Insiders på andra marknader?

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om möjligheten att följa insiders på andra marknader. Till det inlägget hade jag ett frågeformulär där jag ställde frågan ”Vilka länder skulle du helst vilja se en fond efter insiders på?”. Jag kan nu notera att den marknad som de flesta skulle föredra är USA tätt följt av en rad intressanta marknader som exempelvis Tyskland och Kina.

Jag vill nu återkomma till denna fråga.

Som ni känner till så förvaltar jag idag tre fonder som följer insiders. Två av dem placerar efter svenska insiders och en efter insiders på en rad asiatiska aktiemarknader. Men redan idag är det möjligt att följa de placeringar som insiders gör på en rad marknader, bland andra de som finns med i mitt frågeformulär. Och jag är intresserad av just ditt svar! Så ni som ännu inte har svarat på frågan – vilka marknader skulle du vara mest intresserad av?

Till er som redan har svarat – tack!

Status för svenska insiders under mars:

  • Låg andel insiderköp (55%)
  • God aktivitet (2,8% aktiva; AktivitetsIndex = 101)
  • 14 av 19 VD:ar har nettoköpt

Vilka länder skulle du helst vilja se en fond efter insiders på?

Visa resultat

Status: insiderköpen bortblåsta

Så här strax före börsens öppning kommer här en kort statusrapport kring vad insiders gör  just nu.

Insiders var mycket positiva i sitt agerande över en längre tid (juni-december 2011), men sedan årsskiftet har insiderköpen minskat drastiskt. Andelen köp av alla aktietransaktioner registrerade hos Finansinspektionen, FI, är nu nere på strax över 50 procent. Senast den befann sig på en sådan låg nivå under en sammanhängande period var i slutet av 2006.

Hur ska man då tolka den nu gällande situationen? För att göra det får vi börja i rätt ände. Under perioden juni-december låg andelen insiderköp på en historiskt mycket hög nivå. Andelen insiderköp låg nära 80 procent och vi har endast observerat en så hög köpandel sedan början av 1990-talet och det var under brinnande finanskris 2007/2008. Insiders köpte då när det var som allra mörkast när småspararen flydde från aktier. När insiderköpen tydligt minskade vände börsen. Just denna bild målas nu upp igen.

Jag har läst en del analyser i media där man tror att det faktum att insiders nu köper i mindre utsträckning är negativt för börsen. Men så är alltså inte fallet. Det är istället det motsatta.

Hittills under mars ligger andelen insiderköp på 52 procent, men insiders har dock nettoköpt aktier i de egna bolagen för 52 miljoner kronor. Överraskande nog är de VD:ar som är aktiva positiva; 13 av 17 aktiva har nettoköpt under mars.

Sammanfattningsvis kan följande sägas om var vi står idag:

  • Givet insiders agerande under andra halvan av 2011 och i inledningen av 2012 bör börsen stiga till årsskiftet 2012/2013
  • VD:ar har varit positiva länge: ett starkt tecken
  • Insiders agerar efter rapporter i specifika bolag kan berätta mycket om bolagets hälsa

Skistar, som jag har skrivit en del om tidigare, lämnade ju sin delårsrapport i förra veckan. Hur insiders agerar under de kommande veckorna blir intressant att bevaka. Insiders köpte tungt vid årsskiftet, men även under februari. Frågan är: varför gjordes dessa köp och är något på gång som inte marknaden känner till än?

 

Minimera avgiften eller maximera avkastningen?

 Under veckan har jag skrivit några inlägg om fondavgifterna. Idag tänkte jag sy ihop säcken och koka ner vad som borde vara viktigt för dig som fondsparare. 

Jag skrev först om de försäljningsprovisioner som återförsäljarna får när du investerar i en fond via dem. Förhoppningsvis försvinner dessa provisioner snart eftersom finansmarknadsministern har uppfattat att provisionerna faktiskt gör att rådgivarna föreslår de fonder som de tjänar mest på att sälja till dig utan att ha dig som kund i fokus.

