Aktiespararna förlorar stort

Aktiespararorganisationen Aktiespararna har haft en tuff tid, egentligen sedan IT-bubblan. Det så ofta omdiskuterade antalet medlemmar har kanat rejält utför. Och det är i sak inget uppseendeväckande med den saken. Svåra börsen under lång tid, en IT-bubbla, och en rad stora såväl utländska som svenska företagsskandaler har successivt lett till ett minskat förtroende för aktier.

Organisationen hade under en lång tid den stark personligheten Lars-Erik Forsgårdh som VD. Efter honom uppstod en svår tid med Elisabeth Tandan som tog över och därefter tog Günther Mårder över. Jag har själv tidigare omskrivit Mårder som en av de vita riddarna som funnits till småspararens undsättning. Men igår valde Mårder att säga upp sig från sin VD-position efter fyra år på tjänsten.

Min bedömning är att Mårders avhopp kan innebär att luften går ur organisationen.

Jag har själv suttit med i ledningsgruppen lokalt i Kungsbacka för Aktiespararna och har på så vis fått en bra bild av organisationen. Jag har lärt känna flera av de ledande personerna bakom den och kan bara konstatera att det inte är en lätt uppgift att vara VD för Aktiespararna! Exempelvis var Tandan, som tidigare framgångsrik managementkonsult, chanslös i en organisation där majoriteten består av äldre män. En organisation där medlemmar arbetar utan ersättning kan inte styras på ett sätt som kommersiella bolag görs. Tandan försökte med det och fick rejält på nöten.

Mårder kunde organisationen, hade varit aktiv sedan tidig vuxen ålder och kände personalen.

När Mårder nu lämnar konstaterar jag följande.

Aktiespararna förlorar en ytterst kunnig aktieperson, eller rättare sagt en ”aktienörd”.
Aktiespararna förlorar en person som, likt Lars-Erik Forsgårdh, har arbetat för att alltid vara medierna till lags för ett uttalande.
Aktiespararna, men kanske viktigare alla småsparare, förlorar en person som har tillvaratagit deras intressen och som med eftertryck har förespråkat aktiesparandet utan att för den skull slå bort benen på marknadens aktörer som exempelvis fondbolag eller oberoende rådgivare.
Aktiespararna förlorar inte bara detta, utan även en person som hade de kvaliteter som kunde ha fört organisationen tillbaka.

Med Mårder fanns chansen för organisationens come-back. Den chansen är med största sannolikhet borta med denne kunnige, unge och visionäre Mårder. Men Aktiespararna behövs – mer än vad som uppmärksammas i media – och man kan bara hoppas att ordförande och de övriga lyckas hitta en lika stark och kunnig person som Mårder. Hur det ska gå till är dock en obegriplighet.

Vad jag har förstått av skriverier och kommentarer i olika forum så framstår det som att en del medlemmar och anställda har tyckt att Mårder har varit lite för glad i att synas i media. Dessa personer måste helt ha missuppfattat vad VD-skapet för organisationen innebär – om man inte syns så finns man inte. Och även här har Mårder gjort en mycket bra insats.

Jag vet att många kommer sörja att Mårder nu går vidare i livet. Jag talar dagligen med aktieintresserade och det nämns frekvent att han var organisationens räddning. Om organisationen hittar en ny livboj blir en fråga vi sannolikt får besvarat inom kort.

En sak vet jag dock med säkerhet om Mårder – många hungriga bolag kommer att rycka i honom. Och i den huggsexan önskar jag honom all välgång!

När banken får bestämma är saken BIF

Har haft så fullt upp att detta är en uppdatering som har fått vänta ett slag. Hur som helst så har jag haft en intressant vecka i de underbara norrländska städerna Sundsvall, Härnösand, Skellefteå och Luleå. Jag har främst träffat kunder på en av de banker som vi arbetar tillsammans med. Riktigt proffsiga tillställningar och underbara kunder som ställde ovanligt intressanta och insiktsfulla frågor.

Till alla er jag träffade under min Norrlands-tour – ett stort tack!

Men i detta inlägg tänkte jag också behandla en annan sida av finansbranschen som jag fått erfara under den gångna veckan. Och det har att göra med hur man hanterar sina kunder. Hur ofta hör du finansaktörer som säger att det är ”oberoende”, ”erbjuder bara de bästa produkterna” eller kanske att de ”sätter kunden i fokus”? Min gissning är att det händer dig, precis som mig, ganska ofta. Men stämmer reklamen överens med verkligheten?

För ett tag sedan var jag inbjuden till att presentera mig, min forskning och de fonder som jag förvaltar på en tillställning för kunder anordnad av en aktör som verkligen är oberoende. Även om jag har deltagit vid liknande tillställningar tidigare så var det riktigt uppfriskande. Som en av många på finansmarknaden kan jag bara konstatera att det är ovanligt med riktigt oberoende aktörer. Alltså sådana som förstår sina kunder och verkligen sätter kund i fokus – KIF.

I veckan som har gått har jag dock fått en släng av hur kapitalistiskt snedvriden finansbranschen kan bli. Det var en banktjänsteman som utan krusiduller gjorde det klart att de inte längre kunde göra events med oss eftersom ”banken inte har fått göra affärer med ert bolag”. På ren svenska menade han: eftersom vi inte har lyckats hitta ett sätt att tjäna pengar på er så kan du glömma att vi låter dig presentera era fonder för våra kunder. Att vi sen har ett samarbetsavtal med banken som gör att de får en del av de intäkter som kommer från deras kunders placeringar i våra fonder kan vi lämna därhän. Risken är alltså att de produkter som kunden får presenterade på piedestaler är betydligt sämre för dem – men banken, tja dem tjänar helt enkelt mer på att lyfta fram en annan aktörs produkter det där lilla extra.

Och häri finns mycket skit för branschen framöver att ta tag i. Det förefaller som att alla utgår från den egna plånboken först, och kundernas i andra hand. Det är ju en smula komiskt eftersom det vi talar om är aktörer som sysslar med pengaförvaltning. Man kan tycka att utgångspunkten borde vara att få nöjda kunder som talar om det för andra snarare motsatsen.

Tyvärr så ser man ofta att när banken får bestämma, då är det inte kund i fokus, då är det bank i fokus, BIF, som gäller.

Mitt råd till alla sparare där ute – håll utkik efter rådgivare, banker och andra som inte sätter dig i fokus. Som kund förtjänar du en kunglig behandling – se till att få den!

Den vecka som nu följer kommer blir hektisk och avslutas på fredag med att jag ska fira att den första fonden jag startade fyller 3 år. Jag önskar dig en bra vecka – kanske kan Loreen smitta av sig på börsen så vi snart får lite väl behövd eufori?

En liten uppdatering…

Den senaste tiden har det varit volatilt på aktiemarknaden, det tror jag att vi alla kan vara överens om. Dessvärre, om man äger aktier och hoppas på en positiv utveckling för marknaden, så har det varit mest en negativ utveckling den senaste tiden. Men bolagen går bra och de levererar fina vinster. Men de stora aktörerna vågar tydligen inte riktigt tro att omvärldsfaktorer som Grek-krisen, euro-dito osv. kommer att lösa sig på ett bra sätt.

All denna oro verkar just nu innebära att stora placerare drar ned på sin aktie-exponering. Stockholmsbörsen ”straffas” alltid lite mer under sådana perioder än de flesta andra börser eftersom den historiskt har varit en av de mest riskfyllda börserna.

Börsintroduktionen av Facebook ser ut att ha blivit ett rejält fiasko för Morgan Stanley som garanterade emissionen och också var de som prissatte aktien inför introduktionen. Att priset var högt satt är väl ingen hemlighet, men att det var så långt ifrån aktörernas bedömning av ett vettigt pris är inget annat än ett totalfiasko. Deras jobb är ju att matcha köpare och säljare vilket de alltså har misslyckats med. Om det beror på att de hoppades på en för stor tillströmning av Facebook-groupies som skulle köpa aktien får väl framtiden utvisa. Men oavsett är det aldrig de små investerarna som köper de stora volymerna i så här stora introduktioner – det gör institutionerna. Och det är tydligt att de inte har velat ta i Facebook med tång. Tydligen.

Jag befinner mig på en mini-turné i Sveriges nordligare breddgrader. Idag lämnar jag södra Norrland och åker mot Skellefteå för en dragning för investerare på en bank. Och i morgon går turnén vidare mot Luleå där det blir en lunchdragning för hugade placerare. Normalt brukar jag ta flyget upp, men denna gång blev det bil vilket jag är glad för. Jag får se mycket av vårt vackra land.

Det är spännande att träffa investerare. På de möten jag nu har med såväl rådgivare som investerare så förstår jag att den tidigare positiva börs-synen har vänts till en mer försiktig syn och i relativt många fall en negativ syn. Rent praktiskt säger investerarna och deras rådgivare att aktieexponeringen minskas och att vikten i räntor kraftigt ökas.

Ska man tro insiders så är det ett felaktigt beslut.

Insiders har fortsatt att öka sina innehav och det under en rekordhög aktivitet; redan har 4,6 procent av alla insiders varit aktiva under maj. Det är alltså ovanligt högt och lär rendera i att maj 2012 slutar som en av de 10 mest aktiva insidermånaderna sedan 1993.

Insiders köper aktier när ”massan” säljer, och säljer när massan köper. Jag har kunnat följa deras beteende sedan 1993 och det vi nu bevittnar är en klassisk positionering från insiders på en kommande uppgångsfas. Så om det är något du ska göra nu så ska du inte sälja aktier – du ska köpa aktier!