Hur många jämförelsepriser behöver fondspararna?

Debatten kring värdet av det sk. Norman-beloppet rullar nu för full kraft över fondbranschen. Beloppet visar, givet högst tvivelaktiga antaganden, hur mycket i avgifter en fondsparare kommer att betala om han/hon/hen investerar 1000 kronor per månad i 10 år. Bland mina kolleger i branschen diskuteras det flitigt om man tänker använda det eller inte använda det i kontakt med kunder och i marknadsföring.

De jag talar med, alltså mindre fondbolag i liknande situation som mitt eget fondbolag, är rörande överens: måttet vilar på tveksamma antaganden, sätter onödig fokus på avgifterna och är ett sämre alternativ än rankingverktyg som redan finns.

Det som stör mig något enormt är att gängse uppfattning i media är att alla fondbolag är stora, förvaltar tiotals miljarder och skinnar småsparare på deras surt förvärvade slantar. En annan missuppfattning är att vi har hur stora organisationer som helst som man tycker borde ägna tid åt att skräddarsy kostnadsmått till kunden, snarare än göra vårt jobb, dvs. förvalta spararnas medel på bästa möjliga sätt.

Att Handelsbanken och Alecta är bland de första att införa det meningslösa Norman-beloppet förvånar inte heller. För Handelsbanken är det ju strålande att kunna gå från en bank som tar hutlöst mycket betalt för en halvdan förvaltning och samtidigt visa framfötterna att införa ett mått som redan finns på Morningstars system.

Alecta ville dessutom se ett ytterligare mått som sträcker sig över 30 år och som också omfattar andra sparprodukter.

Min fråga tillbaka till förslag-hajpade politiker, påhejande mediamegafoner och förvirrade sparare – vad är det ni EGENTLIGEN vill ha och är ute efter?

När en kund går in på ICA, Coop eller var man nu gör sina heminköp, hur många tittar på jämförelsepriset per kilo för en vara? Om man tar i kanske det skulle landa på 20 procent. Men hur många skulle vara intresserade också av pris/hekto, pris/10 kilo, pris/meter osv för exempelvis kaffe? Min gissning: försvinnande få.

Jag säger – ge spararna alla kostnadsmått i världen så länge som jag slipper lägga min tid på att administrera, förklara och lägga min tid på det. Tid som borde läggas på, just det, förvalta spararnas (!) pengar så bra som möjligt. Låt mig försöka göra ett bra jobb så kan storbankerna/försäkringsbolagen få lägga sin tid på att försöka kasta ut fler dimridåer än vad de redan gör på sin ofta katastrofala förvaltning.

Nej, det stora problemet i branschen är provisionsdelningen mellan fondbolag och återförsäljare. Den gör att vissa aktörer, inga nämnda och därmed inga glömda, säljer de produkter till spararna som de tjänar mest på. Dessa produkter är sällan, om inte aldrig, bäst för kunden. Men inte heller billigast är bäst, har aldrig varit det, och kommer inte heller att vara det framöver. Just därför skadar Norman-beloppet mer än det gör nytta, vare sig jämförelsepriset är på 10 eller 30 år.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

One thought on “Hur många jämförelsepriser behöver fondspararna?

  1. Ja, Normanbeloppet verkar ju hur meningslöst som helst. Är det t ex nån som fattat att det bestraffar fonder med bra utveckling?

    Om jag förstått det hela borde en fond med en avgift på 1% och en genomsnittlig årlig utveckling på 15% få ett Normanbelopp på 13 522 kr, medan en fond med en avgift på 1,5% och en genomsnittlig årlig utveckling på 2,5% får ett Normanbelopp på 11 877 kr.

    Och det är ju självklart. Går fonden bra ökar ju värdet i kronor av min fondavgift i procent. Vilket Normanbeloppet glatt visar med en högre siffra… och uschdå säger den ovane investeraren och väljer skuttfonden med högre avgift, sämre utveckling MEN lägre Normanbelopp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *