Behövs kvinnor i börsstyrelserna?

Svaret på den frågan är kanske snarare att rätt kompetens behövs i styrelserna och att framför allt – rätta sammansättning på kompetens och grupp.

Den 8 mars varje år inträffar den internationella kvinnodagen. Syfte med dagen, som instiftades 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av Clara Zetkin, är att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Varje år i varje land skulle man på samma dag fira en kvinnodag under parollen: Rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för socialism.

Jämställdhet är en viktig fråga och ett aktuellt ämne är jämställdheten i svenska börsstyrelser – en diskussion som jag anser för det mesta har fokuserat på fel saker. När kvinnor i börsstyrelser kommer upp till diskussion idag är det ofta som man anser att den kvinnliga representationen är för låg. Och det är möjligt. Låt mig med en stor portion av entusiasm ge mig in i denna diskussion med min personliga syn på ”problemet” och genom att göra det från ett ”insiderperspektiv”.

När man pratar om vilken andel av börsbolagens styrelser som utgörs av kvinnliga representanter för ägarna är det lite som att svära i kyrkan. Men, vad fan, ingen rök utan eld, ingen diskussion utan provokationer. För att bryta ner problemet tror jag att vi måste dela upp problemställningen i följande punkter:

  • Vilken kompetens behöver egentligen en styrelse?
  • Var kommer denna kompetens ifrån? Hur ser ”rekryteringsbasen” ut?
  • Vem bestämmer vilka som ska röstas in i en styrelse?
  • Vad talar för fler kvinnor i styrelserna? För färre?
  • Kan samhället göra något för att jämna ut siffrorna mellan kvinnor och män i styrelserummen? Bör man göra det? Kan företagen göra något?

Som en inledning till förarbetet med detta inlägg skrev jag följande fråga på twitter: ”Är det kontroversiellt att hävda att andelen kvinnor i börsbolagsstyrelser är högre än vad den borde vara?”. Jag kan konstatera att detta påstående provocerade rejält. Och det var ju också tanken för att se hur laddat ämnet är. Några blev arga, men de flesta reaktionerna var balanserade och lite undrande kring hur mina tankegångar gick. En del anser att andelen måste öka, och en del att det avgörande ska vara kompetens, oavsett kvinna eller man. Och det känns ju en smula självklart tycker jag.

Men låt mig börja i denna ände – vilken rekryteringsbas finns till styrelseposter, alltså vilka bör egentligen sitta i en styrelse?

Eftersom jag själv har en utgångspunkt från insiders i mitt dagliga arbete tycker jag det känns bäst att börja där. För att man ska kunna sitta i ett börsbolags styrelse ska man kunna tillföra kompetens om ett eller flera av följande icke-uttömmande lista av områden: branschen, finansiell kompetens, juridik, försäljning, marknad och marknadsföring och representation från de andställdas sida. Som en approximation för vilka som potentiellt kan utgöra rekryteringsbasen har jag tittat på andelen kvinnor som är registrerade insiders i börsnoterade bolag. De har ju ledande positioner i bolagen som VD, vice VD, finanschef, utvecklingschef osv.

Andelen kvinnor som var insiders under perioden 1991-2008 visas i figuren nedan tillsammans med andelen av styrelseposterna i börsnoterade bolag som kvinnor står för. Till att börja med kan vi konstatera att kvinnors andel av den totala populationen av insiders har ökat från mycket låga 7,5 procent 1991 till 21 procent i slutet av 2008. Det är en ökning med 180 procent. Andelen av styrelseposterna som utgörs av kvinnor har också ökat ordentligt från 5 procent 1991 till 16,5 procent 2008. Det är ökning med 230 procent. Så ökningen av andelen kvinnor har varit större i styrelserna än på ledande positioner i bolagen.

Hänger ni med?

På ren svenska: ökningen av andelen kvinnor i styrelserna är högre än vad som motiveras av ökningen av kvinnliga insiders i bolagen.

En annan detalj som ska påpekas i figuren är följande: under 2003 hände något. Då steg andelen kvinnor i styrelserna markant. Därifrån steg andelen från 7,1 till 16,5 procent eller en ökning med hela 130 procent, samtidigt som andelen kvinnliga insiders i bolagen i stort ”bara” ökade med 35 procent. Förklaring: politiker skrämde med kvotering av kvinnor i styrelser om ingen bättring skedde. Bra eller dåligt, men bolagen skrämdes i varje fall till en varaktig förändring.

