Uppdatering om kollektivets gissning om börsen 2012…

För en vecka sedan fick jag en fråga i min inbox: ”Hur ligger jag till i börsgissningen?”. Därtill fick jag också en uppmaning om att ge svaret i form av ett inlägg och här kommer svaret…

I ett inlägg i juni frågade jag vad ni tror om börsutvecklingen 2012. Vi stöd just då inför ett viktigt val i Grekland som gjorde att många ryggade inför själva frågan. Det visade sig som så många gånger förr att vi oroar oss överdrivet mycket när det ser negativt ut (just som man inte oroar sig alls när allt ser bra ut för stunden). Gissningarna hamnade lite ”all over the place”. Den mest negativa gissningen hamnade på -22 procent och den positivaste gissningen på +25 procent.

Så nu till frågan från den ytterst sympatiske herren som jag inledde inlägget med som njuter av livet i Upplands Väsby – hur har det gått för just honom? Tja, han gissade på +2 procent och ligger således en bit ifrån dagens utfall på +11,75 procent, även om mycket fortfarande kan hända.

Eller rättare sagt – det mesta kommer fortfarande att hända.

De som leder denna ”tävling” av de 107 som svarade på utmaningen är två stycken som gissade att Stockholmsbörsen skulle sluta 2012 på +12 procent. En av dessa herrar arbetar idag som rådgivare på en av storbankerna i norra delarna av Sverige.

Alla svar och nuvarande börsutveckling kan du se i nedan figur!

Vi är nu just i inledningen av rapportperioden för det tredje kvartalet. Mycket kan fortfarande ske. Många bolag ska berätta hur det tredje kvartalet har utvecklat sig och dessutom är det ett stundande presidentsval i USA. Ikväll äger exempelvis den tredje och sista debatten mellan president Obama och utmanaren Mitt Romney rum. Utfallet av detta val kan naturligtvis påverka marknaderna. Själv sätter jag väckarklockan i natt för att se hur duellen faller ut.

Min fråga till dig är hur du tror att börsåret 2012 slutar i Sverige? Bidrag med ditt svar nedan!

Vad tror du idag om hur börsåret 2012 slutar?

  • -5 till + 5% (46%)
  • +5 till +10% (21%)
  • +10 till + 15% (15%)
  • Bättre än +15%, man är väl optimist (10%)
  • -10 till -5% (5%)
  • Sämre än -15% (3%)
  • -15 till -10% (0%)

Röster: 39

Kunskap är nyckeln…

I måndags, den 15 oktober, släppte Fondbolagens Förening sin rapport ”Kvinnor och män som fondsparare 2012”. Underlaget till rapporten är en undersökning som föreningen har genomfört tillsammans med TNS Sifo Prosera där man tillfrågade 1 437 privatpersonerna i åldrarna 18-74 med en deklarerad inkomst kring sitt fondsparande. Svaren är intressanta men samtidigt alarmerande.

Fondbolagens Förening är en organisation dit många av Sveriges fondbolag är anslutna. Organisationen publicerade i början av veckan sin årligt återkommande rapport kring fondsparandet och visar som vanligt tydliga skillnader mellan kvinnor och män i sitt sparande. Skillnaderna är stabila över tid och oberoende av klimatet kring fondsparande generellt.

Kvinnor tar lägre risk, lyssnar mer på rekommendationer från människor de känner och placerar i större utsträckning i fonder än direkt i aktier.

Män? Högre risk, litar mer till den egna förmågan, investerar hellre i aktier och går mer på aktietips och rekommendationer i tidningar och på aktiesajter.

Det är nog lite som med bilkörning. Kvinnor håller bättre avstånd, kör försiktigt och långsammare. Men kommer ändå fram till målet. Män kört fort, hetsigt och kommer snabbare fram. Men med lite krockskador.

För en aktieperson, och särskilt som ”gammal” forskare, är det naturligtvis extra intressant med undersökningar. Men frågan är hur det är ställt med kunskapsnivån kring fondsparandet hos gemene man?

Två saker som rapporten visar på oroar mig:

1. Bara tre av tio fondsparare, såväl bland kvinnorna som männen, känner till att förvaltningsavgiften alltid är avdragen när fondens avkastning redovisas. Ännu konstigare blir det mot bakgrund av att samma sparare anser att avgifter, tillsammans med fondens risknivå, anges som den viktigaste informationen vid val av fonder.

2. Bara 10% av spararna i premiepensionssystemet känner till att fondavgifterna inom premiepensionssystemet är kraftigt rabatterade. Ännu värre är att kunskapen hos kvinnorna är på 7%.

Från ovanstående ganska dystra resultat drar jag slutsatsen att svenska fondbolag har en omfattande informationsinsats framför sig. Men jag kan också konstatera att såväl Pensionsmyndigheten som politiker har ett stort ansvar för den bristande kunskapen som spararna i premiepensionssystemet har. Är det inte ett misslyckande med gigantiska proportioner om bara var tionde vuxen svensk vet att staten är en av de bästa avgiftsförhandlarna som finns?

Här snackas det om Normanbelopp när spararna inte ens vet hur avkastningen redovisas, hur avgifterna tas ut eller beräknas. När fondspararna sparar i fonder via sin bank betalar de gladeligen ett par procentenheter på det sparade kapitalet per år. Varför? De får aldrig informationen om hur hög avgiften är. Men när de ska spara utanför den egna banken, utan rådgivaren ”Roger” att hålla i handen blir de snabbt misstänksamma och frågar misstänksamt –  ”Hur hög är avgiften egentligen?”.

Om de hade vetat att den l-ä-g-s-t-a rabatten som de får via spararande i premiepensionssystemet är 65% så hade det nog varit en annan femma.

Med en bakgrund inom forskning och utbildning tar jag gärna en undervisande ”hållning” vid de tillfällen när jag presenterar mitt egna bolags fonder till kunder. Jag berättar gärna om snittavgifterna som olika aktörer tar ut. Och jag berättar gärna om varför de flesta fondbolag ”bara” tar ut en hög fast avgift. Om de hade trott på sin förvaltning hade de sänkt avgiften och givit sig själva möjligheten att ta ut en rörlig avgift när fonden utvecklas bättre än index, och på så vis suttit i samma båt som kunden. OCH, om politikerna hade velat att skattebetalarna hade velat uppskatta premiepensionssystemet så hade de säkert berättat om den fenomenala förhandlingen som de har lyckats med när de har pressat fondavgifterna i premiepensionssystemet.

Men det är inget du kommer att höra i en regerinsgförklaring.

Läs hela rapporten från Fondbolagens Förening här…

PPM är inte problemet, det är utbildningen

I fredags kunde vi läsa i denna artikel i Svenska Dagbladet att den välkände s-politikern Leif Pagrotsky tycket det vore en bra idé att lägga ner PPM, alltså Premiepensionssystemet. Hans salva saknar dock grund och logik.

I artikeln berättar Pagrotsky att han tycker att PPM-systemet ”blev en dyr flopp” och att det varit för dyra avgifter, för låg avkastning och får få aktiva fondval. Den alltid så intressant skäggprydde Göteborgaren har naturligtvis en poäng – att det är på tok för få aktiva fondval.

Men det är också det enda vettiga.

Pagrotsky och hans politikerkompisar borde också ställa sig frågan vilket ansvar de själva har för de få aktiva valen. Vad har de egentligen gjort för att informera och utbilda kring vikten av att göra aktiva val? ”Inte mycket” skulle nog svaret bli. Där borde politikerna naturligtvis lärt sig något men av den eftertänksamheten har intet blivit.

Dessutom har Pensionsmyndigheten själva annonserat att de som har lyckats bäst iPPM-systemet är de som är aktiva – aktivitet har alltså slagit soffligar-valet sjunde AP-fondens Såfa.

Och Pagrotsky pekar också ut de blodsugande fondbolagen som tar ut avgifter också. Hemska tanke. Höga avgifter? Nej, knappast. Alla fondbolag som vill finnas med i det stora utbud som PPM tillhandahåller får mangrant acceptera att lämna en rabatt på 65 procent på sina avgifter. Minst. Det är uppenbart att Pagrotsky inte vet vad han pratar om eftersom den rabatt som myndigheten har förhandlat fram med de anslutna fondbolagen är kraftigt lägre än de annars skulle ha varit och naturligtvis till gagn för framtida pensionärer.

Att avskaffa PPM vore en riktigt korkad lösning. Att svenskarna ”tvingas” välja och ta ansvar för en mindre del av sin framtida pension sörjer för en ”mjuk” utbildning i sparande och pensioner. Systemet gör att gemene man tvingas sätta sig in i sin framtida pension. I mina ögon är det en okej lösning på det större problemet att vi inte har en utbildning kring sparande på vare sig grundskola eller högstadie. Men däremot kör man träslöjd och annat som tydligen anses viktigare. Tjena.

Det gläder mig att se att flera debattörer ryter till kring Pagrotskys uttalande. Bland annat har Avanzas Claes Hemberg invänt mot förslaget via detta inlägg samt såväl Placer.Nu:s skribent Frida Andersson i detta inlägg. Och fler lär följa.

I min värld är problemet enkelt. Politikerna har valt att sparandet inte ska finnas med på läroplanen. Det innebär att ett av de viktigaste ämnena inte finns med när unga ska utbildas. Egentligen är det självklart att sparande ska finnas med som ett eget ämne i skolan, i varje fall under senare delen av årskurserna 1-9. Då lär man sig om att hushålla med sina resurser, vilka konsekvenser SMS-lån kan få osv. Denna kunskap behöver man naturligtvis i tidigare år snarare än de senare. Då är det redan för sent.

En av fördelarna med PPM-systemet, förutom att det ger var och en möjligheten att besluta om förvaltningen av en mindre del av den framtida pensionen, är att det verkar utbildande. Media hjälper till med den utbildningen genom att genomlysa möjligheterna i PPM:s utbud och fondbolagen gör också sitt. En annan fördel är att de förhandlar hårt med fondbolagen om vilka rabatter som krävs för att få finnas med i utbudet. Där kan man inte säga annat än att de gör ett riktigt bra jobb för de framtida pensionärerna. En lägre avgift en den som finns i PPM-systemet kan de annars drömma om.

Det nuvarande PPM-systemet bidrar till att var och en gör bättre val kring sitt övriga sparande. Men kanske vill Pagrotsky att alla pengar ska gå, som han säger, till en AP-fond. Katastrof i så fall för de blivande pensionärerna. Nej problemet är inte PPM-systemet som man egentligen borde utöka för att ge inkomsttagarna att ökat inflytande över sin framtida pension. Problemet är avsaknaden av utbildning kring sparande som är ett måste för att svenska ungdomar ska förstå vikten av att spara, vilket för länge sedan har påpekats av Aktiespararna (se bl.a. detta inlägg). Inför en sådan utbildning i läroplanen så är vi ett steg i rätt riktning.

Med rätt utbildning blir spararna mer aktiva och förstår bättre de val de gör och vilken påverkan det kan ha för deras framtida pension.

Och vad gäller Pagrotskys förkärlek till AP-fonderna så är det inte länge sedan vi kunde läsa om kritiken mot AP-fonderna för sin ”vidlyftiga representation” eller kring förslaget i AP-fondsutredningen från utredare Mats Langensjö som föreslår att antalet AP-fonder ska minska för att dra ned på kostnaden i förvaltningen. Inte länge sedan alls. Den gången, för någon vecka sedan, tyckte Pagrotsky att antalet AP-fonder inte skulle minskas för att sänka kostnaderna…

Vindarna vänder snabbt och det är, som sagt, en hel del politik i det hela.