag ha nu och från övriga tar jag emot gissningar under de första två börsveckorna av 2013, alltså till och med söndagen den 13 januari 2013.

Var med och gissa börsutvecklingen 2013!

Här är vinnaren i tävlingen om börsen 2012

För nästan exakt ett halvår sedan, alltså i slutet av juni, så gjorde jag en undersökning kring hur ni trodde att börsåret 2012 skulle sluta. I potten låg ett intressant bokpaket och ett drygt hundratal personer deltog i mitt nedslag kring börshumöret. Här är resultatet och vinnaren.

Låt mig backa banden till juni. Grekland stod då inför ett val med ett högst osäkert utfall och lika osäker var landets ekonomi. Ett viktigt val med andra ord. Den resterande delen av året har också bjudit på många inslag som har påverkat börsen, jag tänker då bland annat på den breda statsfinansiella krisen i en rad europeiska länder, ett presidentval i USA, sänkta förväntningar kring tillväxten i Kina, jordbävningar i Japan och så vidare. Många var de röster som tyckte det var svårt att gissa börsen.

Den kollektiva gissningen i undersökningen hamnade på en genomsnittligt gissat utfall för börsen på +0,6 procent. De som gissade före Grek-valet i juni gissade i snitt +0,09 procent och de som gissade därefter +8,4 procent. Hur förhöll detta då sig till utfallet?

Jo, Stockholmsbörsens Generalindex exklusive utdelningar hamnade på +12,0 procent, och inklusive utdelningar på +16,6 procent – .ett finfint börsår med andra ord.

Så till den större frågan – vem vann tävlingen?

Vinnaren är en trevlig prick från Kristianstad som till vardags arbetar som chef för ett rådgivarteam på en storbank. Han gissade på +16 procent. Jag ska också berätta att vinnaren gissade före Grek-valet så han hade ingen ”fördel” av att veta utfallet. 

Grattis Jonas – du kommer inom kort att få ett prydligt bok-paket på posten. Jag kan lova mycket intressanta böcker och som en bonus min avhandling från 2005. Den innehåller faktiskt slutsatser som är lika aktuella 2012/2013 som när den publicerades – vilseledande media och skickliga börsanalytiker. För er andra som är intresserade och vill ha lite boktips att lysa upp mörkret med så ber jag att få återkomma med innehållet i vinnarpaketet lite längre fram.

Jonas var i gott sällskap och på hedrande platser efter honom – utan rangordning – hamnade såväl en informationschef på en storbank, en börsanalytiker, fackrepresentanten som inte kan något om börsen men väl mycket om skor och säkerhets-specialisten från en storbank. Många var de som sköt helt galet i denna börsjakt men, som bekant, bättre lycka nästa gång – låt er icke nedslås ty nya möjligheter bjudes…

Kort om kollektivet. Jag har ju som bekant skrivit ett par inlägg om hur framgångsrika kollektivet vanligen är när det gäller att förutspå osäkra händelser givet att de gör en bästa möjliga bedömning utmed den information de har, agerar oberoende från varandra och att de alla bidrar med något unikt till den kollektiva verktygslådan. Så hur lyckades ”mitt” kollektiv egentligen?

Med sina +0,09 procent var de långt ifrån det slutgiltiga utfallet på +16,6 procent. Jag hade hoppats på ett resultat som låg närmare det slutgiltiga utfallet och möjligen kan tidpunkten varit illa vald. Dessutom hade ju faktiskt halva börsåret redan gått när jag ställde frågan, även om börsen då ungefär låg på plus, minus, noll när undersökningen genomfördes. Utfallet låg dock inom vad som kan förväntas givet att man antar att populationens gissningar är normalfördelade.

Men låt oss strunta i antagande om normalfördelning och skattande av konfidensintervall och ladda batterierna inför börsåret 2013. Ett år som kommer inledas med budgetstup och  analyser av hur låg den globala tillväxten egentligen är. Nu är det upp till er att ta fram spåkulan och kika in i börsåret 2013…

För er som missat mina inlägg om kollektivet samt för er som vill läsa dem igen så kommer länkarna här:

– > Underskatta aldrig kollektivets skicklighet
– > ”Så slutar börsen 2012”
– > Frågor från er om undersökningen

Myndighetens förslag: inför dödskalle-märkning av vissa fonder

Som jag tidigare har skrivit om förekommer det en relativt icke-konstruktiv debatt om fonder och de avgifter som tas ut för förvaltningen. Att det finns en debatt om fondavgifterna är förståeligt och rentav bra, men att ensidigt diskutera avgiften utan relation till fondens utfall är direkt fel och kan i utbildande syfte leda till en helt felaktig bild av hur bra eller dålig en fond verkligen är.

Igår nådde denna debatt en ny dimension med ett kontroversiellt förslag att införa en dödskalle-märkning av vissa fonder av sjunde AP-fondens kommunikationschef. Förslaget kom i ett blogg-inlägg på myndighetens officiella webbsida under titeln  ”Dyra fonder utan historik som säljs per telefon borde dödskallemärkas”.

En diskussion kring fondavgifterna är bra och behövs. Naturligtvis under förutsättningen att det är en nyanserad sådan som även tar upp information om förvaltarmodell, vilka tillgångar fonden får placera i och hur avkastningen har sett ut med den historik som finns tillgänglig.

En diskussion kring försäljning per telefon är också viktig. I den omfattande kritik som förekommer mot denna typ av försäljning så glömmer man ofta att de flesta större svenska bolag knyter avtal med kunder via telefon. Men branschen kommer säkert förändras framöver, exempelvis genom införande av skriftlig accept på ingångna avtal.

Förslaget att dödskalle-märka vissa fonder förefaller såväl problematisk som rent löjeväckande. Då tänker jag kanske inte främst på risken att spararna ska förväxla den med giftiga vätskor eller vem som ska besluta över en sådan varningssymbol och på vilka grunder.

Nej, det mest oroande med förslaget är avsändaren. 

Sjunde AP-fonden är en statlig myndighet och den förvaltar, bland annat, ”soffliggarfonden” Såfa som är default-valet för spararna i premiepensionssystemet. Som myndighet har man ett ganska långtgående ansvar och frågan är väl om det kan anses lämpligt att en myndighet förekommer i ett sådant sammanhang. Särskilt som man kritiserar en del av en bransch man själv faktiskt är en del av.

Jag frågade också kommunikationschefen på Twitter när han publicerade inlägget om det var AP7:s officiella ”hållning” i frågan att dessa fonder borde dödskalle-märkas. Han duckade för frågan.

En ensidig fokusering på avgifter hämmar spararna från att välja fonder som sparalternativ, vilket sannolikt indirekt leder till ett minskat intresse för sparande i aktier. Debatten om försäljning via telefon behövs likaså. Men är verkligen avsaknad av historik för en fond ett skäl att den svartmålas? Är det ett skäl att dessa fonder ska märkas med en dödskalle? Historik är något man förtjänar och tills fondens förträfflighet är bevisad borde man väl just få en chans att visa det?

Det finns en del oklarheter, men helt klart är i varje fall följande:

Förslaget att dödskalle-märka en grupp av fonder sker på myndighetens egen webbsida. Det görs av myndighetens ansvarig för deras kommunikation. Det är alltså inget hastigt påkommet privat inlägg av en lägre tjänsteman. Olämpligheten i ett sådant uttalande behöver knappast understrykas. Däremot hoppas, och tror jag, att de funderar över sin roll på finansmarknaderna framöver.

Det är möjligt att fonder med relativt höga avgifter som grupp lyckas sämre än de med relativt låg avgift. Det är möjligt att fonder som saknar ett långt track-record som grupp har en lägre förväntad avkastning än de med längre historik. Det är också möjligt att telefonförsäljning är ett stort problem. Allt detta är möjligt.

Men, att på ett så starkt sätt som statlig myndighet ta ställning är olämpligt, farligt och sannolikt även konkurrenshämmande.

Det är enkelt att kritisera sina motståndare (alltså de flesta andra fondbolag) när man sitter på en myndighet med dess skyddsnät. För oavsett vilka budskap AP7 förmedlar i sin officiella kommunikation så fortsätter pengarna att flöda in. Inte för att förvaltningen går särskilt bra (vilket den i och för sig kan göra) utan för att det är det automatiska alternativet om spararen inte väljer fond aktivt i Premiepensionssystemet.

Det gör det då alltså ytterligare farligt att som myndighet raljera kring andra fonder och fondbolag som ju arbetar på en konkurrensutsatt marknad, en marknad där AP7 inte behöver marknadsföra eller prestera för att få inflöden i sin soffligar-fond.

Låt mig avsluta med kärnfrågan: ryms AP7:s dödskalle-märknings-förslag av vissa fonder inom myndighetsutövandet?

Mitt svar: Knappast.

Nej, det officella blogg-inlägget från AP7 resulterar i en rad följdfrågor. Tyvärr tror jag att möjligheten till en nyansering av bilden från deras sida kommer att utebli. Men som företrädare för ett bolag i branschen ville jag bara säga det jag har skrivit i ovan och som kort kan sammanfattas så här:

Det räcker med osakliga diskussioner i branschen och den ensidiga avgiftsfokuseringen. Visst spelar avgiften roll, men det är väl inte storleken på avgift som genererar nivån på avkastning?