Men nu till det avgörande – vem bestämmer egentligen vilka som ska sitta i en styrelse? Enkelt – det är varken arga politiker som anser att styrelserummen ska delas mellan man och kvinna – det är ägarna. Ägarna beslutar varje år vid den ordinarie bolagsstämman vilka som ska få en styrelseplats. Ägarna väljer alltså vilka som ska företräda dem. Slutsats: om ägarna bara vill ha män så blir det bara män och om de bara vill se kvinnor så blir det bara kvinnor. Och en lag om kvotering in till styrelserummen kommer sannolikt aldrig att inträffa eftersom det då hindrar/påverkar ägarna från att driva bolaget som de vill. Och till detta finns det såklart med rätta ett hårt motstånd.

Vad talar då för respektive emot större andel kvinnor i framtiden? För att andelen ska öka framöver talar egentligen att fler kvinnor i vårt avlånga land idag arbetar i större utsträckning och får en möjlighet att satsa på sina karriärer än tidigare har varit fallet. Jag skriver möjlighet för att öronmärkta månader för pappan har införts och en allmänt bättre acceptans idag för att kvinnor ska ha samma möjlighet till karriär som män. Jag tror också att många bolag idag ser vilken konkurrensfördel det innebär att ha kvinnor i styrelsen eftersom gruppsammansättningen förbättras avsevärt samt att kvinnor kan bidra med saker som män har en bristande förmåga att förstå. De inser alltså fördelar med en förbättrad gruppdynamik. Och är också en stark signal till andra kvinnor såväl i som utanför bolaget.

Det som talar mot en större andel kvinnor i styrelserna framöver tror jag är följande. Kvinnor föder barn. När de föder barn är de ofta hemma under en relativt lång period efter födseln med barnet. Efter första barnet kanske familjen vill ha ytterligare ett barn och så vidare. Det gör naturligt att duktiga kvinnor i större utsträckning än män satsar på familjen istället för karriären. Vidare kan det spela viss roll att det faktiskt innebär en viss risk att sitta i en styrelse. Kvinnor tar betydligt mindre risker än män och det kan också innebära att de avstår av detta skäl. Sen kommer vi till en anledning som jag dessvärre har egen erfarenhet av. Jag har vid fyra tillfällen velat rekrytera kvinnor till styrelsen i mitt fondbolag – som för övrigt just nu består av endast män – och vid samtliga tillfällen har följande inträffat. De har känt sig smickrade av att bli tillfrågade, vill ta posten, men valt att fråga sin arbetsgivare. Och de har alla sagt ”nej, det kan innebära intressekonflikter…”. Aldrig har en tillfrågad man gjort samma sak. Däremot har jag haft flera manliga ledamöter som haft konkurrerande uppdrag, men de menade att de enkelt kunde hantera detta. Så mitt råd till kvinnor som får frågan – tacka ja först, fråga sedan!

Bör samhället ingripa för att ”justera” siffrorna? Nej, det bör de verkligen inte. Det vore katastrofalt att privat ägda bolag ska få en pekpinne att göra saker som de inte anser ligger i företagets bästa. Ägarna vill naturligtvis ha bästa möjliga kompetens på plats. Jag tror väldigt få bolag skulle välja bort de bäst lämpade för uppdraget: kvinna som man.

Men det som samhället BÖR göra är att förbättra möjligheterna för kvinnor att satsa på sin karriär. Och här kan företagen och samhället gå hand-i-hand. Se till att göra hushållsnära tjänster avdragsgilla, företagen kan stödja genom att ge detta som en förmån till kvinnliga anställda och så vidare.

Helt enkelt – underlätta så att kvinnor som vill försöka ta sig till ett styrelserum i ett börsnoterat bolag, eller till andra ledande positioner, ska ha de bästa förutsättningarna för det. Bara då kommer den snedvridna debatten om 40/60 eller 50/50 sluta.

Till slut, många verkar glömma att det inte är en mänsklig rättighet att sitta i en styrelse. Ägarna avgör vilka som ska sitta där. Bara de kan avgöra vilka som är bäst lämpade. Om den önskade slutdestinationen är att fler kvinnor ska sitta i börsbolagens styrelser finns det endast en sak man kan och bör göra: förenkla för kvinnor att göra karriär!

Så den internationella kvinnodagen 2012 hoppas jag istället kommer att fokusera på lika lön för lika arbete! Och om det är någon politiker som läser min blogg – lika lön för lika arbete börjar i kommuner, landsting och offentlig förvaltning. Om inte lika lön för lika arbete gäller där, hur ska det då kunna gälla i det privata?

Men sist av allt vill jag besvara frågan – Behövs kvinnor i börsstyrelserna? Mitt svar blir kort och koncist: Självklart – där råder ingen tvekan!

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *