Frågor från er om undersökningen…

Jag ska strax börja fira en klassisk midsommar i de södra delarna av vårt land. Dessvärre är det mer klassiskt än önskat – det regnar. Såklart.

Mitt inlägg om undersökningen om börsutvecklingen 2012 fick mycket respons och många tyckte det var en spännande och ett bra initiativ. Framtiden kommer ge oss svaret på om den genomsnittliga gissningen är en bra approximering av det verkliga utfallet. Det finns dock goda chanser för att det är så.

På Twitter var en glad twittrare av åsikten att ”kollektivet” inte kan ge smarta svar om ”de riktigt svåra besluten”. Jag är av en helt annan åsikt. Och det har att göra med att det finns få, om några, enskilda experter som gång efter gång lyckas bättre än kollektivet.

Du har säkert listat ut det själv att ta rygg på en enda expert sällan är en särskilt lyckad strategi. Gruppens beslut om komplicerade frågor är bättre än de enskilda individernas gissningar. Visst finns det ibland en eller ett fåtal individer i gruppen som lyckas bättre, men de är inte samma individer gång efter gång. Å nej. Och även om det för varje frågeställning finns en individ (inte samma individ varje gång) som är bättre än gruppen – hur ska du veta vem det är? Jag kan försäkra dig om att det inte kommer att bli enkelt. Lägg därtill att gruppen alltså är bättre än nästan alla enskilda individer i gruppen så har du ett bra skäl att följa kollektivets beslut.

Och här kommer jag till en annan fråga som jag fått efter undersökningen: Varför skulle medelvärdet vara den bästa uppskattningen av gruppens gissning istället för exempelvis medianen?

Svaret på den frågan är dels att medelvärdet visat sig vara betydligt bättre än just medianen, men det finns också en – i samma anda – förklaring till det. Förklaring följer.

När en enskild person gör en gissning av en frågeställning så väger de in all tillgänglig information som de har om frågeställningen. Varje persons bedömning/gissning är ett resultat av två komponenter: 1) information och 2) en felterm.

Ibland är feltermen positiv, ibland negativ. Oavsett så tar dessa feltermer ut varandra mer eller mindre, vilket gör att det genomsnitt vi får är en mycket bra gissning.

Hela poängen med att fråga en diversifierad grupp människor om en komplex frågeställning är att de har olika information, kunskap, bakgrund och ursprung. Det gör att de alla bidrar på ett eller annat sätt med ny information. Det är lite som på en arbetsplats – en samling individer med samma utbildning, bakgrund och förutsättningar kan inte se på ett problem på mer än ett sätt. Och tänk hur tråkig en sådan arbetsplats vore att arbeta på.  Eller tänk på det som att varje individ kommer till ett bygge med en verktygslåda innehållande ett antal verktyg.

Hur skulle bygget se ut om alla kom med en vinkelhake, pluggar, en sopborste, en hammare och en spackelhink?

Jag tror att ni förstår vad jag menar.

MEN, det finns tillfällen då grupp inte längre blir en smart rådgivare. Det är när förutsättningarna för ett smart kollektiv inte finns. I ett tidigare inlägg om detta så skrev jag att det bland annat är att individerna ska i) vara oberoende från varandra, ii) ska kännetecknas av mångfald, och iii) bidra med unik information – även en egen analys gäller då.

I en börsbubbla så slutar någon av ovanstående tre faktorer att fungera. Då köper investerare en aktie i tron om att alla andra också vill köpa aktien, som i sin tur tänker samma om alla andra investerare.

Investerarna har då slutat ställa sig den grundläggande frågan: är bolaget verkligen värt det pris jag nu får betala för en aktie?

”Så slutar börsen 2012…”

I mitt senaste inlägg visade jag att ett större kollektiv av olika individer kommer med ett samlat smart svar även om de ingående individerna inte är raketforskare. Helst ska den inte innehålla alltför många raketforskare i varje fall. Den ska innehålla olika människor med varierande bakgrund, utbildning, ursprung osv.

På bloggen, till mina följare på Twitter, på Börssnack på DI.se och till personer som jag känner ställde jag frågan: ”Hur slutar börsen 2012?”. Jag utlovade samtidigt att behandla svaren konfidentiellt för att få så trovärdiga svar som möjligt.