Storbankernas Sverigefonder har inte lyckats särskilt bra. Och det beror främst på att de tar hutlösa avgifter – negativ doping för resultaten. Deras fonder skulle sannolikt slå index om man hade sänkt de fasta avgifterna. Men girigheten har fått gå först och avgifterna ligger kvar på för höga nivåer eftersom kunderna inte protesterar. Skulle man inte kunna dra en parallell med bankernas övriga avgifter: dyra tjänster med höga marginaler, höga löner och bonus till anställda utan en mätbar/synlig prestation? Det är sällan ”feta katter” och hög avkastning går hand-i-hand…

En hög fast avgift minskar som sagt förvaltarens chans att slå sitt jämförelseindex. Så om det är någonstans man ska se till att få en lägre avgift så är det att byta höga fasta avgifter mot lägre fasta och en rörlig kompensation när förvaltaren gör ett bra jobb (läs: slår index). I ett av inläggen visade jag att gruppen av Sverigefonder på Morningstar som har fast+rörlig avgift har en fast avgift som ligger mer än 0,5 procent under de som bara tar ut en fast avgift (oavsett resultat). Förvaltaren med rörlig komponent måste alltså slå sitt index med 2,5 procent för att nå upp till samma totala avgiftsnivå som den med endast fast. Notera då att den med endast fast arvode sannolikt inte själv når upp till index.

Den mediala debatten idag är fokuserad på avgifter, men är det verkligen det totala avgiftsuttaget som i slutänden är viktigt eller avkastningen man erhåller?

När man placerar i en fond borde målsättningen vara att få en så hög avkastning som möjligt. Eftersom värdeutvecklingen för en fond alltid redovisas när alla kostnader är bortdragna, så spelar väl avgiften en mindre roll?

Låt oss ta ett enkelt exempel innehållande två fonder som placerar i svenska aktier och som har funnits de senaste fem åren. Fond 1 tar en fast årlig avgift på 0,5 procent och Fond 2 en avgift på 2 procent. Givet att vi inte kan se hur utvecklingen under de fem åren har varit så skulle nog alla välja Fond 1, givet att inga andra fonder finns att tillgå. Men låt oss nu inkludera informationen att Fond 1 har presterat som index varje år de senaste åren och Fond 2 har presterat 1 procent bättre varje år. Vilken väljer du nu? Förhoppningsvis är ditt val nu Fond 2.

Problemet idag är sannolikt att fondspararens val inte är så enkelt som ovanstående exempel är. Och att finna förvaltare med kvalitet är svårt. Därför är det extra tråkigt när journalister, politiker och många tyckare placerar ”billiga” produkter högst upp på listan. De borde istället söka efter bra produkter som konsekvent har presterat väl.

Min poäng är följande: avgiften är nästintill ointressant om man är fondsparare. Målet är ju att tjäna så mycket som möjligt i sina placeringar. Att fokusera på avgiften istället för avkastningen är som att skjuta på sitt eget mål. Skjuter man på motståndarens mål är möjligheten att vinna så mycket större. Och så är det också i fondbranschen. De som har lyckats de senaste åren kommer sannolikt att fortsätta att göra det.

Den senaste tiden har jag privat gjort vissa upphandlingar men även i mitt arbete. Och påfallande ofta är det just den dyraste offerten eller timpengen som jag väljer. Och egentligen är det inte så konstigt eftersom de bästa tjänsterna i regel är dyrare.

Men hur väljer jag rätt förvaltare/fond/fondbolag? Valet är helt ditt, men det handlar som så ofta är fallet även i andra branscher om förtroende, personerna bakom, vilken modell som tillämpas (fasta/rörliga avgifter), hur arbetet utförs (förvaltningsmodell).

Det önskade läget för en fondsparare är god avkastning till ett rimligt pris, men eftersom avkastningen redan är rensat för priset är just avkastningen det helt avgörande.

Mitt slutråd: välj aldrig en förvaltare som tar en hög fast avgift oavsett prestation. Välj istället de som har en rörlig komponent. Andelen som verkligen kommer att arbeta för att din placering ska slå index är så mycket större i den grupp som har en morot att göra just det. Den andra gruppen tjänar lika mycket oavsett utfall – utan morot, sämre arbete.

Nästan alltid när jag träffar större grupper av investerare finns det en missuppfattning när det gäller avgifter. Jag hoppas att få återkomma till detta längre fram.

Och du, de som fokuserar på avkastningen lyckas alltid bättre än avgiftsaktivisten.