GHP: insiders fortsätter köpa, kursen stiger

När jag senast kommenterade Global Health Partner hade aktien repat sig något från den störtdykning som den gjorde från ungefär 5 kronor då jag skrev om den första gången till 3,40. En kvartalsrapport för det andra kvartalet som kom in betydligt sämre än en del investerare hade väntat sig tog bort alla köpare och flera aktieägare sprang mot utgången.

Det blev då som det så ofta blir när många vill sälja en aktie samtidigt – en överreaktion. När nu insiders fortsätter att öka sina innehav – nu senaste när den största ägaren köpte motsvarande 3 procent av alla utestående aktier i bolaget – så stiger kursen igen. Kursen står nu högre än när jag utnämnde den till månadens insideraktie i InsiderAnalys. Under kortare perioder under dagen idag handlades aktien idag till 5,35 kr.

Vad lär man sig av detta? Aktiemarknaden är inte en plats för flyktiga och snabba beslut – det är en plats där resonemanget istället ska kretsa kring långsiktiga investeringsbeslut där man resonerar i termer av att köpa en del av ett sunt företag med god potential att växa och därigenom generera såväl utdelningar som en stigande aktiekurs. Utan att gå in på detalj kring GHP-aktien är jag övertygad om att det är en aktie som har stor potential till att fortsätta sin återhämtning.

Jag har själv bedrivit en hel del forskning kring hur marknaden reagerar på såväl positiv information och det finns en viktig gemensam nämnare: marknaden överreagerar på all information!

Det ska bli extra intressant att följa aktiens framfart framöver, men det köp som gjordes den 14 september av storägaren Bo Wahlström via bolaget Metroland BVBA och som uppgick till 2 miljoner aktier är en ytterligare indikation att något positivt är på gång.

Men glöm inte hur jag alltid har propagerat: insiders agerar alltid före något är på väg att ske; vanligen 3-6 månader. Om vi ska tro det större köp på 2,7 miljoner aktier som Wahlström gjorde i mitten av juni så är den tiden nu…

Börshimmelen en insiktsfull person mindre

Det har varit en känslomässig ”eye-opener” vecka. Framförallt har den innehållit sjukdomar hos personer jag håller av och den kulminerade i bortgången av en person som jag hyste den största respekt för.

Jag upplever ofta att såväl experter som det mediala körslaget sjunger samstämmigt om börsen i ”En slank dom hit, och en slank dom dit, å en slank dom ner i diket…”. Flockbeteendet på börsen är både väl etablerat som väl dokumenterat och att det råder en politisk korrekthet även på börsen råder det inget tvivel om.

Stefan Axenram har i dagarna gått ur tiden och han var allt annat än en politiskt korrekt börsanalytiker. Med en stor portion insikt och mycket god kunskap gjorde han sina egna analyser – som ofta hamnade på tvären med den samlade börskören. Och han hade dessutom rätt.

Jag träffade Stefan för fyra år sedan genom en gemensam bekant. Stefan var under många år förvaltare, men hade sedan ett par år dragit sig tillbaka och betraktade världens ekonomier, speciellt genom sajten ”Börslänk” – där han skrev uppskattade analyser för en stor skara som följde hans analyser noga.

Jag minns våra trevliga samtal. Jag minns dem väldigt väl eftersom dom inte liknade några tidigare samtal jag haft om börsen och om världens ekonomier.

När journalister viftade bort problemen med den ekonomiska ställningen i flera europeiska länder finansiella varnade han för att det var en riktigt svår situation. Och att den var på god väg att försämras ytterligare. Och nog fick han rätt alltid. När vi talades vid i mars 2011 berömde jag honom för hans träffsäkra analyser om krisekonomierna så försäkrade han mig om en enda sak: ”det blir mycket värre!”.

Han var en insiktsfull person som med sin djupa kunskap om de finansiella marknaderna ofta hade analyser på tvären med den övriga finanskåren. Men oftast fick han rätt.

Med djup kunskap finns förmågan att göra insiktsfulla analyser. Och där denna förmåga finns är det inte farligt att gå emot den stora massan – det är en plikt. Den plikten tog Stefan Axenram på allvar. Jag kommer sakna hans förmåga att gå emot massan när han visste bättre.

Låt inte musiken tystna

Den 29 maj 2012 var en hektisk dag i min kalender. Därför kom blixten som från den klaraste himmel när jag runt 22.30-tiden slogs av nyheten att Günther Mårder avgår som VD för Aktiespararna.

Jag har själv under ett antal år varit engagerad i organisationen och känner såväl Mårder som flera andra i organisationen. Oavsett vad man anser om Aktiespararna så kan man konstatera följande: det är en jäkligt svår och krävande organisation att leda och representera som VD. Och Mårder lyckades exceptionellt väl med denna uppgift.

Jag var själv skeptisk den dag som Mårder tillträdde, egentligen uteslutande på grund av hans låga ålder, men insåg snabbt att hans erfarenheter från organisationen med råge skulle väga upp detta. Sedan hans tillträde har organisation stärkts och även om medlemstalet varit sviktande de senaste åren så har detta mer berott på omvärldsfaktorer och ett riktigt taskigt börsklimat än något annat. Mårder lyckades också väl med media – en helt avgörande faktor för att organisationen har lyckats få en så starka ställning som maktfaktor i börsvärlden.

Men sedan Mårder annonserade att han lämnar som VD har det varit tyst. Oroväckande tyst. Och visst är det väl förståeligt att organisationen med den tillförordnade VD:n får viss respit, men musiken som tidigare spelat på så hög volym har nu tystnat och gjort det på tok för länge.

Jag tror nämligen inte att Aktiespararna har råd att inte vara aktiva i samhällsdebatten särskilt länge till. Risken som jag ser det är att medlemstalet får en rejäl justering nedåt och att de aktiespararande medlemmarna lämnas åt de kapitalistiska vargarna – helt i onödan.

Aktiespararna behövs. Och jag är inte ensam om att säga det. I våras lyssnade jag till en presentation av finansmannen Sven Norfeldt i Göteborg. I hans presentation berättade han om sina erfarenheter på aktiemarknaden och gjorde då även följande konstaterande:

Vi har Aktiespararna och tacka för att aktieägandet är så högt som det är i Sverige. DE har gjort en stor insats för Sverige och jag anser att alla som äger aktier i Sverige borde vara medlem i organisationen och egentligen borde alla svenskar vara det.

Aktiespararnas röst behövs nu! Ni behövs för att försvara medlemmarna på stämmorna. Ni behövs som en motpol till alla de kapitalistiska intressen som styr finansbranschen. Ni behövs för att aktiesparandet är viktigt och för att det berikar.

Så, med detta sagt, bästa Aktiespararna, låt inte musiken tystna.