Detaljer om svaren är som följer:

  • Antal svar: 105 (96 av män, 9 av kvinnor)
  • 7 av svaren kom efter utfallet av Grekland-valet i helgen
  • Svaren kom ursprungligen ifrån kontakter via följande källor: 11 (från Börssnack), 9 (bloggen), 35 (e-post), 29 (Twitter), 1 (Facebook)

Spridningen bland ålder och bakgrund hos de som har svarat är stor, även om det finns en övervikt på unviversitetsutbildade i min grupp – betydligt högre än hos den genomsnittliga befolkningen. Bland de som svarat återfinns exempelvis följande yrkesgrupper: mäklare, daytraders, reklamfolk, flygkapten, bokförare, egenföretagare, IT-konsulter, styrelseproffs, kemiingenjör, fondfolk, fotbollsnörden och ett par VD:ar samt fackrepresentanten som kan allt om skor.

För att just mitt kollektiv ska kunna komma med en smart gissning på hur börsen slutar 2012 så krävs att ett antal kriterier är uppfyllda:

  1. Mångfald av åsikter: varje person ska ha någon informationsbit som inte de andra har, även om det bara rör sig om en egen analys av kända fakta
  2. Oberoende: åsikterna ska inte påverkas av andra
  3. Decentralisering: slutsatserna/åsikterna ska vara färgade av lokala förutsättningar
  4. Aggregering: en mekanism för att kvantifiera åsikterna till en gemensam åsikt för hela gruppen

Det finns inga i gruppen som har samma utbildning, bakgrund, arbete osv. Det gör att jag är säker på att gruppen klarar av punkt 1 galant. Individerna är oberoende eftersom jag bad om att få svaren via e-post för att enskilda respondenter inte skulle påverka andra. På Twitter förekom en del som svarade direkt och därför var synliga för andra, men det har till synes inte påverkat utfallet. Decentraliserade är de definitivt. Visst finns många respondenter i Stockholm, men inte fler än andelen i genomsnittsbefolkningen utgör. Aggregering är inga problem heller då svaret är ett procenttal efter vilket vi kan ta ett genomsnitt, dvs. enkelt att beräkna.

Alltså bör det svar som min grupp lämnar vara en bra gissning om hur börsen verkligen kommer sluta 2012! Nyfiken på utfallet?

Om kollektivet har rätt så kommer börsen sluta +0,41% för helåret 2012.

Denna siffra är ett genomsnitt av samtliga 105 svar. Den delgrupp som är mest positiva återfinns bland de som jag känner personligen; +2,57 procent är deras gissning. De mest negativa är de som följer mig via bloggen; -5,25 procent gissar dem. De som svarade efter Grek-valet gissade i genomsnitt +8,4 procent och om de exkluderas landar snittet på -0,17 procent.

Svaren från individuella respondenter fördelar sig nedanstående figur, med procent på y-axeln:

Så gissar 105 personer att börsen slutar 2012 !

Det finns mycket mer att säga om svaren som jag har fått, men jag återkommer nog till detta framöver.

Jag vill tacka er som deltog i denna ”undersökning” och att 105 individer har valt att deltaga gläder mig! Jag hoppas att ni deltager även nästa gång jag gör en liknande undersökning för genom att samla in hur kollektivet ser på en frågeställning likt denna ger er en bra vägledning eller i varje fall en bild av vad ”gemene man” tror.

Frågeställningen om börsutvecklingen är komplex och mycket ska väga in; det är svårt att koka ned och kvantifiera ”om”, ”kanske” och ”sannolikt” i en enskild siffra. Hur ni lyckas får vi se, men jag hoppas att er gissning kommer nära! Det närmaste svaret belönas med ett finfint bokpaket. Jag kommer alltså att följa upp utvecklingen noga.

Och till sist, min egen gissning: +10 procent.

Underskatta aldrig kollektivets skicklighet!

Du sitter skönt i soffan en söndag afton. Teven är på och från favoritprogrammet – ”Vem vill bli miljonär” – skvalar svaren självsäkert ut från en av de många som försöker nå den hägrande storvinsten.

Killen som sitter på barstolen mitt emot programledaren, låt oss kalla honom Anders, svarar självsäkert på fråga efter fråga. Men sedan kommer det ofrånkomliga. I den exponentiellt stegrande svårighetsgraden på frågorna så får han plötsligt en där han är osäker över svaret. Eller, rättare sagt, han har inte den blekaste aning. Så vad ska han göra? Han väljer en av sina tre kvarstående livlinor och ringer upp vännen som brukar vara säkerheten själv på ämnet som frågan kom på.

”Saken är biff”, tänker han, ”Hasse löser frågan enkelt som vanligt”. Så programledaren ringer upp kompisen Hasse och förklarar förutsättningarna. Anders och Hasse hälsar på varandra och Anders ställer frågan. Trygg över kompisens svar vidarebefordrar Anders svaret till programledaren som sitt slutgiltiga svar. Efter diverse trumvirvlar kommer programledarens dom – alternativet som Anders valde var det rätta!

De personer som tävlande väljer ut att ringa i en trängd situation är de bästa de känner på respektive område. Vi kan helt enkelt säga att de är experter, eller hur? Det kanske också är därför som de under press när de blir uppringda har rätt i 65 procent av fallen.

En av de andra livlinorna som en tävlande kan använda sig av är att fråga publiken. Publiken utgörs av en skara människor med olika bakgrund, ursprung, utbildning och ålder. De flesta är allt annat än experter på just den fråga som ställs. Ändå är det svar som publiken ger med flest röster rätt i 91 procent av fallen.

En del av tankarna och berättelserna i detta inlägg kommer ifrån boken som jag tidigare har rekommenderat här på bloggen – The wisdom of crowds av James Surowiecki.

När jag läste boken på semestern förra veckan fick jag också en idé om att fråga er som besöker min blogg, de som följer mig på Twitter och andra som jag känner att gissa på börsutvecklingen för helåret 2012 för drygt en vecka sedan. Men mer om det senare.

Att ett kollektiv är ”smart” har ifrågasatts sedan långt tillbaka av många ”lärda män”. Att hävda att kollektivet har en skicklighet att komma med bra svar på komplexa frågeställningar har varit mycket kontroversiellt i historien och har inte heller idag nått fullständig acceptans.

För att kollektivet tillsammans ska kunna vara smarta, krävs dock att fyra förutsättningar finns:

  1. Mångfald av åsikter: varje person ska ha någon informationsbit som inte de andra har, även om det bara rör sig om en egen analys av kända fakta
  2. Oberoende: åsikterna ska inte påverkas av andra
  3. Decentralisering: slutsatserna/åsikterna ska vara färgade av lokala förutsättningar
  4. Aggregering: en mekanism för att kvantifiera åsikterna till en gemensam åsikt för hela gruppen

En spännande effekt av hur detta fungerar är att små grupper av erkänt framstående experter på ett område kommer ofta till ett sämre gruppbeslut än större grupper av ”average Joes”. Men hur kan det komma sig? Jo, små grupper av experter har samma kunskap och tillför därför ytterst lite ytterligare information till beslutet. Större grupper av människor med helt olika bakgrund kommer med olika förutsättningar och kan på så vis bidra med ny information vilket förbättrar underlaget för det samlade beslutet.

Det finns ett underbart exempel på ovanstående gränsdragning mellan stor grupp av helt vanliga människor och en liten grupp experter:

Den brittiske forskaren Francis Galton begav sig 1906 på en boskapsmässa. På mässan fanns en tävling där man kunde gissa vikten på en slaktad oxe. För sex pence kunde man delta i tävlingen. Alla som gissade fick se den oxe som skulle slaktas. Sammanlagt 800 personer deltog i tävlingen och de tävlande bestod av en del slaktare och bönder (läs: experter) men merparten var icke-experter utan kunskap om boskap, än mindre en oxe.

Galton samlade ihop svaren och beräknade gruppens genomsnittliga gissning. Om gruppen, eller kollektivet, vore en person så skulle det vara den personens gissning på vad den slaktade oxen vägde. När han gjorde det var han övertygad om att gruppens gissning skulle vara långt ifrån det verkliga utfallet.

Gruppen hade gissat att den slaktade oxens vikt var 1 197 pound. När oxen hade slaktats och vägts in stannade vågen – på 1 198 pound. Ofattbart eller hur? Dessutom lyckades en grupp av professionella slaktare betydligt sämre än gruppen.

Ett annat område där gruppen är smart är att gissa antalet bönor/mynt/riskorn i en glasburk.

Naturligtvis så finns det alltid enskilda individer i gruppen med sin egen gissning är nära, eller närmare gruppens svar. Men denna individ är nästan aldrig samma period när försöket upprepas, vilket stärker slutsatsen att en grupp med de 4 olika förutsättningarna ovan kommer till konsekvent smarta svar! Det finns många, många fler insikter på området. Men de överlåter jag till er när ni läser boken av Surowiecki!

Slutsats: det kanske inte är så dumt att fråga kollektivet när man vill få en bra uppskattning på rätt svar?

Så, med dessa exempel, vad tror ni att ”mitt kollektiv” trodde om börsutvecklingen 2012? Det får ni se i nästa inlägg som jag lovar kommer under kvällen idag…