Varför blogga anonymt?

Många seglar på internets stora hav under anonym flagg. Det är tråkigt för att vi inte vem som sänder ut information och personens eller personernas kunskap och erfarenheter kring den information de sänder ut. Om detta ska inlägget handla om med en personlig kryddning.

En blogg är ett verktyg som kan användas på många sätt och av många skäl. Som gemensam nämnare finns dock att nästan alla som bloggar skriver om något som de har ett stort intresse kring och/eller om något som de har djup kunskap om. När det gäller de områden jag själv skriver om dvs. börs, placeringar, finans samt media och samhälle, tycker i varje fall jag själv att det är viktigt att inte vara anonym, det är en fråga om förtroende mellan sändare och mottagare. Att visa vem man är som bloggare är särskilt viktigt om man har många som följer – och kanske även agerar på – det man skriver. Då gäller det att ta någon form av ansvar. Och det kan man göra genom att avslöja vem man är och vilken bakgrund och kunskap man har om det som skrivs.

Hemlige Arne

Ni som frekvent besöker min blogg vet att jag blev nominerad till årets ekonomibloggare 2011 och att jag också tilldelades priset. Roligt för mig naturligtvis, men några andra bloggare blev rejält upprörda. Och jag kan förstå dem. Jag hade inte ens en blogg 2011 vilket kan vara ganska provocerande. Dessutom kan man fråga sig om det egentligen går att tävla i bloggande? Vad ska fälla avgörandet? Antal inlägg, besökare eller någon form av inflytande eller kompetens? Nej, ett sådant pris blir naturligtvis en partsinlaga, hur det än görs.

Nej, vad jag tilldelades priset för är mina insatser på mikrobloggen Twitter där jag vid tidpunkten för nominerandet hade skrivit lite drygt 2 000 inlägg och följdes av i runda slängar 700 personer. Och om de tycker det jag skriver är bra så är det kul, om inte kan de följa andra istället. Jag följs av ett mindre antal entusiastiska finansintresserade personer samt många inom media och kommunikation.

Jag kan inte se någon anledning att försvara att jag fick priset, och inte heller nomineringen till priset eller motiveringen från juryn. Det är juryns jobb, inte mitt. Men om jag nödvändigtvis ska spekulera i det får det bli följande. När jag startade en ”riktig” blogg blev de intresserade av att jag tog det lilla formatet som Twitter erbjuder och att jag delar med mig av den kunskap jag har i fullformat istället. Det som jag gissar att de kittlades av är kunskapen jag har kring insiders och fondbolagsverksamhet. Att jag sedan kan en del om aktietipsen i tidningarna, intressekonflikter i finansbranschen och dessutom har forskat på området kan nog också vara bidragande.

Hur som haver, jag nominerades och tilldelades priset. Faktum.

Därefter gjorde några sura bloggare en sak av det på sina egna bloggar. Inläggen kommenterades även i samma sura andra från en rad andra personer. Både nominerade och icke-nominerade bloggare återfanns bakom dessa. Och jag har inte några problem med att andra bloggare anser att andra borde ha vunnit. Det är helt naturligt och även logiskt – många av de nominerade har hållit på länge och har en mycket stor läsekrets. Och det finns ju även en del som tjänar pengar genom att sälja annonser på sina bloggar och ett pris skulle generera ytterligare trafik och dyrare annonser.

Min invändning är istället den som följer.

På en blogg kunde man läsa att priset nästa år är till salu och på en annan om att det var en ren PR-kupp. I det första inlägget driver författaren en konspirationsutläggning kring hur jag tilldelades priset, och i den andra lyfts det fram att jag mest Twittrat om melodifestivalen (vilket får mig att dra lite på smilbanden). Till dessa inlägg finns det en hel del kommentarer, mestadels från anonyma personer men också någon av de andra nominerade.

Man brukar säga ”don’t shoot the messenger…”. Men faktum är att de alla sköt budbäraren. De borde naturligtvis skjutit mot juryn som utsåg mig till vinnare om de hade synpunkter på det hela. Och visst är det smickrande att någon tror att jag kunde köpa priset. Men det är ju mer ett utfall av den okunniges provokation. Desssutom, de som känner till det bolag jag driver vet också att vi relativt regelbundet omskrivs i media. Få fondbolag nämns så ofta som vi gör.

De provocerande blogginläggen skrevs av personer som är anonyma. En stor del av kommentarerna var dessutom också anonyma. Jag tänker inte ge mig på dessa båda bloggare, att sänka mig till deras nivå och kasta skit lovade jag redan i mitt första inlägg att överlåta åt andra. Och det kommer jag stå fast vid. Men OM jag ville bemöta just dessa två bloggare så blir det svårt eftersom de är, just det, anonyma.

Anonymitet kan vara rättfärdigat i ytterst få fall då man av olika skäl inte kan röja sin person eller identitet. I resten av fallen blir det ointressant att skriva anonymt. Men det är klart, så länge som man bara lyser med sin neonfärgade okunskap är skadan begränsad. Det är när anonymiteten används som hävstång för att smutskasta andra, likt det som jag har blivit utsatt för, som det blir ett problem.

Men, anonymitet, påhopp och okunskap går ofta hand i hand. Anonymiteten för dessa personer är som drogen för den beroende – ett sätt att våga göra saker man inte hade gjort som nykter eller opåverkad.

Det är möjligt att Årets Ekonomibloggare 2013 verkligen är till salu, den som frågar får säkert ett svar. Min rekommendation till den som skrev det är att ta ett banklån och köpa oavsett vad priset skulle vara.

Ni som har tagit er så här långt i inlägget måste ställa er följande fråga: vill du följa den anonyme bloggaren eller en bloggare som ger sig till känna? Själv hoppas jag att de som nomineras till nästa års Årets Ekonomibloggare alla är kända personer som inte åtnjuter anonymitetens flagg.

Så med detta sagt – Erik Lidén heter jag – resten kan du läsa på andra ställen på min blogg. Som min utbildning, vad jag har gjort och gör. Tycker ni om det ni läser – berätta det för andra – tycker ni inte om det, kommentera inläggen.

Föredrar du anonyma bloggare?

Visa resultat

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

7 thoughts on “Varför blogga anonymt?

  1. Du är välkommen att bemöta mitt blogginlägg på samma sätt som alla andra om du vill, via kommentarsfältet. På vilket sätt försvårar det att jag är anonym?

    Givetvis vänder jag mig inte mot dig som person, eller din blogg, utan ifrågasätter hur juryn kunde utnämna dig till vinnare i den här tävlingen. En fundering som du verkar ha förståelse för.

    Personligen är jag av åsikten att det inte tillför något mervärde att veta vem en bloggare är. Detta för att jag inte skulle fatta ett investeringsbeslut på basis av ett blogginlägg i vilket fall, jag tittar på historik och gör en egen analys istället. Däremot anser jag det vara intressant att läsa andras åsikter om börs, aktier och investerande oavsett om de är proffs eller amatörer.

    Att andra skulle fatta beslut baserat på det jag skriver avråder jag bestämt ifrån på min blogg. Mitt track record är uselt eftersom jag började min aktiekarriär med att gå all in 2007.

    • Finanskvinnan,

      Jag hade enkelt kunnat bemöta ett inlägg på din blogg men väljer att avstå på grund av din anonymitet, dvs. bristen på information om din person eller bakgrund. Du framför också negativa synpunkter i ett sammanhang som jag är en del av och att bemöta sådant skriven av en okänd känns ointressant. Men eftersom du kommenterar direkt på min blogg så är det naturligt att ge dig en kort respons här.

      Anonymiteten är inte ett problem när man skriver om vilket läppstift man föredrar eller vad man åt till frukost. Det är inte heller ett problem när man skriver om bra eller dåliga aktieplaceringar. Men det är ett problem när man angriper en eller flera personer. Mottagaren har då en omöjlig situation att försvara sig; angriparen vet vem de ger sig på men den som blir angripen ”slår mot ett spöke”. Och att slåss med ett spöke som lätt kan ändra skepnad känns ganska löjligt.

      Responsen som jag får om mina blogginlägg speglar en uppskattning för att jag med mitt namn berättar hur det fungerar i en värld som de flesta inte får en inblick i annars.

      Jag representerar ett fondbolag, det är sant, men är helt orädd för att sakligt kritisera branschen om det finns fog för det. Den respons som jag har fått hittills visar också att denna unika inblick uppskattas. När jag framför kritik eller har synpunkter gör jag det i egen person. Jag skulle rekommendera andra att göra samma sak, men inser då att de kanske inte vågar skriva det som man nu gör som anonym och det är tråkigt.

      Så frågan blir väl: om man inte kan skriva under budskapet med sitt riktiga namn – varför vill man då framföra det?

      /Erik

  2. Jag får säga att jag inte förstår ditt resonemang. Du är helt ointresserad av andras åsikter och tankar, såvida du inte vet exakt vilka de är?

    Vad tycker du om whistleblowing-konceptet inom stora företag? Också helt onödigt, eftersom man inte får veta vem som sagt sin åsikt?

    Och kritiska insändare i tidningar? Ointressanta, så länge skribenten inte skriver sitt fulla namn och sin hemadress?

    Jag vill ha friheten att skriva om mina misstag och framgångar med aktier utan att dessa ska bedömas exempelvis vid framtida jobbintervjuer, av främmande människor på gatan, av släktingar eller av mina partners. Det betyder inte att jag inte har rätt att uttala mig.

    För övrigt förstår jag inte varför du ska försvara dig överhuvudtaget, som du säger är det juryns och tävlingsarrangörens problem att de gjorde en utnämning som nu ifrågasätts.

    • Finanskvinnan,

      Nej, jag är verkligen inte emot anonymitet i ett fåtal viktiga situationer – ett av dem är ”whistleblowing” – men skillnaden är milsvid mot den anonymitet vi nu talar om och används för att påpeka/anmäla rena oegentligheter osv.

      Problemet med anonymitet är påhopp på en eller flera personer. Om det jag skriver intresserar folk så är det kul, men om sanningen ska fram är jag inte förvånad att det finns de som läser och uppskattar det jag skriver – det är tydligen få som säger vad de tycker och vågar stå för det.

      Jag försvarar mig verkligen inte. Men eftersom det företag som jag representerar blev en del av något som du och andra kallade för PR-scam så finns det all anledning att säga ifrån.

      Nej, det rätta för irriterade bloggare hade ju varit att kontakta den jury som delar ut priset. Då hade dialogen kunnat föras på rätt plan och med rätt inblandade istället för att skjuta på mig eller det fondbolag jag representerar.

      /Erik

  3. Du anser att det är rätt att vara anonym om man påtalar oegentligheter.

    Jag anser att utnämningen av årets ekonomibloggare förefaller innehålla oegentligheter, och påtalar detta.

    Alltså är det enligt dig rätt att jag är anonym?

  4. Mycket konstiga åsikter av innehavaren av denna blogg. Det viktiga är väl vad man tycker, skriver och faktiskt kan? Inte vad ens namn, bostadsort eller yrke är?

    • Hej Johan,

      Tack för din kommentar. Jag förstår hur du tänker och kan faktiskt hålla med dig. Anonymitet kan vara bra, särskilt när det gäller sk. whistle-blowers. Det jag vänder mig emot är när anonymitet missbrukas för att sprida rena felaktigheter eller då värdet av informationen kan påverkas av vem avsändaren är.

      Bästa hälsningar,
      Erik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *